Hon vakna upp med ett ryck och satte sig käpprak i ryggen hennes puls var hög och hon flämtade som efter en språngmarsch.
Hur kunde hon drömma något sånt! Och om HAN!? Det är ju fan sjukt tänker hon tyst för sig själv, det är ju för fan olagligt…
Hon känner hur tårarna skjuter upp mot ögonen och bränner bakom ögonlocken och hon känner hur en stor kall klump fastnar i halsen på henne och hon får svårt att andas. Hon lägger sig på sidan och slår armarna om benen och gömmer sitt ansikte mellan sina knän och släpper fri sina tårar.
Det känns som en lavin har fri gjorts eller en orkan som sveper över allt. Tårarna tar aldrig slut och det känns som hon håller på att gråta slut på sig själv, drunkna i sin egen sorg i sina egna tårar. Men till slut tar hon ett djupt andetag och rätar på sig och lägger kudden över ansiktet så världen inte kan se henne.
Klockan tjuter till högt och Bell hoppar till, hon slår förbannat till klockan som tar en störtdykning ner mot golvet och slutar pipa när den når golvet med ett brak.
Bell mumlar några svordomar medans hon gravar sig upp ur sängen och försöker sig på dagens ansträngning, göra sig i ordning för skolan.
Hon tar ett djupt andetag och tar på sig sin svarta BH, det röda linnet med dom gråaktiga byxorna, hon betraktar sig i spelgen som visar upp ett par långa smala ben som sedan blir av en platt mage bredvid magen och hennes bröstkorg hänger två långa slanka armar på var sida om henne. Hennes bröst har växt och har blivit störst i klassen hon har även en lång hals och på ena änden av halsen sitter hennes huvud.
Hennes drag kanske kan betraktas som vackra, eller hon har fått komplimanger om dom men själv tycker hon inte att det är något märkvärdigt med dom, dom kanske är lite framtydliga men annars är det inget med dom, en par fylliga men ganska smala läppar en liten näsa och ett par bruna ögon som stirrar på henne. Det blonda håret är som en blandning mellan ett hav av lockar och en höstack och Bell kan inte låta bli att stöna högt.
Hon släpar sig fram till spelgen och hittar till sin förtjusning en kam att reda ut det 3:je världskriget som har härjat fritt på hennes huvud. När hon har rett ut hela havet stormat och format det som hon vill med vax, mousse, och hårsprej kan hon gå på jakt efter sin sminklåda. Hon hittar sin sminklåda och började med sin sminkning, hon följer läpparnas konturer med läpp pennan och ögonens konturer med kajalen lite mascara på dom långa ögonfransarna och så lite puder innan hon anser sig själv vara färdig.
Hon tar sig i kragen och går ner till det vita, nyomgjorda köket och hittar till sin stora förvåning sin storebror sittandes vid köksbordet med en kopp kaffe i handen. Hon kollar på klockan och börjar bli lite orolig
"så du hittade till köket du" säger Bell och försöker få sin bror på bättre humör. Men hon får inget svar, han bara sitter där och stirrar på sin kaffe kopp.
"Vad gör du uppe så tidigt, börjar du inte fören klockan tio?" Nu börjar hon bli riktigt orolig, Paul var en riktig morgon trött som aldrig gick upp en minut för tidigt och han skulle inte behöva gå upp fören klockan 9, och nu var bara halv 8:a.
Hon märker att det inte är något som inte stämmer, han har mörka skuggor under ögonen och hans ögon ser rödgråtna, Kunde han gråta? Hon var tvungen att tänka till om hon någonsin hade sätt sin bror gråta. Hon kunde inte minnas en ända gång hon hade sett han gråta eller ens att han hade rödgråtna ögon. Paul var jämt på gott humör och försökte jämt liva upp stämningen på ett eller annat sätt. Han var hennes storebror men också hennes bästa vän, han hade alltid funnits där för henne och dom hade växt upp tillsammans. Dom delade allt med varandra och kunde alltid snacka med varandra om det var något som inte stod riktigt rätt till.
"Har du någon känt att livet är helt hopplöst?" Svarar Paul
Bell sätter sig i stolen bredvid och ser att Pauls ögon är helt rödgråtna.
Bell stryker han över håret och går sedan fram och kramar honom hårt.
"älskade Paul" viskar Bell och kramar honom ännu hårdare.
Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra, det var ju jämt han som tröstade henne
Han var aldrig ledsen, han hade inga problem. Han skulle inte ha några problem… Han fick inte vara så här ledsen. Ingen skulle få göra han så här ledsen, INGEN!
”Vad är det Paul? Du kan ju berätta allt för mig, det vet du ju.” sa Bell
Plötsligt puttade han undan henne och stirrade på henne med tomma ögon
”Du skulle inte förstå, ingen kan förstå” sa han kort och reste sig upp och lämnade rummet
Jag var som fast frusen, jag kunde inte röra mej. Jag var helt kall inombords. Han hade putat bort mig, stängt mig ute ur hans liv och närhet. Det var inte likt honom! Han skulle i vanliga fall kramat mig hårdare berätta allt och sedan gråtit i mina armar tills han skulle ha sagt ett roligt skämt och vi båda hade lämnat köket skrattandes. Men nu, Han lämna mig! Förvirrad och ensam.
Det stack till och brändes i bröstet och en röst skrek inne i hennes huvud ” DET HÄR ÄR INTE BRA! DET HÄR ÄR INTE BRA!!!”.
Hon var inte längre hungrig utan gick ut ur köket tog hennes väska i hallen och sprang ut ifrån huset. hon klarade inte av att vara där mer just nu, hon klarade inte både hennes och hans problem.
hon klarade inte att han stängde ute henne. Varför gjorde han så?
hon bestämde sig för att gå till skolan, hon orkade inte gå till bussen och tränga ihop sig med massa okända folk
hon sprang halva vägen, det kändes som om bröstkorgen skulle sprängas av ensamhet och tomhet.
Varför hade han stött bort henne? Vem hade sårat han?
"Vad är det han håller undan för mig?" tänkte hon om och om igen
"Varför trodde han att jag inte förstod han?!"
dom hade ju alltid prata med varandra om allt.
Vad hade förändrats?
Vad är det som hade hänt?
snälla kommentera!!!!
minst 1 kommentar för att det sak komma något mer =)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.6) |
| lona_skriva400 - 12 sep 08 - 20:56 |
skit bra, men e det genomtänkt eller bara ett "Råka Fel"
att liksom du skrever ibland "hon" och sedan "jag"
men anars SJUKT BRA; VVÄNNEN<3 |
abeer - 9 jun 08 - 17:19- Betyg:  |
sjukt bra, men märkte en sak först hade hon aldrig sätt sin bror gråta men sen stod det att han vanligen berätta allt för henne och sedan gråter i hennes armar.
Annars var den jätte bra!!!! älskar den här novellen ska förtsätta att läsa dem andra delarna.... hoppas dem är lika bra :) |
| familjeflickan - 31 maj 08 - 21:27 |
| håller med Nemisis. Det blir lite jobbigt att följa din figur om du ändrar perspektiv så mycket. Men annars var det SKiiitbraa! |
| Fbolls_david - 29 maj 08 - 12:18- Betyg: |
Jätte bra linnea XD love it XD
måste läsa nästa XD |
| Mp3 - 23 maj 08 - 16:54 |
| bRA BRa -:) |
| sviken_1 - 23 maj 08 - 14:08 |
| Tack för alla kommentarer<3 |
| kaitox - 23 maj 08 - 07:43- Betyg: |
Den är jättebra!!
Jättebra titel och bra skrivet.
Du har verkligen skrivit målande hela tiden <33 |
| sorgen - 22 maj 08 - 20:27 |
| Bra men håller med Nemisis. |
| Nemisis - 22 maj 08 - 19:55 |
| okej, jag fastnade direkt för titeln. Den lät lovande. Första stycket inehöll tyvärr för mycket av "hon" i samm mening. "hon" övergick till"bell" som i samma stycke övergick till "jag". Bra story, verkligen. men håll koll på perspektiven, för det är både störande och förvirrande att ha så många byten. Annars jättebra |
| soorgsen - 22 maj 08 - 18:51 |
| fortsätt :D |
| sviken_1 - 22 maj 08 - 18:30 |
haha littlehoney, jag råka se det när jag läste texten XD
tack iallafall |
LittleHoney - 22 maj 08 - 18:28- Betyg:  |
| bra men en sak..först hade du " hon,hennes" och den formen men plötsligt bytte du till " jag" form . :S annars bra.. |
| Lightdarling - 22 maj 08 - 18:27- Betyg: |
| skitbra! vill höra mer nu! |
