Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Varför skämmas för den jag älskar? Del 7

”Hur gick det där då? Gick det bra?”
Fel fråga, Gabriel. Fel fråga.
”Jag det gick bra!”, säger jag med lite för hög röst, för du ser på mig, lite… blev du ledsen nu?
”Äh förlåt”, säger du. ”Det där var jävligt onödigt jag vet. Det var inte meningen.”
Jag vet. Eller vet jag det, att det inte var meningen? Bryr du dig verkligen, eller tycker du bara att det är skönt att farsan dog?
Så du får ha mig lite mer för dig själv. En är borta, skönt…


Jag knyter av mig slipsen och dumpar den i soffan där du sitter nersjunken. Ett par centimeter från ditt vänstra knä blir den liggande, på god väg att åka ner i golvet.
Jag går med försiktiga steg fram till fönstret. Med en ängels steg. Som om jag inte vill störa dig. Du stirrar bara rakt ut i ingenting. Jag stirrar ner på gården, den är tom.
Snart står du tätt bakom mig, händerna på höfterna. Jag känner att jag inte vill ha dig såhär nära. Bara sekunden därefter blir jag arg på mig själv, nästan rasande.
Jag älskar dig, Gabriel, och jag vill inte ha dig nära. Sjukt. Farligt. Att inte vilja ha den man älskar nära.
Men man måste väl fan få vad ifred ibland! tänker jag smått irriterat.
Gör mig fri. Fri från dig. Från dina lekfulla händer. Från dom varma andetagen i nacken.
Aj. Det gör så ont i mig när jag märker hur förvånad du blir. Ungefär som om du tänker; älskar du mig inte längre? Vad gör jag för fel?
”Men vad är det nu då? Va?”
”Inget.”
”Sure…”

Det blir tyst en lång stund. Jag lyssnar på vinden där ute, på en droppande kran och när öronen vant sig vid de där ljuden försöker jag leta efter något annat, men hittar inget. Fast riktigt tyst blir det aldrig. Jag känner av din oro, din undran. Den är inte tyst. Väntar på din röst. Dina ord. Men det kanske är min tur att säga något nu. Jag vet inte.
Snälla säg något då Gabriel! Innan jag blir galen på allt det här. Säg att du bryr dig. Visa på något sätt att det inte var skönt att farsan dog!
Men när du långt om länge bryter tystnaden, då är det inte med tårar. Inte heller är det med en kram, en klapp på axeln. Inte ens med ett glas i golvet. Krasch. Vad som helst hade varit bättre än att du stegar ut i hallen och jag tvingas lyssna på dörren som slår igen bakom ryggen på dig. Jag står kvar, ensam, med armarna i kors. Är jag arg nu?
Nej, jag tror inte det. Inte arg.
Tårarna vågar inte rinna
Kanske rädda
För det finns inga händer nu
Dina händer kan inte torka bort dom från kinderna
Gabriel
Dom är vana vid dina händer

Jag bestämmer mig också för att gå ut. Eller det är väl inget val direkt. Mer som ett tvång. Jag kan inte vara kvar här. Inte i den här lägenheten. Det är din lägenhet. För att det är din.
Jag måste bort härifrån. Glömmer släcka lyset innan jag går. Varför ska det vara så svårt att älska någon? Speciellt du, Gabriel. Jag trodde att du var en lätt person att älska. Det blir aldrig riktigt som man har tänkt sig, eller hur är det du brukar säga? Du har så rätt. Så rätt.

Det är kallt ute. Nu kan jag inte låta bli att längta efter den där ylletröjan jag skulle kunna kryp in i, riktigt långt in. Det skulle va nice det. Men jag vet inte, när det är du som äger den… när det är du som är innehållet. Jag vet inte.
Shit asså. Varför tror jag det här hemska om dig egentligen? Tänk om det är så att du är uppriktigt ledsen för min skull.
Händerna på höfterna. Stå sådär nära. Det kanske är ditt sätt att trösta. Ditt sätt kanske är att försöka få mig att glömma. Du kanske inte kan något annat sätt.

Jag sätter mig i lekparken, den som är omringad av en massa höghus, sätter mig på ett däck och börjar gunga lite försiktigt. Som om jag vore ett litet barn igen. Vad skönt det skulle vara. Att inte ha större problem än att ha tappat bort sin gamla nalle.
Jag kan skymta månen där uppe på himlen. Halvmåne ikväll. Ikväll är jag också halv. Tom på dig. Tom och livlös, benen får inte riktigt fart på gungan.
Det är när jag hoppar ner i sanden, efter att ha suttit på gungan i säkert tjugo minuter, det är då som jag ser er. Långt där borta går nu. Hon och du. Jag ser inte vem hon är, men när vi kommer närmre ser jag att hon har fräknar på näsan, det ser jag fast det har hunnit bli rätt mörkt. Hon ser inte mig. Du ser inte mig. Hon verkar rädd. Plötsligt sliter du tag i hennes jacka och drar in henne i några buskar. Jag gömmer mig en bit bort, ser med förskräckt min på hur du drar ner gylfen och tjejen försöker skrika men du hindrar henne med handen.
Vad fan är det frågan om! Fast jag vet precis. Vet precis vad du tänker göra med henne.

Gabriel, vem är det jag har här framför mig? Vem är det som stönar i takt med kylan och blåsten, och vem är det som beter sig som en jävla idiot just nu? Det kan inte va du. Nej. Eller är det du? Varför är det du?

Dra upp byxorna! Bli dig själv igen. Men det som är gjort är gjort, och kan aldrig bli ogjort. Tjejen snyftar och springer åt höger, nerför gatan, antagligen hem. Har hon någon som väntar på henne där? En mamma som öppnar famnen för henne och som kan trösta? Eller är hon ensam? Alldeles fucking ensam.

Fan! Jag har lust att drämma till dig i ansiktet, Gabriel. Du har gjort något alldeles fruktansvärt, fattar du det!?



Och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna kalla dig ängel igen.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
beatr1ce - 26 jun 08 - 15:29- Betyg:
nejmen VAD sysslar han med, Gabriel? :O jävla idiot...
nåväl, vill ha nästa del NU...!
Om inte Gabriel kan vara en ängel, kanske du kan vara det o skicka mig ett meddelande eller så när nästa det har kommit (om den gör det)?
inmydreams - 17 jun 08 - 09:51- Betyg:
Shises vad bra du skriver :)
Blev riktigt sur på Gabriel, hur fan kunde han göra så?
Och din novell.. den äger :D
Elon_B - 11 jun 08 - 22:50- Betyg:
ASBRA, som vanligt!
men slutet, det var verkligen CHOCKERANDE!
Gabriel, han är ju en ängel, hur kan han
göra nått sånt?! :'O
Älskade sista meningen dock <33
Du får alltid till den sista meningen så
jäkla bra!! <3 ÄLSKA <3
sorgen - 11 jun 08 - 18:35
Skitbra!
Justmyfault - 10 jun 08 - 16:43- Betyg:
omg!
helt underbart bra!
MER!!!! :O
prickigthallon - 10 jun 08 - 16:36- Betyg:
:O:O:O:O
SHIT!
Men skriv nu! FORT ;O
Alexiz93 - 10 jun 08 - 14:12
bra:)
Melowa - 10 jun 08 - 11:08- Betyg:
Oh vad du skriver underbart
Qwatie - 9 jun 08 - 22:21- Betyg:
Du skriver så fantastiskt :)
Älskar hela denhär novellserien =)

Skriven av
alonesometimes
9 jun 08 - 21:53
(Har blivit läst 145 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord