Jag älskar min bror (kap 26) |
Denna blev dock inte så lång, men tänkte att ni kanske ville ha en ny del snart, så här är den =) och så visste jag inte riktigt vad mer jag kunde skriva så nästa kan nog bli lite längre.
Och jag kan meddela att det är nog kanske bara några delar till, sedan är den slut.
Men kommentera gärna <3
pöss och kjam på er =) <3
Kapitel 26
I flera dagar gick jag omkring som en dimma, okej då, fyra dagar.
(Samma sak)
Det är som jag inte längre har koll på vilken dag det är, ingen koll på tid.
Till min chef har jag sagt att det är magsjukan som härjar. Så att jag får i alla fall en liten andel av lönen för att klara mig och idag så upptäckte jag att Anne, min hyresvärd kommer hem från New York om två veckor.
Heath, hennes man följer med för att han ska börja jobba här i London igen. Allt detta fick jag reda på då Anne ringde någon gång tidigt imorse, hon undrade även om jag mådde bra eftersom jag lät så otroligt nere vilket jag förklarade som för min chef att det är magsjukan.
Så det betyder alltså att om två veckor har jag ingenstans att bo. Fast hon sa att jag fick stanna ett tag till, men jag ville inte vara ett problem så nu måste jag hitta en ny lägenhet som jag kan hyra billigt. Annars blir det gatan, eller i värsta fall, flyga tillbaka det som en gång vart mitt hem.
På bordet framför mig står det två tomma flaskor och en halv full. Dåsig och trött sitter jag halv sovandes i ena fåtöljen och Tresure ligger på mattan under bordet, min dimmiga blick vilar på en tom fläck i luften medans mina tankar är på ett helt annat ställe.
Bara att jag inte vet exakt vart.
Men kan gissa att dem är borta vid havet utanför Spanien, borta hos Bill då han levde och höll min hand och första gången jag träffade honom.
Det hade varit på en flygplats, här i London, med min otroliga skicklighet gick jag in i en galen hippie kvinna med sina förbannade fågelburar.
Men hade det inte varit för henne hade jag, vi aldrig fått träffats. Men hade vi inte träffats hade jag kanske inte behövt gå igenom detta helvete, och nej, jag skyller inte på hippie kvinnan i sina Harry Potter glasögon. (Varför skulle jag göra det?)
Världen är ju såå mycket bättre med henne där i så att hon kan ge olycka med sina läskiga burar. Istället för att tycka allt för mycket synd om mig själv som gjort de senaste dagarna reser jag mig sakta upp även om det känns totalt meningslöst. Som den vålnad jag blivit sveper jag bort till toaletten för att gå på toa, men efter att ha varit på toan stannar jag till.
Vänder huvudet långsamt och stirrar in i en främmandes ansikte.
Dem ögonen känner jag inte igen.
Mörka ringar och ingen gnista av liv, det är som om min egen spegelbild skrämmer mig.
”Helvete.”
Väser jag mellan tänderna.
”Helvete.”
Tårarna stiger, detta är inte jag.
”Hur kan det blivit så här?”
Men min spegelbild svarar inte, bara formar samma ord i exakt samma rörelser och hånar. Ja hånar, det är vad den gör!
”Rasmus, vart är du?”
Åter igen inget svar, bara tomma.
”GAAAH!”
Ilskan bubblar upp och utan att tänka tar jag tag i vasen på bänken och kastar den i sån fart och kraft i spegeln att både den och vasen går i tusen bitar med ett KRASCH samtidigt som tårarna sprutar. Skärvorna ser lockande ut, men något inom mig håller mig tillbaka.
Får inte sjunka så lågt att jag går tillbaka dit.
Istället vrålar jag ut en rad svordomar ut i intet och den trasiga spegeln, höter med knytnävarna i luften, allt för att bli av med den smärta i hjärtat som jag har.
Till slut efter att ha skrikit rakt ut i luften tappar jag all självbehärskning totalt och slår med ena näven rakt in av det som finns kvar av spegeln, skärvorna borrar sig in i skinnet och röd vätska sipprar fram och som långsamt rinner och droppar ner på det vita kakelgolvet. Biter ihop med tänderna för att undgå smärtan som jag knappt känner. Blicken sveper genom rummet och griper tag i en handduk som direkt färgas röd, sedan lämnar jag badrummet och går ner till köket för att försöka få bort bitarna i skinnet och tvätta rent.
Hela processen svider och får mig att ångra vad jag just gjort, sjunkigt så djupt att det inte är sant. Jag har lyckats paja Annes badrums spegel, nu måste jag köpa en ny som ser näst in till likadan ut för jag vill helst inte ljuga ihop något till varför den gick sönder.
Efter att ha tvättat såren rena och lindat in handen med vitt bandage ger jag Treasure lite mat som nu har jammat i flera minuter.
”Här har du tjejen, ledsen att du fick vänta.”
Hon är så fin, katten allstå, den rödspräckliga pälsen som skimrar och när hon ätit upp betraktar jag hur hon åter igen går mot vardagsrummet och kryper ihop som en boll under bordet.
(Suck)
Jag går mot ytterdörren för att hämta mina strumpor, men stannar till. Genom det lilla kvadratiska fönstret till höger om dörren sitter en pojke med brunt öronlångt hår på den gröna bänken på andra sidan gatan och stirrar stint framför sig med tårögda ögon.
Rasmus. Hjärtat slår en extra volt och jag låser upp dörren med ett klick, öppnar dörren och går ut och duktiga lilla jag struntar i att ta på sig skorna och denna gång är jag barfota och dörren glömmer jag av att stänga. För min hjärna tänker bara på Rasmus, pojken med sina smaragd gröna ögon och leendet som spricker upp då han fick syn på mig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | abeer - 12 jul 08 - 15:03- Betyg:  | | skit bra!!! | | sandruskapuska - 13 jun 08 - 03:00- Betyg: | | Åhh <3<3<3<<3 | | -Cute - 28 maj 08 - 11:23- Betyg: | | jättejättefint <3 | | tillexempel - 25 maj 08 - 22:10- Betyg: | | du äger! :'D | | tjoh - 25 maj 08 - 20:49 | omg omg omg ! :D
men bara så dödar jag dig om du gör så att hon typ blir påkörd av en bil eller ngt de är så dumt när huvudpersonen percis är på väg att hända ngt bra och så bra ojsan.... :(
snälla ?(A) :D haha
fortsättning i alla fall :D
sjukt bra <3 | | Mangasagan - 25 maj 08 - 19:52- Betyg: | Jättebra!!<3<3
Mera!! ;D |
|
|
|
