kort del, men hann itne skriva mer ikväll, sry!
Jag älskar dig, men vart går gränsen?
Del ett
Året var 1986 när Isabella träffar den otroliga Stefan. Dom blir upp över öronen förälskade i varandra och det börjar endast som en förälskelse som snabbt utvecklas till ett förhållande. Men den starka kärleken räcker inte och hösten 1987 tar som en paus i deras förhållande. I april 1988 får Isabella reda på att hon är gravid och det är självklart vem som är pappa. Stefan kommer tillbaka och på något sätt lyckas dom tända den lilla gnista kärlek som alltid funnits, att tända igen och i Januari 1989 föds Marcus Johan Bäckstrand.
Marcus har tänt hoppet mellan Isabella och Stefan och i februari, exakt en månad efter när Marcus redan blivit fyra, föds den efterlängtade Ellen. Ellen, det är jag.
Jag har försökt förtränga alla dom där barndomsminnena som vällt upp, för det var inte samma sak att minnas utan Marcus. Som den där gången vi hade hyrt en sommarstuga vid kusten. Jag var bara 9 och du var då 13. Du hade vart ute i skogen mycket dom senaste dagarna och jag hade alltid undrat vart du skulle, men du vägrade svara. Den sista dagen innan vi skulle resa hem tog du mig i handen och ledde mig dit. Vi måste säkert ha gått flera kilometer för jag var otroligt trött i benen. Jag frågade dig varför det var så varmt ute, och du svarade att det var solen. Jag tänkte på det en stund samtidigt som jag kände solen bränna mot mina bara axlar. Plötsligt kände jag hur det började bränna längst min rygg och jag började gråta av smärtan. Du stannade och vände dig om för att se på mig. Jag tittade på dig när du log och frågade varför solen var så dum med mig. Du log bara och sa att solen inte alls var dum, den ville bara vara snäll och göra mig varm. Du tog av dig din t-shirt och satte den på mig, för det var bikinin det var fel på. Jag kommer ihåg din rygg när vi gick igenom den ljusa skogen. Efter bara några minuter hade den blivit röd, lika röd som jag var några minuter innan. Jag frågade om du ville ha tillbaka din t-shirt för att solen var så dum mot dig också. Du skakade på huvudet och bara log mot mig. Efter någon kilometer till täckte du för mina ögon och viskade att jag inte fick smygtitta. Jag blundade hårt och när du tog bort dina händer fick jag se det vackraste jag någonsin sett. Det var ett litet vattenfall, och du sa att den var gjord bara för mig.
Mamma hade sagt innan på dagen att du skulle komma vid 12-tiden och jag hade planerat det så bra. Villan vi bor i är på tre våningar så det är bara att hålla mig på mitt rum, och hör jag att dom kommer uppför trappan så smyger jag bara ut från mitt rum. Hur lätt som helst! Klockan halv 12 satt jag i sängen och kunde inte göra annat än slänga en blick varannan sekund ut mot gårdsplan genom fönstret, så till slut satte jag mig på den förbannade fönsterbrädan och här har jag suttit nu i nästan en timma.
Jag lutar tillbaka huvudet mot fönsterkanten och andas lätt in den lilla luft som slinker igenom det halvöppnade fönstret. Tankarna snurrar och jag stänger långsamt mina ögon. Jag kommer inte ihåg Marcus… Det är fyra långa år sedan jag sett honom och det första året led jag. Tårarna föll varenda natt och jag trodde det var mitt fel att han flyttade. Men vad visste jag, jag var bara 11 år när han lämnade mig. Jag kommer ihåg att mamma grät om möjligt, mer än mig.
Jag väcks snabbt ur mina tankar när jag hör hur en bild tvärt bromsar in på gårdsplan. Det är just sådär molnigt grått utomhus och regnet faller sådär lätt ner på gruset. Chauffören stiger ur taxin och är i fullfärd att veckla ut ett paraply. Jag kan inte göra annat än le för mig själv när chauffören desperat försöker skydda sig mot dom små droppar som himlen släpper ifrån sig. Plötsligt ser jag hur dörren till framsätet öppnar sig och jag kan inte göra annat än stirra på varelsen som stiger ur bilen. Till skillnad från chauffören låter Marcus regnet rinna ner i hans ljusbruna rufsiga hår, som avslöjar en stunds sömn på väg hit. Han vänder huvudet mot huset och låter blicken vandra längst varenda millimeter och ler svagt för sig själv. Jag känner hur hjärtat börjar slå fortare och jag kan inte sluta se på honom. Han tar på sig en svart jacka ovanpå den röda huvtröja som fått mörka fläckar av regnet. Diskret drar han upp mjukisbyxorna som hasat ner en bit över hans höfter och lägger jackan ovanpå byxorna. Utan att märka det råkar jag luta mit huvud mot fönstret så den öppnas, och ger ifrån sig ett gnisslande ljud. Skräckslaget tittar Marcus upp men ler när han får syn på mig. Hela hans ansikte lyser upp när jag skymtar ett brett leende och jag känner genast igen den där trygga känslan bara Marcus kan ge. Den där blicken som nuddar mig sådär lätt, att han ska finnas där för mig. Jag tvingar mig själv att se bort för jag vet att det där är bara lögn.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) |
J_love - 21 jun 08 - 16:53- Betyg:  |
| Aaaaaas bra! :D |
| tofflan19 - 27 maj 08 - 21:05 |
| Jag tycker verkligen om den, den är jättebra! |
| loppan24 - 24 maj 08 - 19:47- Betyg: |
| :D:D:D:D:D MEEEER!!! |
| Mp3 - 24 maj 08 - 15:49 |
| Riktigt ritkgit bra <3 |
| Elon_B - 23 maj 08 - 12:07- Betyg: |
| AAH :D <333 Jag är asnyfiken på varför Marcus inte bott hemma på fyra år! =P Och du skriver så megabra! Fortsättning snart? :D |
| Rosapapper - 20 maj 08 - 19:45- Betyg: |
| Jättebra:D fortsätt! |
| xLIXX - 20 maj 08 - 12:26- Betyg: |
| guuuuuuuuuuud, vad bra skrivit :) , man blev helt fängslad & jag vill läsa mer =) |
| sixfeetoff - 20 maj 08 - 11:03 |
Jag brukar inte svara på kommentarer men jag tyckte jag borde börja nu (:
vadsynd: tack (: nja, det blev kort och det e liksom meningen att historien ska klarna längst vägen :) <3
guldvattnet: tack så jättemycket (: <3
alexiz93: tack så mycket (: <3
extraahh: jo jag läste den boken igår faktiskt, och insåg att min novell liknar den nu, men jag lovar att det inte blir så i framtiden (: <3 |
extraahh - 19 maj 08 - 21:51- Betyg:  |
| detta påminner mig om en bok jag har läst: syskonkärlek |
| Alexiz93 - 19 maj 08 - 20:57 |
| bra:) |
| Guldvattnet - 19 maj 08 - 20:57 |
| älskar den, du e fett duktig man vill bara ha mer ! :D<3 |
| vadsynd - 19 maj 08 - 20:22 |
| Jag tycker att du skriver jättebra och historien är intressant så man vill läsa mer... men det är rätt oklart en del, fats det kanske är meningen, typ att man ska få reda på det med tiden? Aja, bra hur som helst :D! |
