Sjuka jävla brorsa.
Kan du ta bort känslan i mig?
Kan du vara lite mindre snygg?
Snälla?
Kan du vara han?
Han som en gång var min bror…
Det är sommar ute, men Anna vill inte gå utanför dörren. Idag är en innedag. Tyvärr är det likadant för Alex. Men som tur är brukar han spendera mesta delen av sin tid på rummet. Olyckligtvis ska mamma och pappa på fest hos en värdinna ikväll. De lovar att ringa hem senare och kolla så att allt är okej. De åker klockan åtta. Och så är de ensamma, hon och Alex. Igen.
Då blir Anna rädd. Hon borde inte bli rädd. Hade de inte lagt det där bakom sig för längesen? Vilket det där förresten? Det där existerar inte ens längre. Hon vet inte vad det där är. Det där finns inte.
Anna hoppas att Alex kommer stanna på övervåningen hela kvällen. Men han har tydligen andra planer. Efter en halvtimme kommer han gående nerför spiraltrappan och han ser så trött ut när han sjunker ner i soffan och knäpper på tv:n. Zappar mellan kanalerna en stund.
- Tjoho! Jag går ut nu! Ropar Anna från hallen och väntar inte på svar. Är rädd för vad Alex kommer svara. Hon måste få vara ensam.
Det är farligt att vara kvar i huset.
Särskilt som mamma och pappa inte finns där.
Det är inte säkert då.
- Vänta lite! Kan vi inte bara mysa lite du och jag? Va, kan vi väl?
Nej
Nej
Nej
Det kan vi inte
Det får vi inte
Vad i helvete Alex! Har du glömt?
Nej.
Du har inte druckit.
Det ser jag på dig.
Du är kär?
Nej.
NEJ
- Vad tycker du om mig egentligen?
Jag blir överrumplad av frågan.
- Du vet vad jag tycker om dig.
- Är jag snäll?
- Ja
- Gullig?
- Ja
- Är jag sexig då?
Jag mår illa.
Vill kräkas.
Vill ha min bror nu!
Jag känner mig inte trygg. Jag kommer aldrig mer känna mig trygg i det här huset. Aldrig mer tillsammans med dig.
Fylld av skräck springer Anna upp på övervåningen och slår igen dörren till sitt rum efter sig. Drar vilt efter andan. Hon hör steg i trappan. Alex rycker i handtaget, vill in. Anna vill inte.
- Syrran? Får jag komma in?
Normalt igen.
Där står du nu. På tröskeln. Svart linne, breda axelband. Jeans med hål på knäna. Det är tydligen mode. Jag kan inte låta bli att kväva en fnissning. Du skrattar också. Skrattar precis som en bror ska.
Sen går allt så fort. Du är så nära mig, så plötsligt. Fingrar på ställen där dina händer inte hör hemma. Jag hatar att du tar mig på brösten. Men jag kan inte hjälpa att det är skönt. Skönt som fan är det. Och jag hatar mig själv för det här, men just nu bryr jag mig inte om du är min bror, min kusin eller min morbror. Jag vet hur sjukt det låter, men då är jag väl sjuk då.
Snälla, låt mig vara sjuk
Bara för en stund
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
johannaa_ - 30 maj 08 - 11:10- Betyg:  |
åååh! otroligt bra skrivet,
gillar när du skriver en del av texten
blå ibland :D |
| Mp3 - 30 maj 08 - 06:44 |
| Så otroligt bra<3<3 Du skriver verkligen på ditt egna sätt och det är fantastiskt rakt igenom <3 |
| Evviis - 29 maj 08 - 14:33- Betyg: |
Åhh! jättebra serie :)
Var bara tvungen att kommentera det sista, "Snälla, låt mig vara sjuk, Bara för en stund"
Verkligen bra! :D
Ska läsa vidare ^^ |
| Vaniljstrumpan - 28 maj 08 - 21:07- Betyg: |
En kärlek så förbjuden... mycket starkt och intressant skrivet,
vill bara veta NU hur fan det ska sluta :) |
| SoGetLost - 28 maj 08 - 21:00- Betyg: |
| skit bra:) |
| tillexempel - 28 maj 08 - 20:53- Betyg: |
| gudomligt! |
| dikter_93 - 28 maj 08 - 20:37- Betyg: |
jättebra igen, fan att jag inte kan skriva som du XD
FORSÄTT SKRIVA, ÄLSKAR DEN
SKRIV TILL MEJ NÄR NÄSTA KOMMER |
