He can only hold her - del två |
Det kliade och klibbade innanför skinnet på henne och hon började känna sig ganska olustig med den växande magen. Vad höll hon egentligen på med? Skulle hon uppfostra ett barn helt ensam, när hon inte ens kan ta hand om sig själv? Hon hade inte ens gått ut gymnasiet! Mia försökte följa tankarna och lyssna på vad de hade att säga, men hon blev med ens illamående och rusade ut till den lilla toaletten.
Sommarlovet var snart slut och magen växte för varje sekund. Värken i Mias rygg gjorde sig påmind allt för ofta men Mia härdade ut i alla fall. Hon var snart i sjätte månaden och hade tillbringat hela sommaren tillsammans med magen. Helt ensam. Inte en själ ville vara med henne, det enda hon fick var blickar så efter jobbet var hon bara hemma och drog sig för att gå ut. Mia försökte att förbereda sig psykiskt inför det som komma skall.
Helt ensam var förstås fel att säga, de på jobbet var trevliga mot henne och frågade jämt hur hon mådde. Det var en speciell kille där som alltid var extra snäll. De jobbade samtidigt på tisdagar och torsdagar. Han hade ett extremt sinne för humor och fick Mia ofta att skratta.
När Mia gick hem på eftermiddagarna kunde hon le för sig själv när hon tänkte på honom, hur hans gröna ögon glittrade när han hade berättat någon roligt, hur hans solbrända och fräkniga ansikte sken upp när hon visade sig i affären, hur hans skratt ekade i Mias huvud sent på kvällarna. Kärleksfågeln började komma med jämna mellanrum och sätta sig mellan Mias revben, och kvittra sin irriterande kärleksmelodi som skallrade mellan revbenen. Varje gång viftade Mia bort fågeln och varje gång lämnade fågeln kvar något som till slut skulle forma hennes kärleksnamn. Jacob.
Många nätter fick Mia ingen ro. Tankarna gjorde henne illamående och hon saknade sitt gamla liv otroligt mycket. Alla vänner, festerna, shoppandet. Mia hade ett rykte i ryggen om att hon slog de flesta killar i ölhävartävlingar, det var alltid hon som fick inbjudningarna först och flest samtal inför festkvällar. Alla ville ha henne på sin fest, för utan Mia var det ingen riktig fest. Pappan till saken som vilade inuti henne hade hon träffat på en fest, och hon saknade honom ordentligt nu. Hon saknade någon att kunna ringa dessa sömnlösa nätter som bara växte i antal för varje natt. Riktigt hade hon inte förstått att han hade lämnat henne än, och Mia vågade inte ens leka med den tanken heller. Den förvarade hon långt, långt bak i huvudet, tillräckligt djupt och väl gömt för att hon aldrig ska behöva veckla ut tanken och höra vad den har att säga. Kraften räckte inte till det, det var nog med att vara gravid.
Hennes föräldrar hade inte hört av sig en enda gång, och det sista dem sa till henne var att hon fick skylla sig själv. Det var hon som hade haft oskyddat sex, och inte dem. Att Mia var deras dotter var inget som skulle blandas in i diskussionen. Att det var deras plikt att försörja Mia i ett och ett halvt år till var också något som det inte fick pratas om. Mias lillasyster Sonja hörde av sig med jämna mellanrum men de hade inte träffats sen Mia flyttade ut. Sonja är väldigt söt, på ett flickigt sätt. Hon hade precis fyllt femton och det enda Mia hade kunnat ge henne var ett telefonsamtal, och det smärtade. Ovanför sängen hade Mia en inramad bild på Sonja som bara var några månader gammalt, och på det sättet kunde hon komma ihåg hur hennes lillasyster såg ut. Sonja hade fylliga läppar, långt nougatfärgat hår, samma stora blå ögon som Mia och alltid leendes. Man blev alltid glad av att vara i hennes närhet, för hon hade alltid ett skämt på tungan.
När Mia var på väg från jobbet en dag ropade någon på henne. Förvånat stannade hon och vände sig om och såg Jacob komma joggandes mot henne. Hjärtat tog ett litet skutt och hon stirrade ner mot bröstkorgen. Hennes kropp hade sedan längesen slutat att samarbeta med henne och gjorde allt på sitt eget vis och det började gå Mia på nerverna.
- Vad sägs om en fika, frågade Jacob i en enda utandning. Han tittade ursäktande på mig med sina gröna ögon, böjde sig ner och tog några ansträngda andetag. Han reste sig upp igen och skrattade lite generat.
- Världens bästa kondis får man ju inte av att springa mellan bokhyllor dagarna i ända, sa han och Mia kände sig otroligt dum eftersom att hon inte hade sagt något ännu.
- Jag tar gärna en fika, hasplade hon ur sig och i tankarna skrek hon på sig själv. Jacob kliade sig fundersamt i nacken och pekade genant mot bussen som stannat vid hållplatsen.
- Vi ska väl med den? Han tog tag i Mias axel och puttade henne lätt framåt samtidigt som Mia kände färgen stiga i ansiktet. Vad var det med henne? Hade hon blivit handlingsförlamad eller?
Hennes smoothie var urdrucken och likaså var hans kaffe. De skrattade gott tillsammans, hon med en hand som aldrig släppte den sparkande magen och han som inte släppte henne med blicken. Skulle man se dem ur en annan värld än deras skulle tanken perfekt stå först.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sofiiie - 31 maj 08 - 19:46 | OTROLIG!
Mera så fort du kan :D <3 | | TrasigFlikka - 29 maj 08 - 23:35 | Helt perfekt!
mer.
<3 | Rosapapper - 29 maj 08 - 16:37- Betyg:  | | Jättebra, fortsätt:D | | glittersplitter - 27 maj 08 - 21:36- Betyg: | | Åh så bra! |
|
|
|
