Stjärnfall : del tre |
Wake up
Jag blundar och låter det svaga bruset omge mig medan mina armar arbetar sig framåt i det svala vattnet.
Det är någonting med simningen. Någonting som får allt annat att tappa färg och form.
Inget annat betyder någonting så länge jag är i vattnet.
Jag antar att alla har något som de betraktar som sitt extra syre. För en del kan det vara alkohol, små vita piller, vitt pulver, poker…you name it.
För mig är det simningen.
Små fragment av magi.
”Aimee” Jonas hojtande får mig att dyka upp och yrvaket placera simglasögonen på huvudet. Med en lätt förvirrad min simmar jag fram mot honom, samtidigt som jag undrar vad det är jag har missat.
Han ler lite när jag kommer fram mot honom, något som är ovanligt för att vara Jonas.
”Fantastisk teknik de sista femtio meterna”
Jag ger honom ett snett leende och undrar om det är meningen att jag ska säga något.
Han pekar på den gröna klockan på väggen samtidigt som han skrattar till. Ett hårt, kort skratt. Men ändå, ett skratt.
”Du glömde visst bort tiden. Vi slutade för tio minuter sen. Jag ville bara inte störa dig förrän dina 500 meter var klara”
”Åh” Jag står stilla ett ögonblick, innan jag hoppar i vattnet igen, och börjar simma i riktning mot vårt omklädningsrum. Egentligen är det bara ett proivisoriskt byggt rum med några inklämda skåp. Det finns bara ett duschrum, från det tiden då Clentines bara tog emot pojkar, och därför är duschrummet gemensamt.
På en vanlig skola kanske det hade orsakat protester, men ingen på Clentine brydde sig egentligen, utan duschade helt enkelt med badkläderna på. Eller duschade hemma i sina betydligt större och lyxigare badrum.
Kroppen känns fortfarande pigg när jag häver mig upp ur vattnet, och går de få meterna direkt mot omklädningsrummet.
Ångan från nyduschade kroppar ligger fortfarande kvar i rummet, och jag andas in den välbekanta doften av klor.
Jag öppnar skåpet längst till höger, samma skåp som jag alltid har, drar ut ett par urtvättade mjukisbyxor och en stor grön Lacoste tshirt. Tshirten var en gång Cailyns pappas, men han hade gett den till mig när jag berättat att jag höll på med simning, med ett ”Vad kul! Det gjorde jag med när jag var yngre, här, jag lovar att den här tröjan har magiska krafter”
Cailyn hade sagt till honom att han var pinsam och att det var klart att jag inte ville ha en gammal t-shirt, men sanningen var att jag hade blivit glad, nästan rörd.
Och t-shirten var så där härligt mjuk och luktade gott av Cailyns tvättmedel.
Jag duschar alltid hos henne efter träningen, och Jamie, den marockanska tjejen som har hand om Cailyns tvätt, envisas alltid med att tvätta mina kläder medan jag duschar.
Efter att ha tagit på mig kläderna, packat ner den blöta baddräkten med ”Clentine” loggan och handduken sätter jag upp mitt blöta hår i en slarvig tofs, hoppar i mina gamla gympaskor och skyndar ut, medveten om att Cailyn antagligen väntar på mig.
Hon har alltid väntat på mig. Ända sedan den där första dagen i skolan då jag var ny och inte hade någon plats att sitta, Cailyn hade flyttat på sin väska, lett det där 1000 volts leendet och frågat vad jag hette.
”Autumn” Hade hon sagt. ”Det måste vara bland det finaste namnet jag någonsin hört”
Det har hunnit blivit mörkt ute när jag slår upp dörren ut till parkeringen, och jag kan inte låta bli att rysa till när vinden träffar min fortfarande blöta kropp.
Den metallicfärgade bilen står där den brukar stå, under körsbärsträdet.
Hon sitter och läser en tidningen när jag knackar på rutan, och rycker till lite innan hon får syn på mitt blöta ansikte.
”Gick det bra?” Undrar hon när jag har hoppat in och knäppt på mig bältet. Bälte är en sådan grej Cailyn aldrig använder, men som jag bara måste ha. Som jag känner mig otrygg utan.
Jag nickar, och öppnar handsfacket och tar ett av melontuggummina som alltid finns där. Jag vet inte om det är Cailyn som fyller på dem, men det finns alltid minst två paket där.
”Hände det något värt på mötet?”
Hon skrattar till och himlar med ögonen, medveten om att jag tycker att mötena är fåniga. Tjugo tjejer som samlas en gång i veckan för att bestämma vilken färg gardinerna skulle ha på nästa bal, eller hurvida blåbärssaften i matsalen borde bytas ut mot äppel.
”Inget förutom att jag fick reda på vad vi ska göra ikväll”
”Ikväll?”
Det är onsdag idag, vilket betyder att jag har träning vid 06.30 imorgon.
Cailyn nickar, samtidigt som hon parkerar bilen bakom sin pappas svarta kombi.
”Det är fest hos Emi, och vi har exakt” Hon avbryter sig själv för att kolla på sin vita armbandsklocka. ”En och en halv timme på oss att komma dit”
Jag höjer på ögonbrynet men protesterar inte. En av de saker jag lärt mig sedan jag börjat på Clentine är att det inte är något speciellt med att festa en hel natt och sedan gå till skolan och skriva några MVG. I alla fall inte för de ungdomarna.
Ingenting är omöjligt för dem.
Cailyn stänger av motorn och jag hoppar ur bilen, stänger bildörren försiktigt medan hon slår igen sin hårt. Hon gör alltid det, vilket humör hon än är på. Alltid lika hårt.
Bang, bang.
Bang.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 12 jun 08 - 04:35- Betyg:  | | Jättebra =) <3 | | prickigthallon - 8 jun 08 - 13:28- Betyg: | | Jag älskar hur du skriver! | | Rosapapper - 8 jun 08 - 12:21- Betyg: | | Du skriver sjukt bra, fortsätt:D |
|
|
|
