It's hardcore houney
Det var en sen fredagkväll och det var fest i den lilla förorten till Stocholm.
Nästan hela högstadie skolan hade samlats i den lilla lägenheten som Martin ägde.
Eller inte direkt liten om man gämnförde med andra lägenheter var det enorm.
Men med tanke på att det nästan var 300 personer där inne så var den liten.
Alla där inne var minderåriga men det hindrade dem inte att dricka alkohol.
Femtonåriga André stod i ett hörn på balkongen.
Det var första gången han var bjuden på en klass fest.
Han hade säkert blivit bjuden fler gånger men han hade aldrig velat gå.
Han passade inte in helt enkelt.
André hade svart kort tuperathår med en lång svart snelugg som döljde hans ena klargröna sotade ögon.
I ett par svarta stuprör en svart aiden tröja och röda handskar passade han helt enkelt inte in bland alla andra som var nån blandning av brat och fjortisar.
Men denna gången var det anolunda.
Det var Martin som hade festen.
Martin i Andrés klass. Martin som André var så olyckligt kär i.
Martin hade svart ruffsigt hår med en hel röd lugg och ett par gröna jeans, en svart tröja och en röd slips.
Med andra ord var han väldigt snygg. Iallafall i Andrés ögon.
Martin föreldrar var nästan rikast i stan men han hade aldrig bjudit Dea förr.
Han kunde bara inte säga nej till Martin så var det.
Så nu var han där på festen.
De flesta hade nog redan drukigt mer än dom borde.
André själv var inte helt oskyldig.
Hans svartsminkade ögon var suddiga efter lite väl mycket dricka.
Men en suck insåg han att han behövde luft.
Så med en ölburk i ena handen och ett cigarett paket i den andra banade han sig ut till den enorma balkongen. Den var nästan tom på folk eftersom det var tidig januari boch alla var lätt klädda.
Men den var inte helt tom.
Inne i skuggan från fest ljuset såg André att Martin satt där ihop krupen.
"Hej!"sa Martin och log det där leendet som André älskade.
"Hej!" svarade André lite försiktigt.
Martin klappade med handen på marken brevid sig som om han ville att André skulle sätta sig där.
Lydig som han var satte sig André brevid honom och tände en cigg.
"Har du kul?"undrade Martin sen efter en lång tystnad.
"Nja... sj?" svarade André.
Martin skrattade lite mjukt.
"Om jag hade tyckt att det var kul hade jag så suttit här?"
André log lite snett och stirrade fram över räcket.
Hela staden var full med snö och gatulysen lyste upp det hela.
Det såg ut som en jultavla som en dröm. Men det var ingen dröm, det var verklighet.
Kanske var det också en dröm men efter ett par minuter hörde André en snyfftning från sin sida.
Den slet honom snabbt från sin drömvärld.
Martins svarta kajal hade flytit ut i småränder över hans kinder.
André satt där i säkert 10 tysta minuter och bara såg tårarna rinna ner för Martins kinder.
Efter ett tag till reste sig Martin och torkade kinderna och tog Andrés hand.
Sen drog han snabbt honom genom lägenheten och ut på gården.
"Vill du gå en runda med mej?" undrade Martin sen när dom stod där vid gatulycktan.
André nickade och dom började gå längs gatan med varsin burk i handerna.
När dom hade gått tysta ett tag kom dom fram till en sjö.
Där satte Martin sig rakt ner i gräset.
André satte sig brevid.
"Undrar inte dom andra vart du är?"undrade han sen.
Martin suckade och såg ut över sjön.
"Jag tror inte att nån har märkt att jag har gått än.Kommer inte dom du ungås med sakna dej då?"
frågade sen han tillbaka. André fnös.
"Jag ungås inte med någon. Om du inte har märkt det så är jag alltid ensam...!"
Martin slet blicken från sjön och vände sina blå ögon mot André istället.
"Varför grät du?" frågade André sen när tystnaden blev skrämmande.
Martin vände bort blicken igen.
Fan tänkte André tyst.Varför sa alltid han fel saker?
"Ja.. jag vet inte.?" sa Martin lite dröjande innan han lyfte ölburken mot munnen och drack stora djupa klunkar av den starka drycken.
"Förlåt.."mummlade Martin tyst och riktade blicken mot André igen.
"För vad?" frågade André.
"För mej.. för att jag har sett dej sitta där själv på skolgården och inte vågat prata med dej."
André log lite igen.
Sen gjorde han nått han aldrig hade vågat i hela sitt liv om det inte var för spriten.
Han böjde sig fram och kramade Martin.
Först satt Martin bara där shockad men sen la han armana om André med.
André visste inte hur länge dom satt så.
Det kändes som en sån lång tid. En tid där han var lycklig.
Det var så här han ville ha det. Han i Matins armar och Martin i hans armar.
Sen släppte Martin han och tog Andrés hand och la sig ner i snön.
André rös till när den kalla snön kom åt hans tunna nacke.
"Vet du en sak André?"undrade Martin.
Andre skakade på huvudet.
"Jag är homosexuell.." sa Martin sen.
"Och..?" undrade André.
"Jag älskar dej" mummlade Martin sen nästa ohörbart tyst.
André vände sig mot Martin och såg till sin förvånad att Martin grät igen.
Andre flyttade närmare honom och betraktade honom ett tag innan han slog bort luften mellan deras läppar totalt.
