Ännu en gång (del 2) |
En smal liten krokig stig, syntes nu till, den såg nästan ut som en slingrad orm. Hon började traska på stigen.
Efter ett litet tag hörde hon bilar som körde på den stora vägen, där den stora bron fanns, där saker skulle förandras.
Förandra världen, förandra henne, hennes mammas liv.
Motor ljuden hördes mkt starkare nu, hon såg ett rådjur springa för sitt liv över den livs faliga vänge, djuret sprang
rakt in i ett stängsel, och gjorde illa ena hornet ordentligt, sen sprang rådjuret vidare.'' starks djur'' , tänkte hon.
Sen tog hon första steget upp på den stora vägen, hon gick innanför det vita träckade sträcken på vägen, det var väll säkrast
så.Efter några få minuter, kunnde hon se den stora bron på avstånd, nu började det kännas i hela kroppen på henne. Hon kännde
en rysning igenom hela kroppen, som att en vind skulle ha blåst igenom henne. Alla tänkar började snurra runt i skallen på henne.
Hon funderade mest på, om hon verkligen skulle göra det, om hennes liv skulle sluta där borta, vid bron, just i denna timme, denna dag.
Hon började tänka vad hon skulle gå miste om, men hon kunnde inte komma på så månnga saker, kanke 10 st kanke. Sen tänkte på hon på allt
hon skulle få slippa, den listan blev ju bedydligt mkt längre än den förtsta.'' jag kommer slippa alla smärta, slippa allt kämpa, slippa bli
sårad, slippa få mitt hjärta kossat igen, slippa bli slagen, ja så var tankarna i hennes huvud. Men hon hade inte bestämt sig än.Men det lutade
mest på att hon skulle göra det.
Det var kanske 500 m kvar till bron, medans tittade hon runt, på omgivningem, hur grönt gräset är,hur himmelen ser ut nera på jorden, hur luften
känns i lungorna, hur sen sommar smakar i munnen. Det var som hon aldrig att upplevt det här sakerna, att det helt plötsligt var helt nya, att det
aldrig hade funnits förr, som att hon befann sig på en ny planet. Men nu var det bara 100 meter kvar, nu kunde det snart vara sluta på detta liv,
denna saga, detta kapitel. Hennes kläder var trorra nu, som att gud hade börjat förlåta henne, att få henne stanna kvar, men det gick hon inte på.
Hon såg en rosen buse vid sidan av vägen, hon gick det , och knipade av en ros, hon fick en tagg i fingret, och blodet började rinna. '' aj!'', sa hon.
Sen sög hon på fingret, och blodet slutade nästan rinna.
Rosen var röd, det var hennes bästa färg. Hon drog rosen nära sig, nära henne nästa , och sedan drog hon in den juvliga doften, gud so gott det luktade!
annars hatade hon blommor, men rosor var fint, alltid. Rosor var speciella , som hon. Det liksom hörde ihop, och det kunnde hon känna.
Med rosen i ena handen, började hon ta det första stegen ut på den stora långa breda bron, som verkade aldrig ta slut, bron kanke var 30 meter, kanke längere
till och med, den var hög, och underbron var bara massa blått vatten.
Hon tog hennes händer, och satte det på broräcket, sen böjde hon fram kroppen, som man brukar göra när man ska kolla på en fisk i vattnet, men nu var det inte det
hon tittade efter denna gång, hon skulle se efter om vattnet var djupt och om det fanns stenar nere på botten. Men det visste hon inte än, hon började se sig omkring
hon såg en sten vid sidan av bron, hon böjade sig ner och tog upp stenen, med ena handen, den var så tung så att hon var tvungen att då båda händerna. Sen kastade hon i
sten i vattnet, och lyssnade efter om hon kunnde höra , om sten lanade mot något, jo det klingade till, som när man kastar sten mot sten, jo hon fick som hon ville.
Botten var stäckt med massa vassa stenar. Som kunnde få hennes liv ett snabbare slut. Hon började gräva i henne fickor, om hon skulle lägga bort några saker, som hon
inte skulle ta med sig i vattnet, men det ända hon kunnde finna var bara några gammla skol papper och en nyckel, en nyckel som ledde hem. Men det slängde hon i vattnet.
Hon ville bara inte ha den, för hon skulle ändå inte hem, hon skulle ju till himmelen,
Hon började ta av sig sin jacka, hon lag den på bro backen, sen började hon ta en fot över bro räcket, som dom gör på tianic.. i hennes ögon speglades de blåa vattnet.
Nu skulle det gälla..
|
|
|
|
