Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

prince - del sex

All you left was a faded memory

Att säga att det gjorde ont är väl ett sätt att beskriva hur jag mår när jag vaknar.
Det gör ont.
I ryggen, i benen, i armarna…
Och i huvudet. Det dunkade i huvudet. Dunkade i takt med mina andetag.
In- du ut-nk In-du ut- nk
Det första jag märket när jag slår upp ögonen är att det var ljust. Och inte så där trevligt ljust. Nej, så där förbannat ljust att det liksom sticker i ögonen.
”Fan” Mumlar jag och hasar mig ur sängen, fram till fönstret, ner med gardinen, ner i sängen igen.
Det andra jag märkte var att jag var torr i halsen. Riktigt jävla torr. Så torr att det känns som om jag skulle dö. Nu, direkt.
Så jag hasar mig ur sängen igen, snubblar på kläderna på golvet, svärde lite mer, krånglar med dörren, och skyndar ner till köket.
Liina är redan där när jag kommer ner.
Uppflugen på en stol med en tidning och en smörgås i händerna och med håret prydligt uppsatt i en knut.¨
Man kunde inte se på henne att hon varit på samma fest som jag kvällen innan.
Eller så hade hon bara inte druckit lika mycket.
Eller, så blev hon bara inte lika mycket bakfull som jag.
”God morgon” Hon drar lite på läpparna i vad som skulle kunna föreställa ett leende och drar ut en stol bredvid sig.
Jag svarar inte, går raka vägen till kranen, häller upp ett glas vatten åt mig och häller i mig det så fort jag kan. Sedan öppnar jag skåpet ovanför mig, i jakt på någon fransk motsvarighet till Ipren.
Liina harklar sig och pekar på två små vita tabletter och ett glas jucie som står framställt.
Jag höjer på ögonbrynet, men lägger tabletterna på tungan och sväljer med juice.
”Hade du kul igår?” Undrar hon och tar en liten, liten tugga av sin macka.
Jag tar ytterligare en klunk av juicen. Apelsin. En känsla börjar sprida sig i mig och jag försöker inte ens tränga undan den.
Jag är förbannad.
Jag är förbannad på Liina som tvingade mig att gå på den där festen igår, trots att vi knappt var bjudna, jag är förbannat på Jonathan som spillde vodka raspberri på min ljusgula klänning. Men mest förbannad är jag på mig själv för att jag blev så ledsen när han inte märkte mig, när han inte sa ett enda ord till mig.
Trots att jag vet att såna som han inte bryr sig om såna som mig.
Nej, jag är nog inte mest förbannad på Jonathan, utan Liina. Hon fick mig att se fram emot festen, få mig att tro att den kunde bli något bra.
Hon borde veta att vi inte är som dom, och aldrig kommer bli det.
Jag vägrar möta hennes blick, utan sväljer bara det sista av juicen.
”Kim” Hennes röst tvingar mig att se upp från bordsskivan. Men bara en sekund. Sedan återgår jag till att stirra på den bortnöta fläckarna på bordet.
Det är ungefär vad jag känner mig som nu, en fläck. En riktigt smutsigt fläck.
Jag tassar ut från köket, och ut i hallen. Från min jacka letar jag upp ett paket cigaretter och en tändare. Utan att bry mig om att jag bara har på mig ett par gula trosor och en stor urtvättad urtvättas The Clash t-shirt stoppar jag fötterna i ett par tofflor i storlek 41. dom är inte mina. Och knappast Liinas. Jag kan inte tänka mig att hon har stora fötter. Hon verkar för fin för det.
Jag öppnar dörren, drar efter andan och väntar på att chocken av den kyliga luften ska slå emot mig, men den uteblir. Det är behagligt ute, varmt.
Jag sätter mig på trappan utanför, stoppar en cigarett i munnen och tänder den sedan.
Den behagliga, sköna känslan infinner sig så fort jag dragit en bloss av cigaretten. In.
Ut.
In.
Ut.
Området Marie bor på är det egentligen ganska fint. Ett vanligt villaområde, med springade barn.
Jag kommer på mig själv med att betrakta en av de där barnen.
En liten, liten pojke.
Han ser ut att vara runt sju år.
Huvudet är fullt av blonda lockar, sånt där fantastiskt hår som jag skulle ge vad som helst för.
Han springer runt med en trasig Action man, men att döma av hans glittrande ögon så brydde han sig inte om det.
Han brydde sig inte.
Och han var glad.
Jag skakar på huvudet åt mig själv, fimpar cigaretten och bestämmer mig för att gå in och sova bort hela den här dagen.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7)
sandruskapuska - 27 nov 08 - 06:45- Betyg:
super, men hittar inga fler delar, synd tkr jag
tjoh - 14 jun 08 - 13:36
så underbart bra :)
du vet att jag gillart. mkt mkt mkt ! :) ! :D
skicka gärna ett litete meddelande om du har lust, och berätta när nästa del kommer ut :)
eller, någonting annat om du vill det istället :):)
prickigthallon - 13 jun 08 - 20:55- Betyg:
Tone! Jag bir så gjtgrns av att läsa det du skriver. Du lyckas få ALLT att bli bra <3
Rosapapper - 13 jun 08 - 17:52- Betyg:
Usch, du skriver fruktansvärt bra :D

Skriven av
sockervaddsmoln
12 jun 08 - 21:16
(Har blivit läst 57 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord