N som i Natalie - tio |
- Japp, ny del idag men jag är inte så nöjd med den. Början va väl okej, men sen blir den bara konstig. Men kommentera på bara, för nu ska jag ner till stranden med Hanna, och efter det ska jag ut och springa, så som sagt; kommentera! :D
Han pressade försiktigt sina läppar mot mina. När han märkte att jag var med på det tryckte han dom lite säkrare mot mina, och efter en stund öppnade han munnen en aning och fick in sin tunga i min mun.
Jag slöt ögonen och bara njöt. Hans händer låg på min midja. Jag flyttade upp min ena till hans axel och den andra till hans nacke. Hans läppar mot mina. Allt var så perfekt.
”Höhöh, nu får ni ta och lugna ner er vaah!” slumrade nån till. Jag och Isak drog oss hastigt ifrån varann och fick syn på Rasmus. ”Nä, jag bare skoja me er va! Hångla på ni baah!” sa han och gick flinandes därifrån.
”Han har druckit för mycket” förklarade Isak. ”Det va därför han snacka så som han gjorde”
”Okej” sa jag generat.
Klockan var bara halv tio. Om jag hade fattat det hela rätt skulle vi nog bli kvar här ett tag… Minst till ett skulle jag chansa på, och mamma, hon skulle bli helt galen om jag inte kom hem innan tio åtminstone.
Isak och jag gick och satte oss i en tom soffa och snackade lite. Samtalet blev ganska stelt, med tanke på vad som hänt alldeles nyss.
”Eh du, jag måste nog dra typ nu” sa jag. ”Mamma kommer bli helt galen om jag inte är hemma innan tio…”
”Men de är lugnt, du kan sova hos mej”
”Va?” sa jag snabbt. Sova hos honom?!
”Ja, alltså om du vill” la han till, och började klia sej sådär osäkert i nacken.
”Eh, aa, visst, de kan jag väl… Men jag säger till mamma att jag sover hos Karin för alltså…” Han log och nickade.
”Jag fattar”
Jag knappade snabbt in ett sms att jag sov hos Karin. Innan jag skickade det kollade jag upp på Isak.
”Men jag måste ju hem och hämta grejer också…”
”Lugnt, du kan låna alltså!”
”Schysst!” sa jag och log. Jag klickade på skicka, och fick ett kort ’okej’ tillbaka.
Vi var kvar hemma hos Rasmus tills klockan var halv ett ungefär.
Det hade inte blivit något mer mellan oss, vi hade bara dansat lite men inget mer hångel som Rasmus kallade det.
Jag hade inte druckit mer än min öl. Isak hade druckit två, men han verkade ändå nykter. Kanske blev man inte full på två öl… Jag visste inte, jag hade ju aldrig druckit så ’mycket’ så…
Vi gick ut till Isaks cykel och började gå lite smått hem mot honom.
Vi gick och småpratade lite.
När vi hade gått i ungefär en kvart så hoppade han upp på cykeln och sa till mej att sätta mej där bak. Jag gjorde som han sa, och vi cyklade resten av vägen hem till honom under tystnad - vilket var en bra bit.
När vi kom hem till honom lös det inte i ett enda fönster. Han låste upp dörren och släppte in mej. Jag drog tyst av mej skorna för att inte väcka hans föräldrar, men han sparkade av sej skorna högt och ljudligt, och gick in i köket när jag fortfarande inte hade tagit av mej jackan.
”Vill du ha nåt att äta?” sa han högt inifrån köket. Jag gick in till köket.
”Nej tack” sa jag. Han stängde kylskåpet. ”Ligger inte dina föräldrar och sover…?” frågade jag. Han skakade på huvudet.
”Dom är inte hemma. Dom kommer hem imorgon vid femtiden på eftermiddagen. När pappa kom hem idag vid åtta så skulle dom tydligen åka till Stockholm” sa han och garvade.
”Jaså?” sa jag och fnissade till.
