Och det finns något i mörkret
Som skrämmer mig då du inte finns här och håller om mig
Och i mardrömmar finns inga skratt
För älskling du vet själv hur mycket jag behöver dig
För jag säger åt dig hur mycket jag behöver dig varje gång du går
Mörkret tränger sig på min stela kropp.
Ångesten skriker ut sina hånande ord om hat.
Snälla släpp aldrig min hand, jag behöver den.
För älskling det är bara din röst som kan rädda mig nu.
Det är bara du som ser att jag darrar av skräck.
Och du vet att allting faller isär
Om du aldrig kommer tillbaka nu
För jag har sagt det innan och säger det igen
– Verkligheten är inte vacker och den sårar
Så håll om mig nu för jag fryser inuti
Hela jag är som is, kall och stel.
Verkligheten som vi båda blundade för.
Jag öppnade mina tomma ögon,
Men jag önskar nu att dom alltid förblev slutna.
Vi vet båda att världen inte är vacker.
För den skriker alltid efter mer än man kan ge
Och den tar ifrån det man älskar mer än livet
För i vissa stunder saknar jag ord för att förklara
För i mörkret som så stelt älskar mig
Finns ingen tröst kvar
ag önskar att du stod kvar här vid min sida.
Att allt var som förr sådär underbart och bra.
Men jag har gett upp för länge sedan.
Jag lät mörkret komma in i min allt för ömtåliga kropp.
För jag glömmer aldrig dig, du var den ända som värmde.
Och värmen inuti är det enda som kan hela
För sanningen säger mig att du är fejk
Och att du alltid varit fejk
Och jag vill inte tro på sanningen då
För det svider om du aldrig älskat mig
Förstår du inte at mina ögon fylls med tårar.
Att du faktisk sårar mig nu.
Jag trodde att mina tårar var slut.
Fast du bara är fejk så kan jag inte låta bli att älska dig.
Förlåt, men jag tror jag tycker för mycket om dig.
För kärleken har ingen lag
Och man kan aldrig sluta älska i tid
När ångesten sätter på mig en tiara
Och kysser mig och tar min hand i sin
Berättar att jag är hans
Ska jag försöka glömma dig älskling
Fastän jag vet att det inte går
Kärlek är något jag aldrig lyckats med.
Så jag kanske måste sluta älska nu?
Den sista som håller mig nära blir herr Ångest.
För jag vill inte leva såhär mer.
I denna mörka värld finns ingen äkta kärlek.
Herr Ångest blev den jag kunde lita på.
Han var den som alltid fanns för mig.
(Så älskling vårat tillsammans räknas inte längre nu
jag har aldrig varit sådär bra på kärlen)
.
Det i blått har jag skrivit.
Det i fet har Jennifer skrivit (Flickan_1994)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| Tiggarflikkan - 31 maj 20 - 00:36 |
Och jag vet att ingen läser mina kommentarer här längre
Men när allt känns meningslöst
Meningen med livet är att leva, men vad är meningen med det?
På något sätt känns det okej igen, trots att den kanske beskriver motsatsen,
så tack. |
| Tiggarflikkan - 4 sep 19 - 11:48 |
| Och när jag darrar av ångest så finns det något betryggande i att läsa den här igen, och det gör mig lugn. Jag kan andas igen. |
| Tiggarflikkan - 22 nov 18 - 21:16 |
| Jag håller fast vid det jag skrev för nästan exakt fem år sedan: Jag kommer aldrig sluta läsa den här dikten. |
| Tiggarflikkan - 18 nov 13 - 23:53 |
| Jag kommer aldrig sluta läsa den här dikten. |
| Tiggarflikkan - 5 nov 12 - 14:51 |
| Och så började jag gråta av den här dikten igen. |
| Tiggarflikkan - 24 maj 11 - 20:48 |
| Har jag verkligen bara kommenterat den här dikten två gånger? Gudarna ska veta att jag läst den många gånger fler. |
| Tiggarflikkan - 27 nov 09 - 19:41 |
(Det blev som ett tvång att läsa den igen.)
''Förstår du inte at mina ögon fylls med tårar.''
Det brukar bli så att mina ögon också blir sådär våta när jag kommer till den där raden. Ibland blir det lite svårt att andas också. |
| snutten94 - 29 jun 08 - 20:07 |
det var verkligen jätte vackert <3
började nästan gråta när jag läste det :') <3 |
| beatr1ce - 26 jun 08 - 14:26 |
väldigt vackert skriven dikt! fränt att ni skrivit den tillsammans.
kände igen mig, fast jag vet inte riktigt om jag borde göra det... |
Tiggarflikkan - 17 jun 08 - 09:59- Betyg:  |
En fantastisk dikt av två äkta poeter. Jag har läst den tre gånger nu, och skulle säkertkunna läsa den lika många gånger till utan att tröttna på den. Jag blev faktiskt tårögd, den berörde så enormt mycket...
''När ångesten sätter på mig en tiara
Och kysser mig och tar min hand i sin
Berättar att jag är hans
Ska jag försöka glömma dig älskling
Fastän jag vet att det inte går''
''Herr Ångest blev den jag kunde lita på.
Han var den som alltid fanns för mig.''
Gud vad jag avgudar dessa rader. |
| Aldrigigen - 16 jun 08 - 18:37- Betyg: |
jag har inga ord
<3 |
| Jakktar - 16 jun 08 - 09:37- Betyg: |
| Jättevacker. <3 |
| Freaket_93 - 15 jun 08 - 21:32- Betyg: |
| Den berörde mig djupt |
