Jag älskar min bror (kap 29) |
Nu är nästa del äntligen här ;) Läs gärna och lämna en kommentar :)
Pöss och kjam på er, ni är underbara <3
Kapitel 29
När jag var klar med städningen, och då menar jag HELA lägenheten så var jag helt slut. Men också väldigt nöjd över mig själv, duktiga lillajag som städat, det är ovanligt!
Först tänkte jag ta en tupplur men en blick i spegeln fick mig att ändra.
En nypa luft skulle nog göra gott och måste även handla, som mat och toalettsaker och sova är nog det enda jag gjort det senaste dagarna. Så det är väl på tiden jag försöker vara lite människo-social, eller vad tycker ni?
Väl vid dörren tar jag på mig SKOR, japp, jag kom ihåg dem! Visst, har redan sprungit omkring i både sockar och utan, men det kanske är bäst att jag inte gör det denna gång, aldrig mer.
Och jag stänger och både låser dörren också faktiskt, därni. Så nu går jag längs dem alltför ihågkomna kullerstenarna i mitt Notting Hill med skor på fötterna. Solen lyser, fåglarna kvittrar och trots det börjar bli sent på eftermiddagen så är det lika mycket folk som på sista minuten med julshoppning.
Och på väldigt, väldigt länge känner jag mig glad.
Inte hel och inga särskilda vänner, men glad. Det är väl något i alla fall.
Jag svänger runt ett hörn och fortsätter den vägen tills jag kommer till bokhandeln, den bokhandeln som jag var inne i medan Rasmus gick iväg, utan att jag visste, för att köpa droger.
Jag såg en bok då, och den tänker jag nu köpa. Punkt slut.
Jag betalar för den vid kassan och ler och önskar trevlig dag till expediten, artig som man ibland måste vara fast man inte vill. Men idag var det inga problem, att vara artig kändes bara bra, i alla fall lite. Så väl med kassen med boken i fortsätter jag mot affären, medan jag går kan jag inte undgå stanna till.
”Snälla säg att jag såg i syne.”
Bad jag tyst för mig själv, blunda och öppnade ögonen igen.
”Puh!”
Hon var inte där. Trodde nästan att jag såg Hippien, men tacka Gudarna att det inte var Hon. För hon verkar bara vilja att mitt liv ska gå åt helvete. (Vadå hatar henne? Jag älskar henne ju)
Istället var det en gammal dam med ljus lila tant hatt och lila matchande tant kläder med en liten hund, stackaren, den hade en lila dress!
Usch, tänk dig att vara en sån?! Som en tant som vill att allt, ALLT måste passa ihop.
Istället för att låta henne och sin hund förstöra min dag går jag vidare tills jag kommer till en slags verkstad, wops! Det var en bilverkstad, här ser man bra och kan läsa engelska! (Hehe)
Men istället för att gå vidare står jag som fastfrusen framför det, bara glor med öppen mun och stirrar som ett allmänt fån. Men sådant kan man ju förstå om just världens snyggaste kille är inom ditt synfällt på trettio meter.
Jag bara gapar, stirrar, ja det skulle inte förvåna mig om jag så dreglade.
Jag vet inte hur jag ska förklara, men mitt hjärta stannade nog precis.
Nu är allt och alla andra totalt borta, det är bara Han som jag ser både i huvudet och framför mig. Livs levande.
Hur ska jag börja…?
Lång under bar kropp, solbrun (tänkt dig Orlando Bloom med solbränna) svart, nej korp svart hår och (PIP) magmuskler!
Jag tror jag aldrig känt så här förut, visst jag älskade Rasmus och har fortfarande känslor för honom, samma sak med Bill fast jag nog aldrig riktigt älskade honom.
Detta är en annan sak.
Hans korta svarta hår spretar åt alla möjliga håll och kanter, lite smutsfläckar på jeansen och en svettig överkropp. Pärldroppar. Så hett.
Men tro nu inte att jag blivit pojk fixerad, för vart kan ni se dem tecken?
Kvarterets Snygging.
Det får bli hans nya namn, tills jag lärt känna honom.
Eftersom jag fortfarande står och glor och dreglar, japp jag gjorde det faktiskt. Men bara LITE!
Och utan att riktigt vara medveten om vad mina ben håller på med, så går de av sig själv, framåt. Jag är som i trans, går fram men viker undan precis när jag bara är några ynka fjuttiga centimeter ifrån. Kunde röra vid, fatta, jag kunde RÖRA vid honom!
Men det hade han ju självklart märkt, att en galen brud med drömmande ögon gick till honom, varför skulle han inte undgå det? Men jag kom ihåg att stänga munnen, grattis till mig.
När jag väl var framme så viker jag undan medans våra blickar möts.
Blått möter blått, havsblått.
Och hjärtat som jag trodde hade stannat tog ett skutt. Efter några meter vände jag huvudet bakut för att se att Kvarterets Snygging tittar på mig samtidigt som han tvättar rent något grejs som jag inte vet vad det är, men gissar på någon viktigt bildel.
Och jag kan även känna under tiden jag går iväg i hans synfält så känner jag hans blick som borrar.
Aldrig att jag kan glömma honom… Undra om han är där imorgon?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 13 jun 08 - 03:46- Betyg:  | | Hah gillade sista tanken!! Men hon byter killar lite väl ofta. Sen så hade du inte nämnt ngt innan om att det snar var jul | | tjoh - 11 jun 08 - 11:46 | | så sjukt bra ! <3<3333 | | Justmyfault - 10 jun 08 - 20:23- Betyg: | Helt underbart skrivet! : )
mer! :D | | Problemoja - 8 jun 08 - 02:33- Betyg: | | as najs! | | Mangasagan - 7 jun 08 - 20:31 | | Jättebra! | | Melowa - 7 jun 08 - 19:56- Betyg: | | Älskar allt du skriver (L) Men saknar Rasmus :P | | ciitronvatten__ - 5 jun 08 - 16:16- Betyg: | | så sjukt jävla bra. jag älskar det, verkligen. |
|
|
|
