när ilskan sviker mig |
Det bultar överallt
(som för att
dölja
skakningarna )
jag blir så arg på dig
(bara för att jag
vägrar
att tro
att du svikigt
mig)
inte var det väl du som sa
det där
nej det måste jag bara hittat på medans jag legat ensam och
önskat att du fortfarande
var här
du skulle väl inte behandla mig så
nej du var väl den speciella som inte var som de andra
Du var väl den som stanade kvar i vått och torrt
( för
du
har
ju
uppleft
samma
sak)
men jag kan inte ljuga för mig själv
jag får
inte
(det
lovadejag
ju)
hur kunde du tänka allt det där och sedan ytra det som ett
konstanterande
hur knde du låta mig hoppas och låsas att du faktisgt på riktigt
funderade
jag trodde ju på dig
(jag hadde
fortfarande
hopp
kvar
men du suddade ut de
lika bra så jag inte behövde
vänta i
ennu flera
dar)
men nu när jag står här argare en nånsin
förr
slås inombords om vilket ord som ska få komma ut först när du öppnar din
dörr
när jag särar på mina läppar för att med hela mitt ordförår utrycka
hur mycket du nu har fått mig att hata
dig
är det enda som kommer ut
tre
ynkliga
värdelö sa
ord
(som inte ändrar på nåt
det är ej en lyxig gåva vi fått)
" jag saknar dig "
|
|
|
|
