3 - G+G = Sant [FF] |
Ursäkta bristen på nya delar, det är jag som är seg. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Här kommer iallafall en hel del. och ja, Jännyplutten är ansvarig för nästa del faktiskt xD NICHT jag
Del 3 – (Tom)
Jag kunde inte tro det. Varken ville eller kunde. Det var bara alldeles för… sjukt? Bill, min egen tvilling var bög. Nej, nej, nej och åter nej. Han hade ju sagt upprepade gånger i media att han inte var det? Vi hade ju tillsammans spanat in tjejer när vi var yngre, vi hade till och med delat på tjejer?! Ja, efter varandra. Han kunde inte vara bög. Inte nu. Inte när jag precis fått reda på sanningen om Georg och Gustav. Ärligt talat… så tror jag inte att jag stod ut med så pass många homosexuella runt omkring mig. Just då kände jag mig i alla fall otroligt lurad och nästan utnyttjad. Jag ville inte vara kvar. Så precis som jag sagt till Bill. Jag hoppade av precis allting.
Tokio Hotel, kiss my ass.
Allting var bara en förbannat stor lögn. En lögn som kom från alla jag trodde jag kunde lite på. Till och med min egen bror. Nej, fyfan. Om det var så de höll på och ville ha det, så visst. Men då fick de räkna med att jag inte ville vara med. Jag menar, om tre av fyra personer i ett band som är känt över nästan hela världen, visar sig vara bög… så kopplas ju den fjärde automatiskt till det. Och ja, ska jag vara helt ärlig… Bögar äcklar mig.
Jag satt på balkongen till mitt hotellrum. Jag hade tagit in på ett litet, skitigt hotell som i mina ögon var perfekt. Ingen skulle leta här. Bill trodde att jag var alldeles för lättskrämd för att bo på ett sånt ställe. Pyttsan, han fick väl leta då, om han nu trodde att jag var så jäkla kräsen.
Jag tog en djup klunk av coca-colan vars flaska jag höll i ena handen. Jag såg ut över staden. Vi befann oss i Frankrike, någon liten stad som Bill som vanligt tvingat oss till. I vanliga fall gillade jag de franska fansen bäst. Eller mest kanske man säger. De var helt otroliga när det gällde konserter, skivsigneringar eller egentligen över huvud taget. Dessutom är tjejerna helt otroliga i sängen. De slog alla andra länder, till och med USA. Men någonting med deras besatthet gjorde mig nu snarare irriterad än smickrad. Visst var det väl tråkigt att jag förstörde en konsert genom att inte spela, men om de visste på vilka grunder så skulle de ju förstå mig! De behövde inte riva upp himmel och jord för det som hänt.
Ja, jag kanske borde förklara.
Det hade gått fyra dagar sen jag fick reda på Bills hemlighet och när Bill tydligen informerade fansen om ”sin brors akuta sjukdom” hade i princip alla börjat gråta och förtvivlade flickor hade kommit ut från arenan där konserten skulle ha hållits, i alla fall enligt den lokala tidningen och nöjesnyheterna. Det är några ord man lär sig när man är kändis på resande fot förstår ni. ”Akut” och ”sjukdom” hörs överallt på alla olika språk var man än befinner sig, så jag kunde det i nästan alla länder vi hade besökt.
Jag hade blivit rakt av ännu mer förbannad på Bill än vad jag redan var, och det kanske inte var så konstigt. Han vågade inte ens stå för vad som hade hänt. Istället täckte han det hela med ännu en tjock lögn som bara tyngde ner alla.
Jag drog på mig en tjockare tröja än den jag redan hade på mig och efter att ha placerat skorna på mina fötter, så tvingade jag på mina ben att röra sig nerför alla trappor på hotellet och ut på stadens gator.
Fötterna tog mig runt där, men jag var noga med att inte gå på stora gator. Jag ville inte bli igenkänd. Ville bara få promenera lite. Helst av allt ville jag nog bara krypa ur min dräkt som Tom Kaulitz och bara vara en vanlig kille i stora byxor som var ute och motionerade. Hellre det än en känd gitarrist vars bror några dagar tidigare just har klargjort att han är homosexuell.
Allting var rörigt, och jag orkade inte längre. Det kändes dumt och meningslöst, varför kunde ingen förstå? Varför kunde ingen bara se vad som var det sjuka med det hela? Bill, min tvilling, KUNDE INTE vara homosexuell. Vi var alldeles för lika. Vi var enäggstvillingar, borde man inte vara likadana då? Ha samma sexuella läggning.
Tydligen inte.
Jag blev ännu mer irriterad när jag kände en stor, tjock regndroppe landa på nästippen. Jag suckade irriterat och lät en butter tanke landa i mitt huvud. Skulle den här resan inte bli bättre?
Plötsligt kände jag avsmak inför hela jävla Frankrike, och jag trodde att om det skulle komma fram en oskyldig fransman bara för att fråga om vägen, så skulle jag slå honom gul och blå.
Regnet tilltog, och jag fortsatte min promenad. Jag gick runt, i någonslags stor cirkel. Jag gick förbi igenom en park, där flera kyssande par tog sig hemåt, för att skydda sig mot regnet. Andra gick ute med barnvagnar samma väg, eller bara hand i hand under ett paraply och gav varandra kärleksfulla blickar. Sen var det jag. En dyngsur, arg, kille med luvan uppdragen och stora solglasögon på nästippen, som ville ha ihjäl hela landets befolkning. Som solsken i regnet.
Utan att riktigt vetat hur, befann jag mig utanför hotellet igen. Jag tog mig in genom dörrarna, då jag insåg att jag redan var så våt som det gick att bli. Tror nästan att kalsongerna var blöta på grund av det deprimerande regnet. Men jag gick inte upp på mitt rum. Nej, istället gick jag mot hotellets bar och satte mig på en av de söndersuttna barstolarna, innan jag beställde in någon väldigt obarmhärtigt mycket spritinnehållande dryck. Kunde inte regnet dränka mina bekymmer så fanns det bara två saker kvar som hade den förmågan. Sprit, i massor och fulla tjejer.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 2 dec 08 - 17:27- Betyg:  | Jätte bra. mejla nästa?? (a)
Ett påpekande, den heter g+g=sant, men handlar mest om tom, =)
<3 | | Lovely__ - 20 maj 08 - 21:13- Betyg: | | Mycket bra skrivet!:) | | prickigthallon - 20 maj 08 - 16:08- Betyg: | OJ! Skitbra :D
Men jag fattade inte. var det du somm skre denna delen eller inte? :S xD | | Mp3 - 19 maj 08 - 23:36 | | Mycket, mycket bra <3 <3 <3<3<3 | | Alexiz93 - 19 maj 08 - 20:25 | | jättebra:) |
|
|
|
