Grimstahamnsvägen 33 |
Jag vandrar från stationen,
hem mot dig.
Husen vågar inte bryta mönstret,
de oroar sig väl för att synas.
Tänk om någon skulle märka det.
Du har varnat mig,
för labyrinten
Men jag kommer ihåg dina ord.
Nu börjar jag närma mig.
Tror att jag känner igen mig.
Huset framför mig är rosa,
det hade mot att bryta mönstret.
Jag kan skymta ett fönster på andra våningen, öppet.
Hängde en gång en handduk med färg på där?
Stegen upp för trappan är lätta,
jag nästan svävar.
Jag går in genom dörren och till höger upp för trappan.
rummet, bara 1 meter från mig.
Jag knackar på och går in,
och jag finner dig vid ditt skrivbord.
Börjar gå mot dig och viskar i ditt öra:
-Tänkte bara säga att du betyder.
(Dikten är tillägnad min alldeled egna Julia,
du är vacker på alla sätt och vis hjärtat. <33)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | RowsahKanin - 26 maj 08 - 14:54- Betyg:  | Jättefint.
Annorlunda... |
|
|
|
