He can only hold her - del tre |
Hennes smoothie var urdrucken och likaså var hans kaffe. De skrattade gott tillsammans, hon med en hand som aldrig släppte den sparkande magen och han som inte släppte henne med blicken. Skulle man se dem ur en annan värld än deras skulle tanken perfekt stå först.
Den eftermiddagen då de satt tillsammans på caféet, Mia och Jacob, hade tiden runnit iväg. Till slut hade en av servitörerna kommit fram, knackat lite i bordet och sagt att vi var tvungna att gå för de skulle stänga. Klockan hade närmat sig sju och utanför började mörkret att märkas av.
De gick jämsides till tunnelbanestationen och fortsatte att prata om allt och ingenting, det var otroligt hur lätt det gick att prata med Jacob. Det låter som en klyscha, men det kändes verkligen som om de hade känt varandra längre än ett par månader. Plötsligt hade Jacob frågat ifall han fick känna på magen som sparkade hejvildt, och förvånad som Mia blev svarade hon pafft ja. Ingen hade känt på magen mer än hon själv, en tant på stan som tog sig friheten och hennes barnmorska. När han la handen ovanför naveln spred sig en känsla av välbehag i hennes kropp och de stod så ett tag. Till slut tog Jacob bort handen och log generat ner i marken, helst av allt ville Mia ställa sig nära honom, känna doften av hans parfym och få luta sig emot en axel.
Var det bara behovet av mänsklig närhet som förde henne mot första tillgängliga eller var det riktiga känslor som hade väckts till liv? Mia vågade inte hoppas på någonting, för sveken ifrån familj, vänner och Pontus sved och såg till att inte glömmas bort. Därför markerade Mia att de var vänner och ingenting annat. Var det bara hon som inbillade sig, eller syntes ett stråk av besvikelse i Jacobs gröna ögon?
Den natten var mer ensam än några andra nätter, Mia vred sig i sängen, blängde på klockan som gick långsammare och långsammare, fingrade på mobilen och vände sig igen. Nästa gång Mia slog upp ögonen lös solen in igenom de dåligt vinklade persiennerna och fåglarna utanför skrek sina halsar hesa. Huvudvärken dånade och ögonen gjorde riktigt ont. Tanken på att resa sig fick Mia att inte ens försöka göra en ansats till att sätta sig upp. Det gjorde ont ända ner i tårna och kroppen skakade av köld. Efter ett par minuters kraftsamlande slog hon ut armen i hopp om att hon skulle hitta mobilen på nattduksbordet, för huvudet var för tungt för att vrida på. Fingrarna hittade telefonen och handen kupades över den. En kvart senare hade Mia telefonen i handen på täcket och andetagen var ansträngda.
Innan Mias ögonlock ramlade ner över ögonen knappade hon fram numret till bokhandeln och fick fram att hon inte kunde jobba idag och hon fick ett vänligt ”krya på dig” tillbaka.
Dörrklockan väckte Mia och enligt klockan hade hon sovit drygt tio timmar i sträck. Huvudvärken var som bortblåst och nu kände hon känseln i fötterna. Benen svingade hon, fortfarande ganska ansträngt, över sängkanten och med hjälp av armarna kunde hon resa sig upp. Pappas gamla urtvättade T-shirt som hon sov i hängde över axlarna så den svarta siden morgonrocken som låg slängd på golvet sen kvällen innan åkte på. Fötterna släpade sig fram till dörren och kroppen hängde knappt med. I kikhålet syntes bara en brun kalufs och ett par knäppta händer. Trött låste Mia upp låset och i ett krafttag öppnade hon dörren. I en reflex åkte ena handen upp och drog i håret och den andra tog sig för munnen. Visst var det Jacob som stod utanför hennes ytterdörr.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | bellsan - 6 jun 08 - 11:09- Betyg:  | | Jättebra! MER !:) | | sofiiie - 5 jun 08 - 11:56 | SUPER BRA, MERA :D(a)
<3 | | Rosapapper - 3 jun 08 - 12:43- Betyg: | | Jättebra, fortsätt : ) | | empalove - 3 jun 08 - 11:48- Betyg: | | skit bra!! mer nu!!! | | TrasigFlikka - 3 jun 08 - 01:06 | Mer Mimmisöt, mer.
<3 |
|
|
|
