Demonprinsen ~ Del 26 |
Del 26
"Så ärkeänglarna väljs bara ut bland med högänglarna då?" Zael nickade åt Sandras fråga och log. "Du är en mycket nyfiken ung dam, får du den utbildning du vill ha?" Julia ryckte till. "Jag kunde alltid fråga Essis, hon kan mycket om det mesta." Zee himlade med ögonen. "Änglar! Ni tänker inte på annat än utbildning." Zael log brett mot Zee. "Och du tänker inte på annat än sex Zelais." Zee ramlade baklänges och Ivan flinade. Julie lutade sig över Joshuas axel och såg ner bakom soffan på Zee som låg och skrattade på golvet och hon log och skakade på huvudet. "Avslöjad." Zee bara fortsatte att skratta, Gabriel var förvånad över Zaels lugn, och över en annan sak. "Lord Mythriel är långt ifrån något barn, hur är han på rymmen?" Ivan skrattade. "I sin ungdom resten han tillsammans med sin halvbror och Julie, han har haft svårt att lugna ner sig, visserligen bildat familj och allting, men Danael är lika vild som han är." Zael log mot honom. "Ja, de är båda två borta, och det ska vara det tjugotredje andratidsmötet just nu, rådet ser rött." Han log igen. Gabriel började känna sig illa till mods, Zael var ikonen av hur en ängel skulle vara, lugn, ärlig och ja, perfekt helt enkelt. Han och Julia pratade igen något.
Damion såg avundsjukt på Zael och Julia, han hade träffat Zael tidigare, men blev alltid lika avundsjuk när han såg hur bra hans fru kom överens med honom. Okej, så de delade element, okej, så ingen hade tänk på det i och med kristallen. Damion fnyst och såg på Gabriel. "Du behöver inte känna dig avundsjuk på Zael, han är en av de änglar som alla bara försöker ignorera." Damion visste att det han sa var sant, änglarna tänkte att någon med mörker som andra element måste ju falla, men Zael var äldst av dem alla, och det enda han gjort i sitt liv var bott i sitt hus och studerat tjocka böcker om demoner. Räddad Julie, eller försökt, så vitt han visste. Han vände sig fundersamt mot Julie som såg allvarlig ner på den fortfarande gapskrattande Zee. "Hur känner du Zael förresten?" Både Julie och Zael ryckte till, Zael såg ner i marken och Julie såg orolig på honom. Hon grimaserade mot Damion. "Det var min första längre tid, hemma, kanske, man kan säga. Tillförordnade högsteängel Nathaniel, eftersom Mythriel ännu inte återvänt, hade tillåtit mig att studera hos Zael." Hon avbröt sig och efter en kort tystnad fortsatte Ivan. "Mera behöver vi nog inte säga." Alla var tysta tills Zael utsäktade sig och försvann.
Gabriel var helt blek i ansiktet. "Vilken totalt uppenbar, totalt idiotisk fråga." Julie försvann utan att säga något, Damion var helt chockad. "Vad är det som är fel?" Gabriel satte sig tungt för att inte svimma. "Nathaniel." Han skakade på huvudet. "En del av vår historia vi helst skulle ignorera." Han röst var mörk, Joshuas var bitter. "Ja, förrutom att han skrifter spridit sig över hela världen och alla kallar på silverängeln nuförtiden. Så ingen lär väl glömma Nathaniel i första taget." Zee hade rest sig och suckade. "Det är en sak att vara en idiot och en annan att lära andra att också vara idioter. Ursäkta mig." Han försvann och Hario ryckte till, sedan skakade han på huvudet. "Ja, vi känner till Nathaniels skrifter, och Nathaniel själv. Ängeln som ville bli skaparen och utrota alla demoner." Ivan skrattade till. "Som om inte hon redan vill det." Han skakade på huvudet. "Man kan inte ha mera otur bland änlgar än Julie, först växa upp under tiden med Lucifael, sedan råka ut för en galning som Nathaniel." Alla lade märke till att den enda galningen var Nathaniel, de visste alla varför.
|
|
|
|
