På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Syskonkärlek, olaglig kärlek del 4

Tack för alla kommentarer <3 de uppskattas mycket =)
här kommer då en ny del, där det händer ett o annat, hoppas ni gillar den och
GLÖM INTE ATT KOMMENTERA om ni vill att mer ska komma =D
Tack på förhand // sviken_1

Dom gick mot köket men Bell stelnade till i dörröppning när hon såg Paul sitta vid borde
med sin arm mot en främmande tjej.

”Tjenare Max!” sa Paul och riktade sin uppmärksamhet mot max. Max log bara till svar och slog med en snabb blick mot Bell som inte hade rört sig ur fläcken.

Bell kände hur det sved och brändes innan för hennes bröstkorg, var hjärtat på väg att brinna upp? Bells mage krympte drastiskt och det kändes som en stor klump. Hon hade svårt för och andas och det ändå hon tänkte var ” Vem är det?! Vem är det som har snott min bror?!” Bell kände alla dom blickar hon fick och haspade ur sig med en osäker röst
”Jag ska bara på toan” med dom orden vände hon på klacken och gick sakta mot toaletten.
Hon slog igen dörren med en smäll och ställde och framför spegeln och betraktade sig själv. Vad var det med henne? Varför hade hon reagerat så? Paul fick väl ta hem vem han ville utan att fråga henne om lov?
Hon gav sig själv en örfil och satte på kallvattnet, hon lät det rinna ett tag så att vattnet skulle bli riktigt kallt sedan fyllde hon sina händer med det kalla vattnet och sköljde av hennes ansikte.
Hon stod kvar en stund och tog några djupa andetag innan hon öppnade dörren och började sakta, sakta gå mot de andra i köket .
”Men där är du ju” sa max när hon kom och gav henne att av dom där sneda leendena som hon älskade så mycket. Hon log tillbaka och satte sig bredvid max. Hon kollade upp och möttes Pauls blick, den var mörk nästan svart och Bell ryggade tillbaka lite, inte så det märktes men max märkte det och tog hennes han under borde och kramade den hårt. Hon kollade mot max och max gav henne en sån blick som gav henne lugn och mod. Hon sträckte på sig lite tog ett djupt andetag och tänkte tyst för sig själv ”max är här, allt kommer gå bra” innan hon gav sig in i den diskussion som föregicks vid matbordet.

Efter middagen så var max tvungen att gå hem och Bell följde med han till hallen
”Om det är något, minsta lilla, så ringer du mig! Okej?” Max gav henne en orolig blick och Bell tog ett djupt andetag
”Ja, jag kommer och ringa” sa hon och försökte le, men lyckades inte
Max kramade henne hårt och Bell kramade tillbaka allt vad hon kunde, max gav henne en puss på pannan och försvann ut i mörkret.

Paul och den främmande tjejen, som hette Lina satt och snackade i minst 1 timme till innan hon började dra sig hemåt. När dom kom ut i hallen kunde Bell höra hur lina fnissade och sa ”men inte här Paul!” och ”nej du är sötast!”. Bell kunde i9nte låta bli att känna hur illamående kom rullande över henne, och nästan dränkte henne. Hon sprang upp på sitt rum och smällde igen dörren mycket hårt, Hon sprang fram till sängen och slängde sig i den. Hon rotade fram sin dagbok fattade en penna och började skriva

Varför kan jag känna så här? Finns det inga spärrar som kan förhindra att såna här händer!! Han är min bror, mitt egna kött och blod! Det är ju riktigt äckligt! Jag drömmer om min bror, jag är så jävla kåt i min bror, hur fan kan man bli kåt i sin bror? Hur kan man vilja ligga med sin bror. pussa på honom, krama om honom, leva med honom förevigt. Hur fan kan man bli kär i sin egen bror! SIN EGEN BROR!!!!! Jag är sjuk, det är sjukt! Om någon skulle läsa det här skulle jag bli inspärrad på livstid i en madrasserad cell. Jag måste få ett slut på det här, Jag bara MÅSTE!

Det knackade på dörren men Bell orkade inte bry sig. Hon låg med armarna om knäna som en liten boll och hade ögonen stängda. Dörren öppnades men Bell kollade inte efter vem det var, kanske skulle den tro att hon sov och försvinna, men det gjorde den inte.
”Jag vet att du inte sover, du har aldrig varit en bra skådespelar, du kan inte dölja något” Sa Paul som stod lutad mor dörrkarmen.
”stick härifrån!” väste Bell och vände på sig så hon hade ryggen mot honom. Hon vågade inte se på honom, hennes rädsla för att bryta ihop var stor och hon kände hur tårarna brände bakom ögonlocken.
Bell hörde hur han sakta men säker gick fram till sängen, sen blev det tyst och Bell kunde svära på att han stod där och det den där gropen ovanför höger öga som han får när han tänker eller tvekar på något. Sedan la han sig bredvid henne och hon tryckt naglarna in mellan revbenen för att kunna stoppa sig själv från att förstöra allt deras familj hade byggt upp. Hon skulle vilja bara vända sig om dra fingrarna genom hans hår och kyssa han så intensivt, skulle vilja känna hans kropp tätt intill hennes, skulle vilja slita av han kläderna, skulle vilja vara han nära, skulle vilja ha han i henne. Lusten brände så starkt att hon nästan inte kunde hålla sig.
”mamma och pappa är inte hemma” sa Paul och bröt den intensiva tystnaden
”Dom kommer inte hem förrän om en vecka, dom skulle till Stockholm, jobbet du vet” la han till och skrattade lite, som om han försökte lätta spänningen lite

”Vem var hon?” frågan slant bara ur henne, hon kunde inte lägga band på sig själv om det längre
”Det är liksom… tja du vet… Hon är… hm, Min flickvän?” det hela lät som en fråga som om han inte hade något svar på.
”Varför var hon här?” frågade Bell med bestämde röst
Du flög Paul ut sängen så hastigt att Bell hoppade till och kollade på honom
”Är det här något jävla förhör eller?!” skrek Paul
Då blev Bell riktigt arg, allt som hade hänt under morgonen vällande fram och känslorna tog över
”Du berättar ju för fan inget längre för mig! Så det ända sättet att få reda på något är att ha en lögndetektor!” svarade Bell med samma ton på rösten
”Så jag måste be om lov för allting! Berätta allt för dig?!”
”Det var det vi brukade göra!! Tills du stängde ute mig!!”
”Jag trodde syskon var till för att hjälpa varandra! Att dela på allt! Berätta allt för varan!” vrålade Bell
Då blev Paul tyst ett tag och sen viskade han tyst
”Både du och jag vet att du och jag inte har någon normal syskon kärlek till varandra” viskade han och kollade ner i golvet
Bell stelnade till, han visste! Han visste vad hon kände för han!!
Hon sprang förbi honom ner för trappan, struntade i jackan och sprang ut. Hon struntade i att stänga dörren utan bara flydde ut i natten.
Hon bara sprang och sprang, utan att veta vilket håll eller var hon var, hon snubblade fram över stenar och stubbar, Hon struntade i om hon skulle ramla. Hon var tvungen att komma bort från alla.
Bell stannade upp och kollade var hon befann sig och märkte till sin förvåning att hon var vid max och hennes hemliga koja. Den låg högt uppe i ett träd och när det var sommar var det svårt att se den för alla löv. Dom hade byggt den när hon var runt 10, det var 5 år sen.
Hon klättrade upp i kojan, det var besvärligt och det tog tid men till slut kom hon upp.
Hon gick till kanten för att kolla ut över skogen, det var verkligen vackert här, fridfullt på något sätt
Men plötsligt kom det ett ljud som förstörde det fridsamma, det knackade till och plötsligt kände hon att hon föll till marken.

Det gjorde ont i hela kroppen. Små regndroppar föll från himmelen, Bell försökte flytta på sig, men hon kunde inte röra sig.
Hon blundade och kände hur hon höll på att falla in i ett mörker. Hon kämpade emot men till slut gav hon upp
”JAG ÄLSKAR DIG PAUL!” Skrek hon och sen föll hon in i mörkret med ett leende på läpparna, nu var hon där hon hörde hemma.

Så vad tycks? Om mer ska komma måste minst 2 kommentarer komma =D jag måste ju veta om den är värd att fortsättas på. Så om ni vill ha fortsättning
Skriv det då =D
Tack på förhand// sviken_1

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

love__ - 7 sep 08 - 16:52

jätte jätte bra!

sorgen - 8 jun 08 - 16:26

Snälla skriv mer på den.

Melowa - 7 jun 08 - 20:05- Betyg: