Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Dikter om sorg

Roger. Bror. Morbror. Son. Vårat allt.

Jag saknar dig.
Det har gått lite mer en sju år nu sen du försvann ur våra liv.
Jag var rätt liten då.
Saknar dig ändå.
Men jag har så mycket minnen med dig i alla fall.
Du var ändå så nära oss.
Tänk om du hade gått till sjukhuset lite tidigare.
Då kanske du skulle haft en större chans att överleva,
eller haft en längre tid här på jorden.
Men det går i släkten, läkar skräcken...
"Nä det är ingen fara jag kan gå sen"
Jo jag känner igen det.
Det är nog där ifrån jag har fått det också.
Jag tänker på dig nästan varje dag.
Jag har ju ditt gamla rum.
Eftersom du flyttade närmare ditt sjukhus när du vart mer sjuk.
Cancern åt din kropp.
Från organ till organ, varje liten del vart förstört till slut.
Tyvärr var det försent att göra något.
Men jag märkte egentligen inte så mycket att du var sjuk.
Det var nog mer att du bar stomipåsen på magen och inte kunde leka och stoja lika mycket med mig.

Jag minns en gång eller en dag när du skulle hämta mig i min första skola jag tror jag hade börjat första klass och du kom och jag var lite små stolt över det.
Titta min morbror kommer och möter mig när skolan är slut.
Vi gick och köpte glass och skulle åka hem.
Men så sprack din stomipåse.
Det luktade inge vidare ska jag säga.
Men jag förstod ju inte varför det var så mamma hade försökt att förklara de där.
Men jag förstod nog inte riktigt.
Rättare sagt.
Jag har nog aldrig förstått.
Jag har suttit och kollat igenom massa gamla kort hemma hos mormor och dom jag har här hemma.
Det är nu med åren jag har börjat gråta över det mer egentligen.
Visst har jag gråtit när jag var mindre.
Men det är nu den stora saknaden kommer.
Du skulle lära mig massa saker som du han lära syrran.
Du var den jag såg upp till när jag var liten.
Den som lärde mig att ja skulle stå för den jag är och inte låta någon trycka ner mig.
Men det var det som hände när du försvann jag bröt ihop och började bli mobbad.
I alla fall,
Jag minns julaftonen när jag var ca 2½ tror jag de var.
Och det var du som var tomten.
Vilken blick jag hade när ja fick paketen tänkte bara "vänta... tomten har tagit Rogers jacka... Så får man inte göra"
Jag minns alla fina presenter jag har fått.
Den finaste av allt var nog halsbandet jag fick den sista julaftonen med dig.
Det var ett silverhalsband och ett hänge, hänger var en bricka me en fyrklöver på.
Minns du de?
Du sa att jag alltid kunde komma till dig om jag hade problem och inte ville prata med mamma.
Du sa att jag alltid kunde ringa till dig om jag ville prata med dig.
Du sa så mycket saker jag fick och kunde göra men som jag inte han.
För du försvann så tidigt ur mitt liv.

Jag saknar dig.
Jag saknar dig Roger.
Jag saknar dig min morbror.

Rest in peace
Roger T. 1954-1998
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Tesslan - 11 jul 05 - 06:09- Betyg:
gråter nästan jag vet hur det känns min bror blev mördad för 2 år sen
jag lider med dig

Skriven av
lillan_pluttan
10 jul 05 - 09:03
(Har blivit läst 294 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord