ny novell [ inget namn än ] kap 1 |
okej ! ny ff här ja xD HP ofc !:D om ni orkar så läser ni, och ni vet vad ni ska göra efter, lämna en liten kommentar vad ni tyckte :) om jag ska fortsätta eller ej.xD lite saker har jag tagit från J.K.Rowlings ( förutom vissa karaktärer då) sjätte bok, nån mening fast då har jag gjort om den.Nej nu är evve pömsig xD Read und Enjoy !:D / kraaamar Evve<33
kapitel 1. början
Teirra
"Teirra! Skynda nu!"
Teirra suckade irriterat medans hon ökade sina steg för att komma ifatt hennes mamma som, precis som vanligt, stressade igenom folkmassan på perrongen för att få så bra placering som möjligt.
"Kom då!" fräste hennes mamma igen, och vinkade med armen samtidigt som hon duckade undan från en koffert som var nära på att träffa henne i huvudet, då dess ägare slängde med den för att få upp den i en av vagnarna på Hogwartsexpressen
"Mamma, jag tror jag klarar mig själv från och med nu." sa Teirra ilsket och stannade upp. Hon orkade inte med sin mamma längre, utan ville hellre klara sig själv sista tiden innan tåget gick. Hon lade armarna i kors, och granskade sin mamma, som fort vände sig om och kollade chockat på henne.
"M-men, du måste få en bra plats! Nära honom" försökte hon.
"Jag tror jag klarar mig själv Venderly." upprepade Teirra kyligt och blängde på sin mamma. Venderly suckade och gick sedan tillbaka.
"Glöm nu inget. Okej?Du vet vad du ska göra. Var försiktig." , sa hon, och kollade med oroliga ögon på sin dotter.
"Jaja." Teirra vek undan för sin mammas försök att smeka henne på kinden , och med ett "Vi ses" skyndade hon sedan sig på tåget.
Med den stora kofferten släpande efter sig gick hon längs korridoren medans hon höll utkik efter en ledig kupé. Ungdommar i alla åldrar trängdes och fräste åt varandra för att få dom bästa kupéerna.
"Jag svär det kommer bli annorlunda i år! Vi kommer ha massa håltimmar att slappa på." hördes en röst längre fram, trots folkmullret hördes denne högt och tydligt över alla andra, och Teirra sträckte nyfiket på halsen och fick se en kille med rött hår och fräknar som trängde sig fram åt hennes håll.
"Åhh Ron, vi kommer verkligen inte ha tid med att slappa på vår fritid! Så du kan sluta drömma redan nu så du slipper bli besviken!" hördes sedan en flickas röst. Hon lät lätt irriterad som om dom haft denna diskussionen många gånger innan. När dom kom närmare kunde hon utskilja en brun hårman som gick tätt bakom och småtjaffsade med den rödhårige. Efter dom två kom han som fick det att kännas som om någon tog ett fast tag om hennes hjärta och kramade åt, hårt. Harry Potter. Hans svarta ostyriga hår, som passade perfekt till hans gröna ögon gick inte att gå förbi. Det var något speciellt med hans ansikte, förutom de blixtformade ärret som prydde hans panna, det var liksom, modigt. Det låter konstigt när man säger att en person ser modig ut, men när man väl upptäcker det så förstår man. Teirra blev alldeles förskräckt och vände klumpigt på sig och sprang iväg mot motsatta håll. Kofferten stod bortglömd kvar på stället hon upptäck Harry. När hon var utom synhåll från någon, lutade hon sig mot en vägg för att ta lugna andetag, gled sakta ned mot golvet.
"Jag klarar aldrig det här." viskade hon för sig själv. Hon ångrade genast att hon hade sagt det. Hur kunde hon? Hela hennes släkt litade på att hon skulle klara det. Hon kunde inte svika dom, inte svika honom. Hon ville inte ens tänka tanken på vad han skulle gjort om han fick reda på att hon tvekat. Rysningar for igenom kroppen och det stack till i armen. Teirra låtsades inte om det utan fortsatte med sina djupa andetag. In igenom näsan, ut igenom munnen, in igenom näsan, ut igenom munnen.
Faktum var att Teirra hade allt hon kunde önska sig. Hennes familj var mycket rik, dom bodde på en stor gård utanför London, hennes mamma, pappa, storebror och hon. Alla dödsätare. Hela släkten anhängare till mörkrets herre. Teirras far var nästan aldrig hemma, eftersom han var ute på uppdrag åt han-som-inte-får-nämnas-vid-namn.
Så satt hon och tänkte tyst för sig själv i några minuter, tills hon äntligen kände att tåget började röra på sig. Hon reste sig försiktigt upp och gick tillbaka till det stället hon lämnat kofferten. Det ända var att den inte var där. Hon rynkade pannan och gick fram till den exakta platsen. Gick fram lite och kollade in i dom olika kupeérna.
"Fan!" fräste hon åt sig själv samtidigt som hon sparkade på en av tågets väggar. Hon kände inte smärtan eftersom hon var nervös att nån skulle snott den, eller värre öppna den.
"Hallå, du! Om du letar efter en koffert så står den här inne."
Teirra snurrade runt och fick ögonkontakt med den rödhåriga killen. Han stirrade på henne, precis som han sett en spöke och hon kände sig lite obehaglig i den situationen.
"Ron, sluta stirra du skrämmer henne!" hördes en flickas röst, och Teirra gissade att den kom från samma person som innan. Flickan kom ut. Hon hade brunt yvigt hårsvall som låg i kaskader över axlarna och ryggen. De bruna ögonen var vänliga och hade en glimt av envishet i sig, hos någon som inte gav upp sina åsikter i första taget. När hon log visade hon en vit tandrad som skulle varit nära på perfekt om det inte varit för de två framtänderna. De var en aning stora och gav det hela ett kaninliknande intryck.
"Du kan sätta dig hos oss om du vill. Jag tror att det inte finns så många andra platser kvar."
Teirra log och gick sedan förbi flickan in i kupén. Hon möttes av ett par vackra gröna ögon. Kunde man ha sådant här flyt? Hon ler, och Harry flyttar på sig så att hon kan sätta sig bredvid honom.
Åhhh, det går ju för bra! Bara ta det lugnt och låtsas som ingenting, det fixar jag.
Hon log tillbaka och satte sig bredvid honom. Flickan kom in och satte sig mitt emot, bredvid den rödhårige.
"Ja, jag heter Hermione, detta är Ron..."
"Och jag Harry."
Harry hade avbrutit denne som då hette Hermione och kollade med glittrande ögon på Teirra.
"Jag vet." mumlade hon.
Harry kollade förvånat på henne. Som tur var kom personen som hette Ron till hennes räddning.
"Äsch Harry varför så förvånad? Alla vet vem du är, särskilt efter incidenten på ministeriet. Hon måste nog tro att du är dum i huvudet."
"Ron!" utbrast Hermione, men Harry däremot började skratta.
"Då får vi berätta för henne att jag inte är det." sa han efter en stund då han lugnat ner sig.
"Du får gärna säga vad du heter då." sa Ron, vänd mot Teirra.
"Allvarligt Ronald!" fräste Hermione ännu en gång med Teirra sa med ett självsäkert flin på läpparna:
"Teirra Vincent."
"Är du ny?" frågade Harry. Hon nickade och börja berätta.
"Innan bodde vi i Texas. Jag gick på Stardust skola för häxkonster. Sen var jag och min familj med i en billolycka för tre år sedan, då jag förlorade min lillasyster. Min mor klarade inte av att vara kvar där längre, så vi flyttade till London. Eller en bit utanför. Jag fick inte börja skolan förens det här året eftersom mina föräldrar behövde hjälp i huset."
"Oj, det kan inte ha varit lätt att förlora en syster”, sa Hermione medlidsamt.
Trots att det inte var sanning det hon nyss berättat, var Teirra tvungen att hålla fast vid den versionen.
"Nej, men det hade varit värre om det varit mina föräldrar, och det var det nära till att bli."
Harry ryckte till, och Teirra visste varför. Ron och Hermione kollade på varandra innan deras blickar la sig på Harry. Han tittade ner i marken.
"Sa jag nåt?" frågade Teirra.
"ÅH RON!" utbrast Hermione så plötsligt att Ron ramlade av sätet.
"Vad gjorde du så där för!?" fräste han åt henne.
"Vi måste till prefekt vagnen! Åh gud jag hade alldeles glömt bort!" fortsatte Hermione. Hon drog upp Ron från marken och gick sedan med rask takt ut ur kupén. Teirra kunde höra att Ron muttrade nått som "Du borde skriva en bok Hermione, när tjejer skrämmer vettet ur killar, och varför."
Dörren gled igen, och det var alltså bara Harry och Teirra kvar. Det blev en pinsam tystnad, ibland möttes deras blickar, med de tittade snabbt bort igen. Efter en stund började Teirra prata.
"Tog du illa upp när jag nämnde det med föräldrarna innan?" Teirra stirrade på honom med sina bruna ögon. Han tittade upp och mötte hennes blick. Var det tårar?
"Har du inte hört talas om... Lord Voldemort?"
När namnet nämndes hoppade Teirra förskräckt till och smärtan blev nästan för mycket för henne. Hon slöt ögonen och andades lugnt för att ilskan skulle gå över. Hur vågade han?!
"Mår du bra?" undrade Harry. Teirra slog upp ögonen igen och såg att Harry såg orolig ut.
"J-jag mår bra, det snurrade till lite bara. Vad var det med denna ... han som du nämnde, jag kommer inte ihåg namnet."
"Lord Vold..."
"Stopp! Säg inte namnet!" Teirra hade hoppat upp ur sätet och höll händerna för huvudet. När hon lugnat ner sig igen sjönk hon ihop på sätet.
Perfekt, första dagen och han tror jag är ett psykfall! Smart Teirra, mycket smart!
"F-förlåt, jag vill bara inte höra hans namn. Jag vet mycket väl vem det är. Hört om honom i min förra skola.” Teirra suckade. Kunde hon ställa allt till rätta igen eller hade hon gjort bort sig totalt?
"Det är lugnt, ingen nämner hans namn." Harry log. "Ja, iallafall, han mördade som sagt mina föräldrar, försökte... försökte mörda mig också, men det funkade inte. Istället för att dö fick jag ett ärr."
"Jag beklagar dina föräldrar." sa Teirra, hon försökte se charmig, men ändå medlidsam ut.
"Det är lugnt, det var så länge sen."
Det var tyst en stund. Teirra tänkte på hur det skulle varit att aldrig få träffa sina föräldrar, eller iallafall inte minnas att man gjort det.
Hennes tankar fortsatte att växa större och större samtidigt som hon tittade ut genom fönstret på de högresta bergen.
Harry
"Harry!Harry härborta!"
Han vände sig om och såg en flicka med långt brunt yvigt hår vinka hysteriskt till honom. Bredvid henne stod en lång kille med flammande rött hår, han verkade skämmas över flickans beteénde.Harry log och gick fram till dom. Hermione kastade sig över honom och frågade hur hans sommar varit, medans han och Ron gav varandra en stark vänskapsblick.
"Som vanligt. Dursleys har inte ändrats sig." svarade Harry på Hermiones fråga."Hur har ni haft det?"
"Vi har varit i Sverige. Pappa kände nån tandläkare där som vi hälsade på."
"Ja jag har spelat quidditch med Fred och Georg. Fast vi fick smyga ut, mamma är helt galen efter det som hände på ministeriet förra året. Hela trollkarlsvärldens verkar ha förvandlats till möss och Ni-vet-vem den hungriga katten."
Harry skrattade. Hermione därimot verkade tycka att det var fel sak att skoja om.
"Väldigt bra exempel Ron. Verkligen!" sa hon sarkastiskt.
"Faktist." sa Harry och log brett. Hermione himlade med ögonen och mumlade nått om "killar."
"Ska vi gå och hitta en ledig kupé?" frågade Harry. Ron och Hermione nickade instämande och så gick dom ombord på Hogwartsexpressen.
Med koffertena konkande efter sig gick dom längs korridoren. Harry kände blickar i nacken, men denna gången kände han sig inte som ett freak. Som året innan då han fått höra viskningar och spydiga kommentarer bara för han kommit urspringande ur labyrinten, i fjärde årskursen, med Cedrics döda kropp och påstått att Voldermort kommit tillbaka. I slutet av förra terminen hade det bevisats att han haft rätt.
"Jag svär det kommer bli annorlunda i år! Vi kommer ha massa håltimmar att slappa på." sa Ron samtidigt som han kollade in i en kupé där tre andraårselever satt.
"Åhh Ron, vi kommer verkligen inte ha tid med att slappa på vår fritid! Så du kan sluta drömma redan nu så du slipper bli besviken!" suckade Hermione irriterat.
"Klart vi kommer ha tid att slöa. Vad ska man annars göra på håltimmar hade du tänkt?"
"Vi kommer behöva den tiden till att göra läxor! Vi kommer säkert ha riktigt mycket detta året."
"Äsch, sluta nu Hermione! Visst kommer vi ha tid att chilla på Harry?"
Harry som gått i sina egna tankar ryckte till då han hörde sitt namn. Han kollade på Ron som såg menande på honom och sedan på Hermione som såg lätt irriterad ut.
"Jag kommer inte plugga hela tiden iallafall." sa Harry och ryckte på axlarna.
Ron och Hermione fortsatte att småtjaffsa tills Harry avbröt dom när han såg en ledig kupé.
"Här är ledigt."
"Visst, men som jag sa Hermione... AJ!" Ron hoppade runt på ett ben samtidigt som han höll sig om tån. Hermione kunde inte hålla sig utan började skratta, Harry därimot försökte hålla sig, men det innebar att han fick knipa ihop läpparna så hårt att det gjorde ont.
"Vem FAN är så dum att den ställer en koffert precis vid ingången!?" utbrast Ron argt.
"Och vem är så den inte ser den?" sa Harry retsamt. Ron blängde på honom och sedan på kofferten. Sedan gick han in i kupén och satte sig med armarna i kors längst in mot fönstret.
"Vi kanske ska ställa in den om ägaren kommer tillbaka?" frågade Hermione. Harry nickade och drog med sig både sin egen, och den 'övergivna' kofferten in i kupén.
Dom placerade sina egna uppe på hyllorna. Men den fjärde fick stå framför dom på golvet. Den såg annorlunda ut, inte som hans egen slitna bruna koffert med initielerna HP, denna var svart, med gröna och slivriga mönster, han kunde inte säga vad det liknade, han såg två Bokstäver som var formade i gammaldags stil ; TV.
"Känner ni nån som har initialerna TV?" frågade Harry Ron och Hermione.
Båda skakade på huvudet.
"Står det på den?" frågade Hermione. Harry nickade.
"Den ser konstig ut. Faktist lite läskig." sa Ron." Typ som en från slytherin." Harry nickade instämande.
"Ska vi sparka ut den härifrån?" flinade Ron. Även fast han gjorde det så tror Harry att han menade allvar, han hade gjort iallafall.
"Nej, vi väntar och ser vem ägaren är." sa Hermione.
"Appropå ägare, det gick precis förbi nån tjej utanför, hon verkade leta efter nått." sa Ron. Han reste sig upp . Han gick fram till kupédörren och öppnade den.
"Hallå, du! Om du letar efter en koffert så står den här inne." ropade han. Han blev stående med uppspärrade ögon ett tag. Harry undrade vad det var han kollade på. Tillsist reste sig Hermione upp med en suck och gick fram till honom.
"Ron, sluta stirra du skrämmer henne!" Hermione tittade åt det håll som Ron gjorde, och log. Ron kom in och mimade :
"Hon är het!" samtidigt om han nickade åt det hållet flickan, som tydligen ägde kofferten stod.
"Du kan sätta dig hos oss om du vill. Jag tror att det inte finns så många andra platser kvar." sa Hermione. Steg hördes och in kom den mest vackrast tjej som Harry nånsin sett. De svarta lockarna i hennes hår ramade in hennes ansikte, och gav det dess mjuka drag, trots att man kunde se en viss kylighet i dem. Hennes bruna ögon klädde henne verkligen, och blicken hade ett sting av retsamhet i sig. Hon log , Harry flyttade lite på sig så att hon skulle kunna sätta sig ner. Och det gjorde hon. Hermione kom in och satte sig bredvid Ron. Hermione var den första som sa något.
"Ja, jag heter Hermione, detta är Ron..."
Harry valde att berätta sitt eget namn så han sa innan henne.
"Och jag Harry."
"Jag vet." mumlade hon.
Harry blev faktist förvånad. Han kollade på henne.
"Äsch Harry varför så förvånad?Alla vet vem du är, särskilt nu efter incidenten på ministeriet. Hon måste nog tro att du är dum i huvudet."
"Ron!" utbrast Hermione.
Harry brast i skratt. Han borde nog egentligen bli irriterad över kommentaren, men den kom från Ron. Han menade absolut inget illa, och ville säkert inte försöka vara rolig heller.
"Då får vi tala om för henne att jag inte är det." sa han efter en stund, då han tagit några djupa andetag.
"Du får gärna säga vad du heter då." sa Ron vänd mot Teirra. Denna gången skrattade inte Harry. Tvärtemot han blängde på Ron. Visst han ville säkert inte vara otrevlig, men lite vänligare kunde han väl låta?
"Allvarligt Ronald!" fräste Hermione, men flickan sa med Ett självsäkert flin och med stark röst.
"Teirra Vincent."
Aha, Teirra Viincent, då var det alltså hennes koffert. TV.
"Är du ny?" frågade Harry. Hon nickade.
"Innan bodde vi i Texas. Jag gick på Stardust skola för häxkonster. Sen var jag och min familj med i en billolycka för tre år sedan, då jag förlorade min lillasyster. Min mor klarade inte av att vara kvar där längre, så vi flyttade till London. Eller en bit utanför. Jag fick inte börja skolan förens det här året eftersom mina föräldrar behövde hjälp i huset." berättade hon. Det lät ganska hemskt. Harry kände igen sig lite.
"Oj, det kan inte ha varit lätt att förlora en syster”, sa Hermione medlidsamt. Harry hade tänkt säga samma sak, men höll tyst då Hermione tog orden ur munnen på honom.
"Nej, men det hade varit värre om det varit mina föräldrar, och det var det nära till att bli."
Harry ryckte till. Ron och Hermione kollade på varandra innan deras blickar la sig på Harry. Han tittade ner i marken.
"Sa jag nåt?" frågade Teirra.
"ÅH RON!" utbrast Hermione så plötsligt att Ron ramlade av sätet.
"Vad gjorde du så där för!?" fräste han åt henne.
"Vi måste till prefekt vagnen! Åh gud jag hade alldeles glömt bort!" fortsatte Hermione. Hon drog upp Ron från marken och gick sedan med rask takt ut ur kupén. Harry hörde honom muttra "Du borde skriva en bok Hermione, när tjejer skrämmer vettet ur killar, och varför."
Dörren gled igen, och det var alltså bara Harry och Teirra kvar. Det blev en pinsam tystnad, ibland möttes deras blickar, med de tittade snabbt bort igen. Efter en stund började Teirra prata.
"Tog du illa upp när jag nämnde det med föräldrarna innan?" Teirra stirrade på honom med sina bruna ögon. Han tittade upp och mötte hennes blick.
"Har du inte hört talas om... Lord Voldemort?"
När han nämnde namnet hoppade hon till och stängde ögonen. Hon satt så ett tag innan Harry frågade:
"Mår du bra?"
Hon öppnade ögonen igen . Harry såg oroligt på henne. Han undrade vad som fått henne reagera så där.
"J-jag mår bra, det snurrade till lite bara. Vad var det med denna ... han som du nämnde, jag kommer inte ihåg namnet." svarade hon.
"Lord Vold..."
"Stopp! Säg inte namnet!" Teirra hade hoppat upp ur sätet och höll händerna för huvudet.Harry hoppade till.
"F-förlåt, jag vill bara inte höra hans namn. Jag vet mycket väl vem det är. Hört om honom i min förra skola.” Teirra suckade och satte sig ner igen.
"Det är lugnt, ingen nämner hans namn." Harry log. Då förstod han varför hon gjort som hon gjort, hon var säkert som dom andra, inte ville nämna hans namn. "Ja, iallafall, han mördade som sagt mina föräldrar, försökte... försökte mörda mig också, men det funkade inte. Istället för att dö fick jag ett ärr."
"Jag beklagar dina föräldrar." sa Teirra. Hon log medlidsamt mot honom.
"Det är lugnt, det var så länge sen."
Tystnaden spred sig och tankarna for runt i huvudet på Harry. Tänk om Voldermort inte mördat hans föräldrar? Dumbedore hade berättat om när Voldermort hörde profetian, att en pojke född i slutet av Juni. Han hade också berättat att en annan kille också fötts då. Nämligen Neville Longbottom. Tänk om Voldermort hade valt honom istället? Och Harrys föräldrar levt. Fast när han tänkte efter, Neville hade det inte heller lätt, med två föräldrar som var så skadade att dom knappt kom ihåg att dom hade en son. Torterade av ingen mindre än Bellatrix Lestrange. När han nämnde hennes namn i huvudet rös han till. Sirius mördare. Hon som tagit hans liv, vad hade han inte gett för att få hämnas? Få visa att det hon gjorde skulle hon egentligen lämnat ogjort. Det värsta är nog iallafall att hon känner ingen ånger. Han knöt knogarna så hårt att det gjorde ont.
Resan gick ganska fort. Tystnaden hade inte gjort någonting efter ett tag, det hade känts skönt att slippa säga något. Värmen spred sig inom honom då han såg Hogwarts ståtliga torn resa sig högt över marken.
"Vi måste byta om, fast du har inte blivit indelad i något elevhem än va?" sa Harry medans han drog fram sin klädnad ur sin koffert.
"Nej," svarade hon.
"Vilket vill du helst hamna i?" frågade han.
"Jag har faktist ingen aning, vilket är du i?"
"Gryffindor. Ron och Hermione också."
Han pekade på gryffindor symbolen på sin klädnad och bytte snabbt om. Han hann precis stängde igen locket på sin koffert då tåget sacktade in. Han log för sig själv. Nu var han äntligen hemma.
vad tycks ? jag tyckte den blev lite konstig xD aja säg vad ni tycker.:D<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 22 jun 08 - 13:35 | | jag gillar denna, mycket! | | TokioHotel4ever - 8 jun 08 - 14:34 | nu är det såhär att flisan kommenterar denna igen, för hon vill att den ska komma på senast kommenterade för EVVES UNDERBARA MÄSTERVERK förtjänar kommentarer, MASSVIS med kommentarer!!
Så, ALLA HP älskare och icke - HP älskare (som förresten får passa sig för min vrede mot de som inte gillar HP xD skojja bara) LÄS OCH KOMMENTERA EVVES VERK! :D HAHAH, bli inte sur på mig nu EVELYN (: för att jag gör lite reklam här :P (A) men jag tkr att det här verket har fått skamligt lite kommentarer för att vara så BRA!! hur kan den bara ha fått... *räknar* 6 kommentarer när min beskrivning på Hermione och Maddes på Teirra (eller hur?) finns med? xD HAHAHAHHA, skojja! men allvarligt, det är en SKANDAL!!
Hoppas jag inte skämde ut dig nu, EVELYN? (A) puuuusss!!!! <33333 | | Ciissii - 7 jun 08 - 00:26 | | Jättebra :) fortsätt! | rihannalover - 2 jun 08 - 20:16- Betyg:  | | Jättte brra<<<33älska!! | | TokioHotel4ever - 2 jun 08 - 17:46 | håller med Madde så mycketmycket!!! :O KONSTIG!?!?! VAD I HELVETE ÄR DET MED DIG, KVINNA!!?? :O
btw, hur kan den vara konstig om nu jag och madde hjälpt till? XD HAHAHA, skoja, dina noveller bli SÅ FUCKING BRA av dig själv!!!! (A)(A)
ÄLSK PÅ DENNA!!!!! <3333333 och på DIG! <333333333 SKRIV MEEEER NU LILLA SÖTA EVVE! :D | | Maadelen3 - 2 jun 08 - 10:33- Betyg: | | konstig?!?!??! KONSTIG=!?!??!?! VAD I HÅVETE ÄR DET MED DIG?!?!?!? :oooo DEN VAR SVINBRA! =DDDDDDDDDDD <3<3<3. MERAMERAMER :D och där kom min förklaring till hennes utseende *stolt* =DDDDD :D Men alltså.. Måste gå och dusha nu, innan jag ska till skolan x'D pussssss ^ :**** MERAMRERAMERA IAF <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 <3<3<3 | | Evviis - 1 jun 08 - 22:32- Betyg: | Den blir nog bra :D
Tyckte den liknade min lite xD men bara liiite (A)
Du skriver jättebra :)
Ska hålla utkik efter fortsättningen ;D |
|
|
|
