Pojken . |
En ensam pojke på gatan står
på hans kind blänker en stor tår
en liten pojke på bara fem år
på hans kropp finns stora sår
man kan tydligt se hans revben,
där han står i den gassande solens sken.
Hans hus satte soldaterna i brand
ty det är krig i hans land.
En sliten nallebjörn vid sin sida han har
den har en gång tillhört hans far.
Men nu är han ensam lämnad kvar.
Aldrig sin far och mor han får se
aldrig mer skratta tillsammans, aldrig mera le.
Man ser hans skrikande hunger
där han på gatan står och sjunger
Han sjunger för att pengar få
men ingen honom kan förstå.
Hans hatt är tom där den står
inte en endaste liten slant han får.
Att skott man plötsligt hör
en liten pojke faller till marken ner och dör
Hans nallebjörn håller han krampaktigt vid sin sida.
Aldrig mer behöver han lida
aldrig mer behöver han på gatan stå ty döden
var väl den bästa gåva han kunde få.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | diktaren - 11 jul 05 - 06:06 | Väldigt bra! Dikten var sorglig och stark.
Man såg bilder framför sig. | gullboy - 10 jul 05 - 06:54- Betyg:  | Toppen dikt! Proffsig skulle jag säga, jätte bra skrivet om pojken!! Älskar dikten!
Sorglig och stark, toppen rim och rytm (Y) :D |
|
|
|
