Vit flicka, svart pojke del 3 |
För er som vill veta så ska det utspela sig någon gång mitten på 1800- talet:)
Tim.
När Tim kom in i huset var det enda han kunde tänka på var Hanna. Hon måste ju vara intresserad av honom om hon frågar om hans namn. Eller?
Han var så upptagen av sitt tänkande att han inte hörde vad sin bror hade att säga honom. Micke hette han föresten.
Tim tittade frågande på honom.
– Haha, jag sa: vem har målat ditt huvud så rött?! frågade Micke.
Micke klappade honom på axeln, flinade år honom och gick sedan ut för att fortsätta med och sälja koppar.
Tim ryckte på axlarna och satte sig på träpallen som stod vid väggen. Han vinglade till lite innan han satte sig rakt på golvet. Pallen hade förlorat ett av sina ben och var inte den stadigaste stolen precis.
Han reste sig upp och drog snabbt bort grusen som fastnat på hans byxor. Han mumlade något och sedan gick han ut.
Eftersom både hans mormor och han själv inte hade något att göra bestämde dom sig för att klippa Tims hår.
Han satte sig på en av stolarna utan ryggstöd och väntade medan mormorn gick in och hämtade saxen.
Precis när hon skulle börja klippa hans hår så la hon ifrån sig saxen, vände sig om och började gå mot huset.
– Vad? ropade han.
Hon svarade inte utan bara vände sig mot honom och pekade bakom honom.
Tim vände sig och blev förvånad över att Hanna stod där.
– Jag tycker ditt hår är fint som det är, sa hon och tittade blygt ner i marken.
Hon var så otroligt vacker där hon stod, rosen röd om kinderna och hon log nervöst. Helst hade Tim velat ta sin händer om hennes huvud och kyssa henne. Men det kunde han inte göra.
Han log mot henne och hon bevarade hans leende.
Hon tittade sig om kring innan hon satte sig rakt ner på marken. Tim tittade förfärat på henne där hon satt mitt i all grus och sand, men hon bara log mot henne.
Tim var snabbt på benen, lyfte upp henne från marken och satte henne i en sliten fåtölj som stod en bit bort.
Båda två blev förvånade över att han hade orkat lyfta iväg henne.
Fåtöljen han hade satt henne i var i speciellt fin. Den var beige, eller hade varit en gång i tiden och så var den enormt sliten. Men det var mycket bättre det än att hon satt på marken.
Han hämtade en stol han kunde sitt på och satte sig bredvid henne.
Det blev sån där pinsam tystnad och ville verkligen säga något men kunde inte komma på något alls.
Sån tur var räddade hans mormor situationen med en massa kakor.
– Goda, sa Hanna och log. Fast hans mormor redan hade gått iväg.
Sen när dom ätit upp började Hanna berätta om hennes liv. Hon berättade hur deras hus såg ut, att absolut inte gillade det.
Tim lyssnade och försökte få in allt i huvudet av allt hon hade att säga.
Hanna.
Hon visste inte vad som hände med henne. Men plösligt pratade hon bara på. Hon sa en massa saker som inte hade berättat för någon annan. Allt var så lätt att berätta för honom, antagligen för att han lyssnade så bra. Han nickade och fällde in några fina kommentarer här och där.
Hon fingrade på ett håll i den slitna fåtöljen hon satt i samtidigt som hon berättade.
När hon pratat klart tystnade hon och tittade senare upp på honom.
Han log och sen började han prata. Han berättade om hans pappa som dog i ett krig när han var lite. Hanna såg att det var svårt för Tim att berätta. Hon la en tröstande hand på hans och tittade upp och log mot henne.
När dom båda två inte något mer säga satt dom stilla, tysta och tittade på varandra. Inga ord behövdes sägas. Hon höll Tims hand ganska hårt, rädd för att han skulle släppa den och försvinna ifrån henne.
Egentligen ville Hanna ha känt en kille en längre tid innan dom blev tillsammans. Men just nu så kändes det som om deras vänskap inte skulle fungera som en vanlig vänskap, utan något mer.
– Jag måste nog hem snart, sa Hanna och leendet försvann ur hans ansikte. Just då hade hon kunnat göra vad som helst för att se honom le igen.
– Ja det är väll bäst.
Han suckade, sedan log han lite svagt mot henne.
Dom reste sig upp. Hon fick titta upp mot honom för att han var så lång. Det hade hon inte sett innan. Hans hår stod åt alla håll. Det hade kunnat se roligt ut. Men han passade så bra i det att han absolut inte såg rolig ut. Det var bara fint
– Vi hörs väll. Sa Hanna till Tim. Hon släppte försiktig hans mörka hand som passade så bra i hennes.
– Jadå
Han log mot hennes och vinkade medan hon gick iväg.
Det hade börjat mörkna och hade blivit kallare. Tiden hade flugit iväg när hon hade varit hos honom.
Väll hemma så var det mat direkt så det var bara att sätta sig direkt vid det stora matbordet. Bordet var allt för stort för tre personer, men eftersom dom nu var så rika och hade råd med det största borde, så självklart skulle dom ha det. Hur onödigt som helst tyckte Hanna.
När alla satt sig ner började Hanna glatt prata om allt möjligt. Hur det gått på de senaste proven, då berömde hennes föräldrar henne och tyckte att hon var hur duktig som helst. Hon berättade också hur lycklig hon var över att det bara var några få dagar kvar till sommarlovet.
– Det var värst vad du var prat glad i dag Hanna, sa hennes mamma. Vi vill gärna ha lite mat ro, tack.
Hanna tittade skamset ner i talriken och höll sedan tyst under hela måltiden.
Telefonen ringde och Hanna skulle precis se till och resa sig och gå och svara men hennes pappa hann före.
Hanna satt tyst kvar vid matbordet tills hennes mamma ätit upp. Deras föräldrar var alltid noga med att man skulle sitta kvar tills alla ätit upp.
Hennes pappa kom tillbaka och satt tyst och tittade rakt ut. Hanna möte hans blick och hon ryggade undan.
– Hanna. Sa han bara.
– Ja.
– Vi måste prata.
Hanna satt tyst och väntade på en fortsättning.
– En av mina kollegor såg dig innan i dag.
– Jaha?
Hanna tittade frågande på hennes pappa. Hon var inte precis osynlig, så det förvånade henne inte att någon hade sett henne.
– I ett av de övergivna husen, fortsatte han. Med en liten neger pojke.
Han tittade på henne. Blicken var hård, arg och lite besviken.
Hanna tittade ner i golvet och kände att all hennes lycka hon haft precis sjönk ut ur henne.
Hennes pappa reste sig från stolen och började gå mot henne.
Sory att dena delen inte blev så bra:/. Kommer dröja ett bra tag tills jag kan fortsätta skriva på den, men ni kan ju allt komentera dom andra så länge:D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | hannishen - 16 jul 08 - 10:58- Betyg:  | | Jättebra! ;) | | Melowa - 14 jun 08 - 07:34- Betyg: | | Den blev ju jätte bra |
|
|
|