”Japp, så är det” sa han. ”Så vi är ensamma hela natten” Oj då, vad betydde det där…? Ensamma hela natten… Han såg antagligen min blick och la till;
”Eh, alltså misstolka inte…” Jag fnissade till igen och han kunde inte låta bli att dra på munnen. ”Men var vill du sova då?” Jag ryckte på axlarna. ”Här nere är ju bara att utesluta direkt, för här vill du väl inte sova?” Jag skakade på huvudet. ”Där uppe, har vi toan, mamma och pappas sovrum, pappas arbetsrum, ett typ, vardagsrum och så mitt rum…” Han tänkte efter lite grann. ”Arbetsrummet, toan och mamma och pappas sovrum är ju bara att utesluta… Så antigen i mitt rum eller i vardagsrummet på soffan!”
”Bestäm du” sa jag. ”Det är ditt hus!”
”Men jag vet ju inte var du vill sova!” sa han.
”Inte jag heller!”
”Okej, men… Aa, du kan ju sova i mitt rum, om du vill, soffan är inte så skön, enligt Rasmus… Han har ju sovit här ett antal gånger så han vet nog bäst”
”Visst, okej” sa jag och log mot honom. Han log generat tillbaka och gick upp. Jag följde efter.
”Är de okej om du sover i samma säng som mej?” frågade han då vi hade kommit in i hans rum. ”För alltså, jag vet inte var vi har extramadrasserna, och min soffa är stenhård, och alltså, det är ju faktiskt en dubbelsäng, så vi behöver inte…”
”Jag är inte rädd för killbaciller” flinade jag. Han skrattade.
”Det trodde jag inte heller” sa han och gick fram till byrån. Han öppnade en av lådorna och slängde en stor t-shirt till mej. ”Du kan sova i den” sa han. ”Vill du ha nåt annat att sova i också?” frågade han och kollade ner på mina ben.
”Det är lugnt” sa jag. Han log och gick ut från sitt rum och in i badrummet. Jag följde sakta efter. Han öppnade ett av skåpen och tog fram en ny tandborste som han gav till mej. ”Tack” sa jag. Han nickade och gick ut från toan.
”Jaa, du kan ju göra dej i ordning…” sa han och gick in på sitt rum. Jag stängde och låste dörren om honom och började borsta tänderna.
Tio minuter senare gick jag in i Isaks rum i hans t-shirt. Den var väldigt stor – räckte nästan ner till knäna.
Han log ett snett leende mot mej och gick in på toan. Jag satte mej i hans säng och väntade.
Han kom in i sovrummet igen ungefär tio minuter senare han också. Han hade bara ett par tunna brallor, vilket material det var kunde jag inte avgöra, men det var väl nåt sånt där sov-material…
”Just det!” sa han och gick ut i hallen. När han kom in igen kastade han en kudde till mej. ”Aa, och så var det tydligen så att vi inte hade nåt mer täcke…” sa han.
”Det var ju synd” sa jag och log.
”Ja, visst var det! Är de okej eller? För jag kan ju i och för sej hämta mammas…”
”Nej tack, vi kan dela, det går så bra så” sa jag och jag kunde inte låta bli att se att han blev lite smått röd om kinderna.
”Okej, men det är bara att… Ja, krypa ner?” flinade han och släckte lampan. Jag lyfte på täcket och la mej ner under täcket. Efter en stund kom Isak och la sej bredvid.
Det tog ett tag innan mina ögon hade vant sej vid mörkret, men när dom väl hade gjort det kunde jag urskilja Isaks konturer.
Jag flyttade mej närmre honom, bara lite, men tillräckligt för att våra ben nuddade varann. Jag kände hur hans ena hand letade efter min. När han fick tag i den flätade han in sina fingrar i mina och jag kände hur jag blev varm i hela kroppen.
”Natalie…” sa han tyst och jag trodde att han kollade mej i ögonen, men jag såg inte riktigt så bra i mörkret att jag kunde va säker.
Ska jag…? Tänkte jag, och i nästa sekund hade jag pressat mina läppar mot hans.
Han la sin hand på min midja, och puttade lätt omkull mej så att jag låg på rygg istället för på sida, och så la han sej över mej. Han placerade sin ena hand på min kind, och lät den röra sej sakta från kinden ner till halsen och upp igen. Den andra låg och vilade på min höft, samtidigt som hans tunga gled in i min mun. Jag la min hand runt hans nacke, och den andra la jag på hans rygg. Jag började leka med hans nackhår; snurrade det runt mina fingrar, snurrade ut det och gjorde samma sak igen.
Han började kyssa mej på halsen, och hans hand som legat på min höft drog sej sakta mot tröjkanten som hade åkt upp en aning.
Han stannade upp, drog sina läppar ifrån mina och kollade mej allvarligt i ögonen, som att försäkra sej om att jag verkligen ville. Jag log, och tryckte mej lätt emot honom och hans läppar hamnade på mina igen. Hans smekte mej utanpå tröjan.
Efter en stund rullade han ner från mej och suckade.
”Vad är det?” viskade jag och vände mej mot honom. Han kollade ner på mej och suckade, ignorerade min fråga. ”Vad är det?” upprepade jag.
”Alltså…” började han. ”Jag vet inte hur jag ska säga det här men…” Jag kollade frågande på honom, men det såg han ju inte i mörkret.
”Jaaa?” sa jag för att få honom att fortsätta.
”Mmm, alltså, du får inte typ, tro fel eller misstolka eller nåt nu…” sa han och jag blev med ens orolig. ”Jag gillar dej Natalie, jag gillar dej jättemycket, jag tror till och med att jag älskar dej” Jag log. ”Men du… Alltså… Åh, jag vet inte hur jag ska säga det på rätt sätt!” Nu blev jag orolig igen. ”Det är väl lika bra att jag bara säger det” sa han och lät besvärad. ”Du är så mycket… yngre”
Va det bara det han skulle säga? Tänkte jag förvånat.
”Eh, jaha…?” sa jag, förstod inte vad problemet var.
”Ja, och alltså…” Det märktes att han tyckte att detta var jobbigt, men jag visste inte vad jag skulle säga, och inte heller vad han menade med det hela. ”Jag tror att det kan vara ett, tja, problem…” Jag drog mej ifrån honom en bit. ”Som sagt, misstolka inte, men ja, jag kanske är… inte mognare, men alltså, som idag på festen till exempel, eftersom att jag är två år äldre…” Jag stod inte ut med att höra mer.
”Jag sover nog på soffan” sa jag och reste mej upp ur sängen.
”Nej, men Natalie, det var inte så jag menade…”
”Kanske inte, men jag sover hellre där” sa jag och gick fram mot dörren och tände. Isak slog ihop ögonen så att de blev till små smala springor. ”Finns det nån filt nånstans?” frågade jag. Han suckade och reste sej upp ur sängen. Hans, och mina, hade vant sej vid ljuset nu.
”Här, ta täcket” sa han och lyfte upp det ur sängen. Jag skakade på huvudet.
”Jag kan ta en filt”
”Men jag VILL att du ska ta täcket, snälla?” Han gick fram till mej och sträckte över täcket. Jag tog motvilligt emot det. Han gick tillbaka till sängen och hämtade en kudde som han bar med in i det lilla vardagsrummet på övervåningen. ”Vänta så ska jag hämta lakan” sa han tyst och gick ner. Jag slog mej ner i en av fåtöljerna. Jag ångrade mej att jag sa att jag kunde sova här ute. Jag brydde mej inte om ifall han hade sårat mej nyss med att säga att jag var så mycket yngre – jag ville inget hellre än att ligga i hans varma famn just nu.
Han kom upp med lakan och en filt som han la på golvet och började bädda i ordning i soffan åt mej.
”Jag kan göra det själv” sa jag till hans rygg.
”Jag gör det” mumlade han. När han var klar vände han sej om mot mej och såg besviken ut. Han var så söööt, och så stod han faktiskt utan tröja. Jag kunde inte låta bli att titta lite grann. ”Ja, god natt då…” sa han tyst och tog upp filten.
”God natt” sa jag och så lämnade han mej, med filten över armen, ensam i rummet. Jag la ner täcket och gick och släckte och la mej i soffan.
Vad hade jag gjort…? Tänk om han inte alls skulle säga nåt… Ja, konstigt? Men jag hade faktiskt blivit besviken, eller typ sårad, då han sa att jag var så mycket yngre… Det var ju han som tog kontakt med mej först! Hade han bara gjort det för att ha nåt på g så länge till han hittat nåt bättre eller?! Men han verkade inte vara en sån person… Och strax innan han sa sådär sa han faktiskt att han var kär i mej… Och jag skulle inte dumpa en person som jag var kär i!
Efter tio minuters tänketid bestämde jag mej. Tyst reste jag mej upp, tog kudden i ena handen och täcket i den andra och smög in i hans rum igen.
”Jag ångrade mej, får jag sova här?” sa jag i mörkret. Jag hörde hur han satte sej upp i sängen och så såg jag hur hans huvud riktades mot dörröppningen där jag stod.
”Ja, det är klart” sa han och flyttade på sej lite grann, och svepte in sej i filten igen. Jag gick fram till sängen och slängde ner kudden och sen täcket och la mej ner under det. Han gjorde ingen ansats till att ta en liten del av täcket så jag drog i täcket så att han skulle få halva. Jag la mej på rygg och stirrade upp i taket.
”Förlåt” sa han efter ett tag. Jag kunde inte låta bli att le. ”Det var inte så jag menade. Jag menade bara att du kanske inte är… redo, för samma saker som jag är, och i så fall får du säga till om du inte, ja, känner dej redo för jag vet ju inte…” Jag la mitt ena finger över hans mun för att tysta honom och flyttade närmre.
”Jag lovar” sa jag och kysste honom lätt på munnen. Han besvarade kyssen. ”Men nu sover vi, jag är jättetrött” Jag kröp närmre honom och han la sin arm om mej. Nöjd kröp jag ihop vid hans bröst och han började stryka mej över håret.
”Jag älskar dej Natalie” viskade han tyst. Kanske var det meningen att jag skulle höra, kanske inte, men jag hade hört det och började le.
”Jag älskar dej också Isak” sa jag och slöt ögonen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | BlackDream - 9 nov 08 - 13:43- Betyg:  | Gulligt x)
Jättebra! | | Mizz_andersson - 31 okt 08 - 13:37 | | Så sött =) <3 | | sandruskapuska - 25 okt 08 - 21:04- Betyg: | | Naaaaw, så sött<3<3<3 | | sviken_1 - 1 jun 08 - 18:49- Betyg: | aaa!! så himmla sweet!!
så bra !!! | | EnJulia - 1 jun 08 - 18:31- Betyg: | som vanligt sketa bra, och säg gärna till när nästa del kommer.
:D <3 | | bellsan - 1 jun 08 - 15:53 | | Så jävla vackert ! :| | | SaRko - 1 jun 08 - 14:22 | | bra | | anderssooon_ - 1 jun 08 - 13:11- Betyg: | så sött... skriv när nästa kommer
du skrev ju inte den du la ut den här
så om jag inte sett hade antagligen slutat läsa den
här novellen. | | glittersplitter - 1 jun 08 - 13:11- Betyg: | | Åh, längtar verkligen efter nästa del:) | | danniflickan - 1 jun 08 - 11:05 | Naaw så söta :')
Blev jävligt orolig när hon reste sig
och fick värsta psyket när
dom ja.. åh jaa xD
haha XD
Verkligen jätte bra, :)
Längtar tills nästa del! =)
/DnZ | Selleberg - 1 jun 08 - 10:52- Betyg:  | | Åh, vad gulligt, fortsätt |
|
|
|