André kände nästan hur Martin spärrade upp ögonen.
Motvilligt drog André sig tillbaka.
Martin bara glodde shockat på honom.
André reste sig upp och sprang iväg.
Vart han var på väg visste han inte. Han ville bara bort från Martin.
Hans convers slirade i marken och motoriken var inte på topp med alcoholen och kylan.
André halkade och fall ihop i en hög på marken.
Martin var snabbt framme och drog upp honom.
"Kan jag få sova hos dig i natt?" undrade Martin.
André ryckte till.
"va?"
"Jo. jag vill inte gå hem.."sa Martin lite tyst.
André log igen.
"Klar du kan sova hos mej!" log han fram.
Martin böjde sig ner till André som var kortare än honom och kysste honom sagta.
Det här pratet om fjärilar när man älskar någon.
Nu fanns dom där för första gången i hela hans liv.
Som om han ville spy av glädje och skrika samtidigt.
När deras läppar äntligen skildes åt tog Martin Deas hand så gick dom sen genom hela stan.
Utan jackor i t-shirts hand i hand medan några snö flingor sökte sig ner från himmlen.
André bode i slummen och det visste han mycket väl om.
Hans mamma hade inga pengar knappt även att hon jobbade ihjäl sig.
Hans pappa jobbade i usa och hans syster gick media på gymnasiet.
När dom kom fram till hans hus skämdes han nästan.
Dom bode i en jätte liten lägenhet om man gämnförde med Martins lyx lya.
Vattnet drypte från dom båda när Andre försökte låsa upp.
Efter mycket fylle missningar fick han äntligen upp låset.
Lägenheten var tom eftersom mamma jobbade natt och Anna hans syster var hos hennes kille.
"Vill du låna kläder?"undrade Andre sen.
Martin nickade och följde efter Andre in på hans rum.
Det var ett litet rum med tre svarta väggar och en röd.
Längs den röda väggen stod en stor dubbelsäng med svart vit randigt lakan.
Mittimot den stod en data bänk med en data och en lampa på längs en annan vägg stod en stor soffa med ett fönster över. Persirnrerna var ner dragna och över sängen hängde en flagga med H.I.M på.
Martin satte sig på sängen medan Dea hämtade torra kläder.
Kan kom tillbaka med två par mjukisbyor och en svart och en röd t-shirt.
Han kastade ett par byxor och den röda tröjan till Martin som lydigt tog av sig byxorna och satte på sig dom torra.
När han tog av sig tröjan slog det André hur smal han faktiskt var.
Man såg varända ben i ryggen.
Det var nästan sjukligt!
Andre tog själv av sig kläderna och drog på sig torra.
Han var också smal men han själv såg sig som en jätte.
Sen kröp han ner under täcket i dubbel sängen.
Martin stod ett tag innan han undrade "Ska jag sova på soffan eller?"
André skrattade lite.
"Nja.. jag tycker iallafall att du ska sova här hos mej" sa André och flyttade in mot väggen.
Martin log och kröp ner brevid André.
Han somnade snabbt men André låg vaken i flera timmar och tittade på honom.
Detta hade varit det han önskade mest av allt så länge och nu låg Martin och höll om honom i sömnen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| HejMej - 18 jun 08 - 19:17 |
kommer titlen ifrån Aidens Die Die My Darling? :)
Har inget med historien att göra men jaja. :D |
| Mangasagan - 7 jun 08 - 20:28 |
| Bra, men ganska mycket stavfel |
_NotAnAngel_ - 6 jun 08 - 16:30- Betyg:  |
Bra skrivet, gillade den skarpt, men, lite stav/gramatiksfel.
Men själva handlingen är bra, och du tar ut på det rätt bra:D Du racear som nt framåt, och det är skönt^^
Bra skrivet=) |
| lonelyheartXx - 6 jun 08 - 09:09- Betyg: |
| asså omg den va skit bra^^ du får inte sluta skriva, den va så underbar^^ |
| alexz_th - 5 jun 08 - 22:35 |
Tack för alla komentarerna.. jag ska bättra på stavfelen. Förlåt. Jag vet att sådant är jobbigt men det är bara tryck fel. Var trött när jag skrev det.
Men tack kritik är alltid uppskattat!! |
| SoGetLost - 5 jun 08 - 18:44 |
| mkt bra,lite mkt stavfel o man fatta knappt vilken arstid det va |
| Alexiz93 - 5 jun 08 - 16:43 |
| bra:) |
| Mp3 - 5 jun 08 - 14:26 |
| Riktigt , riktigt bra handling, men som Lillhopp så är det inte det bästa sättet att förmedla det på. Men jag tycker helt klart att du ska fortsätta med den här, för det r riktigt fin sin handling <3 |
| sviken_1 - 5 jun 08 - 13:44 |
så himmla fin!!!! jag älskar den!!!
mer mer snälla mer :D |
| Qwatie - 5 jun 08 - 13:16 |
Hmm.. jag håller med lillhopp...
Sen så måste jag bara få påpeka att HIM inte förkortas, det är alltså inga pungter mellan bokstäverna |
| lillhopp - 5 jun 08 - 12:43 |
Det är en bra story, men du klarar ínte av att förmedla den på ett bra sätt. Det är synd.
Dessutom är det väldigt mycket stavfel som du bör försöka undika genom att t.ex läsa igenom den en gång efter ev. slarvfel.. |
