Du är min kille.
Jag är din.
Kärlek är inte så lätt att rå på som kanske vissa tror.
Dom vet ingenting
Dom kan inte förbjuda oss från att blomma
Morsan och farsan
Ingen kan.
Vet du Gabriel?
Ibland kan jag inte låta bli att hata dig faktiskt.
För att du har förstört allt och sådär.
Du förstår,
banden vi hade inom familjen, dom var så starka.
Ibland när tårarna rinner och det är mörkt och kallt, då brukar jag tänka så
Fan, varför kom du?
Men allt blir alltid bättre nästa dag, när du har lyssnat
lyssnat lyssnat och lyssnat
I timmar och en evighet på alla mina känslor och tankar om livet och framtiden.
Då,
när du lugnt smeker mig över håret känner jag mig vacker
och du lägger handen mot min kind och låter den ligga kvar
Din hand är mjuk och vacker.
Om ni inte kan acceptera mig och min kille kanske det bästa vore om ni bara drog åt helvete.
Jag är älskad så det räcker.
Jag behöver inte mer
"Hur är det nuförtiden då? Du vet, med morsan och farsan."
"Du vet hur det är."
Jag ser att du skäms, när du börjar plocka med grejerna på skrivbordet igen, och kastar bak den rödblonda tjocka luggen med vänster hand.
"Ja, jag vet hur det är. Sorry killen."
Och så ställer du dig framför mig. Bredbent. Armarna i kors.
Vad vill du?
Det är ganska svårt för mig att veta vad du vill när du bara står där utan att säga nånting. Ja, jag kan ju faktiskt fråga. Lätt som en plätt. Det är lite löjligt det här, men fortfarande, efter nästan åtta månader tillsammans, blir jag ofta blyg inför dig. Tappar talförmågan. Måste titta bort. Du är ju så vacker, Gabriel. Så nära en ängel man kan komma.
Vafan! Säg nåt nu då. Gör nåt. Gör så att allt flyter på.
"Jag vet hur du har det hemma och allt", säger du. "Men du har ju mig, har du inte?" Jo, visst har du det.
Du svarar på din egen fråga men bryr dig inte. Inte jag heller.
"Jag är allt du behöver Pontus"
Jag vill tro på dig.
Borde jag tro på dig?
Så jag kommer inte bli ledsen om jag förlorar min familj? Förut, innan dig, var de mitt allt. Jag hade inga kompisar, bara deras varma och omsorgsfulla kramar när jag kom hem och grät för att de andra mobbade mig nåt så förbannat.
Så jag ska lita på dig nu då
Gabriel?
Är det så det ska vara?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| Adamsfliickaa - 9 jun 08 - 15:58 |
ja måste nog håller med sorgen få det låte mer som en novell
men åt andra siddan e den välldigt bra ska läsa nästa ;P |
| sorgen - 8 jun 08 - 19:57 |
| Skit bra men tycker det blir lite mer som en dikt ibland. |
Mangasagan - 8 jun 08 - 09:24- Betyg:  |
Åh, Så Grymt Bra!<3
Ska läsa nästa:D |
| Elon_B - 7 jun 08 - 21:39 |
Åååh, me like! =D <333
Snääälla skicka ett medelande när nästa kommer ut =D (A) |
| M-424 - 7 jun 08 - 20:25 |
Den är så sjukt fiiiin.. samtidigt sorglig!
Vill läsa nästa del snart :') <33 |
| limekladdkaka - 7 jun 08 - 19:16- Betyg: |
| Jag ÄLSKAR den! Var hemskt snäll och skicka ett meddelande när du lagt ut en ny del, så blir jag hemskt glad <3 |
| _NotAnAngel_ - 7 jun 08 - 18:57 |
Gillar den Skarpt. fortsätt gärna, men försök få längre delar;D
Kram:)
Lina |
| Melowa - 7 jun 08 - 18:52 |
| (L) |
| Alexiz93 - 7 jun 08 - 18:47 |
| bra:) |
| Evviis - 7 jun 08 - 18:35- Betyg: |
Väldigt sorglig.. Men också väldigt vackert skriven
Ska läsa nästa avsnitt :) |
