DEN SVARTA GESTALTEN (deckare) - del 5 |
Kapitel 5
Ur en annan synvinkel
– Han har betett sig annorlunda den senaste tiden, sa Monique. Frånvarande, som om han inte riktigt förstod vad jag pratade om. Han har inte lyssnat på mig. Han blir konstig när han dricker alkohol. Som en helt annan människa.
Jag förstod precis vad hon menade för jag kände igen hennes ord. Många sa samma sak när det hänt dem något. Alkoholproblem var allt mer vanligt nuförtiden.
– Har han haft problem med alkoholen länge? undrade polismannen.
– Ett halvår, sa Monique. Förut drack han nästan aldrig.
– Har han slagit dig?
Monique svarade inte på polisens fråga. Hon bara nickade tyst. Alla förstod vad hon menade. Han hade slagit henne.
– Många gånger? sa jag försiktigt.
Hon började gråta ut några tårar.
– Nej, men när han väl gör det så slår han rejält och hårt.
– Var har han slagit dig? undrade poliskvinnan som satt sig ned mittemot mig.
– Överallt, men mest på armarna och i ansiktet. Han har sparkat mig på benen några gånger också, men det gjorde inte lika ont, förklarade Monique.
– Berätta lite mer detaljerat om vad som hände den där natten, sa polismannen.
Monique tittade på oss, en i taget, när hon långsamt och bra förklarade vad som hade hänt.
– Jag satt på mitt rum och tittade ut den där natten, sa hon. Ute var det mörkt, men jag såg in lite i parken i alla fall. Det gick en flicka där, kanske runt 15-17 år gammal. Hennes namn är Lisa.
Alex ryckte till.
– Sa du Lisa?
– Ja.
Han fick ett oroligt ansiktsuttryck och suckade djupt.
– Åh, det hette Hugos före detta tjej! Hon passar precis in på beskrivningen.
Monique stannade upp och tittade noga på Alex.
– Nej, ärligt?!
– Ja …
Alex tittade rakt in i väggen.
– Hugo, vad gav du dig in på? utbröt han tyst och suckade.
Vi andra satt och lyssnade med spetsade öron. Det här samtalet kunde kanske leda till något. Faktiskt.
Ute satt en uggla och hoade samtidigt som en insekt blev farligt uppäten. Det var mörkt ute nu. Kvällen hade kommit och när jag tittade på klockan var den nästan åtta.
– Min före detta pojkvän kan vara lite aggressiv, sa hon. Den där natten jag så dem i parken såg jag en annan person också. Det var någon som iakttog dem. Uppifrån mitt fönster kunde jag inte se vem den personen var, men jag såg hur min pojkvän tog upp Lisa i luften och sedan slängde henne på marken innan han misshandlade henne och hon slogs blodig.
– Varför har du inte gett polisen den här informationen tidigare? sa polismannen.
– Jag vet inte. Jag var väl för rädd för min före detta pojkvän, jag vill inte att han skulle göra något mot mig igen. Han får lätt reda på saker och ting.
Jag tittade på Monique och började förstå hur hon tänker. Det lät rätt logiskt, hela den här grejen. Men vad hade det med Hugo att göra?
Poliskvinnan gick ut ur rummet, för hon hade andra saker att göra. Kvar i rummet var det bara jag, Cassie, Alex, polismannen och Monique.
Fönstret som var öppet knakade till lite då och då, mest för att fönster brukar göra det om det blåser och de är gamla, men det kändes som om någon eller något iakttog oss. Jag gillade inte den känslan, så jag tittade bort från fönstret.
– Han heter Nick, sa Monique. Min före detta pojkvän heter Nick. Hans hår är blont och hans ögon är mörka. Nick går runt i varma, stora kläder och lyssnar på dålig musik, i alla fall enligt mig. Vill ni få tag på honom så finns han i den mörka delen av stan, i fall ni fattar vad jag menar.
Vi fattade alla vad hon menade. Staden vi var i hade redan från början delats upp i olika delar. En del den där alla affärer fanns, sen var det en del där alla lägenheter låg och det stället där ingen ville bo kallades för ”det svarta området”. Jag vet inte direkt varför.
– Hursomhelst, sa Monique. Jag såg hur hela brottet begicks. Det som jag inte förstår är däremot varför han gjorde det och vem den där andra personen var. Jag vet inte heller vad som hände med den där flickan, för henne såg jag inte så mycket mer av under den natten i alla fall. Det kändes konstigt att vara vittne till den händelsen, men det är i alla fall den information jag kan ge er.
– Vem tror du tog kroppen? undrade polismannen och tittade noga på Monique.
– Ingen aning, förklarade hon. Men ni borde prata med Nick, han kan ge er många fler svar.
– Är du helt säker på att det var han som misshandlade Lisa? sa jag.
– Nej, men jag kan ana att det är han. Fast jag vet inte vad han hade med Lisa att göra i alla fall. Jag känner inte henne privatmässigt. Vill ni ha Nicks nummer?
Vi tackade ja och ringde genast till honom. En kille svarade efter några signaler.
– Aa, det är Nick, hörde vi i den andra änden.
– Hej, jag kommer från polisen. Vi skulle vilja att du kom ned till polisstationen för ett förhör, du är misstänkt för misshandel på Lisa.
Nick svor lågt.
– Jag är oskyldig, sa han.
Han lät förvirrad, men verkade i alla fall kunna hålla sig vaken. Klockan började närma sig tio och det gick hyfsat bra med utredningen. Vad hade hänt med Hugo? Vi hade ju bara pratat om det som hände Lisa.
Plötsligt fick jag en idé; det var ju en person som iakttog Lisa och Nick i parken. Den personen skulle ju kunna vara Hugo. Men i så fall, vad hade hänt med honom? Varför låg han då i sin lägenhet, död?
- Kom hit i alla fall, sa polismannen. Vi måste ställa några frågor.
FORTSÄTTNING? :)
|
|
|
|
