Repor i ung porslinhy |
Slaget träffade strax under ögat mitt på kindbenet och smärtan strålade ut i hela ansiktet. Som han lärt sig tidigare var det bara att ställa sig upp igen och ta emot ännu ett slag. Och igen. Tills han tröttnade. Tills hans pappa tröttnade på att slå honom.
En gång krossades hans näsben, det är därför den är lite sned nu. Om du undrar, alltså. Men det var för flera år sedan och hans klasskamrater frågar inte om den längre. De har vant sig vid hans vanställda ansikte nu.
Varje dag när han kommer hem ifrån skolans slut går han in i en vägg av kemikalier. I början sved det i hans ögon, ofta började tårarna rulla. Men det var när han var mindre, när han inte visste att det var fult att gråta. Det var fel att gråta. Grät man förtjänade man bestraffning, för det får ju alla barn när de gör något som inte är rätt.
Minnet tycks ha blivit sämre efter alla slag, men om han tänker efter riktigt länge och koncentrerar sig så kanske tankarna kan stanna ett tag och låta honom fånga en av dem. Lyckligtvis är det en tanke som tar honom tillbaka till den första dagen då hans faders hand träffade hans ansikte.
Det var ingen mörk höstnatt ute i den närliggande parken, nej, där fick han inte ens vistas. Det var i och för sig sällan han fick vistas ute överhuvudtaget. Det var en vanlig dag som idag, en helt vanlig veckodag då solen sken och den där kemikaliska lukten inte hunnit impregnera husets fyra väggar. Ännu hade inte hans små öron fått höra svordomar, om än mindre skrik som inte kommit ifrån en kropp som blivit kittlad eller gungat högt i lekparken på skolgården.
När han i den tidiga tonårsåldern började intressera sig för datorer smög han sig in i faderns arbetsrum om nätterna för att i en stillsam tystnad få knappa lite på tangentbordet. Det var under en av dessa nätter då han kom i kontakt med en fyra år äldre kille som råkade ut för samma saker som honom. Hans pappa hade slagit honom så länge han kunde komma ihåg. Redan innan han hade hunnit fylla tonåring föll han ner i ett mörker och det fanns inga krafter att orka med allt. Den nyfunna vännen berättade metoder pojken kunde göra för att orka med kemikalierna, slagen och skriken. Och pojken var villig att pröva. Även om han stod stadigt på benen vacklade han till emellan slagen.
Pojken reste sig en natt ur datorstolen för att trippa in tyst på tå till badrummet. Som han befarande fanns hela familjens mediciner bakom ett låst skåp. Han gjorde då istället som hans nyfunna vän hade berättat, det fanns ju fler metoder. På hyllan i duschen låg en rakhyvel och pojken drog den över fingrarna. Det sved till ordentligt och rakhyveln hamnade på badrumsgolvet. Ett par svordomar pojken hört for ur hans mun och en bit toalettpapper trycktes hårt emot fingret.
Som den nyfunna vännen bett gick han tillbaka och placerade sig i datorstolen för att berätta vad han hittat. Vännen hade självklart en lösning på det låsta medicinskåpet, som han hade med allt annat. Slå din spargris i golvet, ta pengarna och köp dina egna mediciner, löd hans ord. Pojken vågade inte göra det ifall det skulle väcka någon och vännen höll med. Varje gång de pratade kom vännen med nya metoder och pojken undrade ifall de någonsin skulle ta slut. Han gjorde ännu en gång som vännen hade sagt och gick till vardagsrummet där fadern förvarade sina alkoholhaltiga drycker. Pojken lät en genomskinlig, dammig flaska föras till den lilla munnen som grinade illa när den brungula vätskan nådde hans tunga. Vännen hade förberett honom på detta, och han gjorde fortfarande som vännen sa, lät vätskan fortsätta rinna ner i munnen. Det brände i halsen på ett obehagligt vis och flaskan ställdes tillbaka på sin plats.
Det fungerar inte, sa pojken en natt till sin vän. Han slår mig fortfarande. Samtidigt som han väntade på ett svar fingrade hans små fingrar på den inköpta asken med smärtstillande. Han fick egentligen inte ta den här sorten för den var lämpad för vuxna, men vännen hade sagt att det blir en större effekt då. Han skulle inte behöva ta så många för att få fram den efterlängtade effekten som hans vän utlovade.
Effekten blev den att pojken spydde upp de tabletter han svalt.
Pojken hade aldrig sagt emot faderns slag trots att han visste att det var fel. Logiskt sett borde fadern bli slagen han också, men pojkens händer var för små och benen för korta för att nå upp till faderns ansikte.
Efter många nätters tänkande bestämde sig pojken. Han packade sina saker i en väska och gick ut ur huset för sista gången. Nattens kyla smekte honom på kinden och förde honom långt bort ifrån huset.
Nu undrar du säkert var en sådan liten pojke skulle ta vägen, hur han skulle klara sig. Saken är den att pojken inte längre var så liten. Kroppen hade vuxit och hans stämma hade blivit mycket mörkare. Det var i många år han hade legat vaken på nätterna och funderat, det hade tagit många år att samla tillräckligt med mod för att våga ge sig av. I sitt kuddfodral hade han samlat pengar, för hans spargris låg någonstans på en soptipp i spillror. Med pengarna tog han sig långt bort till en annan stad. En ny stad och ett nytt liv var vad han hade i tankarna.
Pojken var fast besluten vid att inte låta fadern förstöra hans liv, det var därför han gav sig av. Varje steg han tog tvättade bort en fläck på hans kropp, det var många fläckar som ingen brytt sig om under dessa år. Och det var många steg pojken var tvungen att ta för att alla fläckar skulle försvinna, men han var bestämd och gick i en snabb takt. Alla fläckar skulle bort och ett liv skulle levas.
© Between
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Tiggarflikkan - 2 jul 08 - 19:23 | | Gud vad vra den var, stark och man fick en grym känsla av den... | Evviis - 16 jun 08 - 23:26- Betyg:  | Väldigt bra!
Du skrev som om du berättade för någon, som en godnattsaga eller något.. Jag gillade det :)
Rubriken ägde sönder allt asså! | | Poet_91 - 14 jun 08 - 20:40 | Du lyckas alltid fånga mig med det du skriver.
Du faschinerar mig gång på gång.
du e grym<3 | | sofiiie - 12 jun 08 - 18:28 | | grymt bra!<3 | | Nemisis - 11 jun 08 - 19:23 | | Wow, den fångade verkligen från första stund. Puss på dig <3 | | vadsynd - 10 jun 08 - 23:12 | | Vilken bra! Inget att klaga på, bara helt underbar! | | LoverOlivia - 10 jun 08 - 15:02 | ... Otrolig.
Jätte bra. Den tog tag i mig direkt. Bra! |
|
|
|
