Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Min ängel<3 del (2)

Fanny låg kvar länge med huvudet på pappas mage.
MEn pappa rörde inte på sig.
Tillslut gav Fanny upp.
Hon satte sig gråtande upp och tårkade sig på koft ärmen.
Det här var bara inte sant!
Sakta reste hon sig upp och började gå mot bilden som nu var skrot.
I frammsätet hittade hon pappas mobil.
Snabbt tryckte hon inn nummret 112.
Mendas signalerna sakta gick fram trummade hon tyst på stolen.
-Larmsentralen, sa en kvinna i andra änden.
-Hjälp mig, våran bil har krockat och pappa blöder från tinningen.
-Ta det lungt och lyssna nu på mig, sa kvinnan.
Fanny nickade.
Hon struntade i om kvinnan inte fattade vad hon menade.
-Kan du vara snäll och ge mig en adress där ni är.
Fanny tittade sig förtvivlat omkring.
-Jag vet inte, sa Fanny.
-Det är bara skog.
Kvinnan mummlade något.
-Ok, vi spårar samtalet så att ambulansen hittar sa kvinnan lungt.
-Men ni måste komma fort, sa Fanny.
-Ambulansen är redan på väg, sa kvinnan.
-var nu så snäll och gör som jag säjer sa kvinnan.
-Okej, jag ska försöka, sa Fanny och gick ut bilen.
Kvinnan berättade hur Fanny skulle kolla om pappa verkligen var död.
-Jag vet inte, nästan skrek Fanny.
-Han svarar inte när jag pratar med honom och han andas inte!
Just då hörde Fanny syrener på nära håll.
-Nu kommer ambulansen, sa Fanny och reste sig.
-kan jag lägga på?, sa kvinnan.
-Ja.
-Det löser sig ska du se sa kvinnan innan hon lade på.
Just som Fanny lade mobilen på marken kom två ambulanser och tvärstannade vid pappas bil.
Fyra personer dök upp bakom dörrarna till ambulanserna och små sprang med bår och allt till Fanny och pappa.
Alla började genast att arbeta med pappa.
Tillslut reste sig en av ambulansförarna och tog Fanny åt sidan.
-Är du hans dotter sa han och tittade allvarligt på Fanny.
Fanny nickade sakta.
-Vi kan inte göra så mycket mera, sa han.
-Jag är ledsen att säja det men din far är död.
Fanny kännde plötsligt att hennes ben vek sig under henne.
Allt började snörra.
Det sista hon såg var ambulansföraren som slängde sig fram mot henne.
Sedan försvann allt.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
hannoKB
10 jun 08 - 14:19
(Har blivit läst 56 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord