Den andra striden - del 6 :) HPFF |
YÄÄÄÄÄÄÄÄY! ;) Flisan has going! :) Läs på ni bara, och lämna en kommentar så är ni mycket snälla! (A) Pussar från Felicia
Harry landade utanför ministeriet.
”Nämen hej, Harry! Ska du arbeta idag?” En kort liten man med grått hår och grått skägg med rödbruna stänk i kom rultande ut från byggnaden.
”Nej”, svarade Harry. ”Men jag måste prata med ministern, vet du om han är inne, Gidelus?” Gidelus kliade sig bakom örat.
”Ja, jag tror jag såg ministern i hans kontor när jag gick förbi. Vad gä…” Harry var redan på väg bort.
Porträtten i korridoren utanför Kingsleys kontor tittade några frågande, några irriterat på honom när han knackade på dörren.
”Herr ministern är mycket upptagen. Det är inte klokt att störa, ska jag tala om för er”, sa en gammal man med silvervitt hår och ett svart plommonstop på huvudet.
”Vad har ni för ärende till ministern? Det måste vara något viktigt eftersom ni tränger er på såhär”, sa en ung kvinna med ett nyfiket ansikte. Harry knackade ännu en gång.
”VEM?” röt Kingsley från andra sidan dörren.
”Ursäkta, herr… Kingsley, menar jag, det är Harry. Harry Potter.” En gammal minister på väggen inramad i en guldram fnös ilsket.
”Jaså minsann? Nu kallar man herr ministern vid namn också? Jaha ja, ja på min tid var det förstås bättre, då fanns det vett och etikett, minsann. Jo du, gosse lilla, då var det…”
”TYST MED DIG!” Kingsley hade slagit upp dörren på vid gavel och tittade argt på porträttet.
”På min tid…” Resten av gubbens prat dränktes av Kingsley.
”Harry! Vad trevligt att se dig, kom in, vet jag.” Harry steg in och så sig omkring. Rummet var stort och fyrkantigt. En eldstad var inmurad i en av väggarna och en brasa sprakade hemtrevligt. Kingsleys skrivbord, som var överbelastat av pappershögar, var av mörk mahogny och stod mitt i rummet på en matta med invecklade mönster. En högryggad stol stod bakom skrivbordet, den var utskjuten till hälften; Kingsley måste ha suttit och jobbat innan Harry kom. Tavlor hängde även här inne, gamla ministrar och andra viktiga personer. Den första kvinnliga ministern, Artemisia Lufkin hängde ovanför skrivbordet. Hon log vänligt.
”Sitt ner, Harry”, sa Kingsley och visade på en fåtölj som han sköt ut mitt emot skrivbordet. Harry satte sig. Plötsligt visste han inte vad han skulle säga längre. Säkert fann det många i England som hette Dolder. Just de här behövde inte vara släkt med Voldemort. Det hade varit förhastat av honom att bara transferera sig hit och avbryta Kingsley i arbetet. Han hade just börjat fundera på en ursäkt då Kingsley sa:
”Så, Harry. Jag ger mig tusan på att du lagt märket till det. Inte sant?” Harry ryckte till.
”Vadå för något, herr mi… Kingsley?”
”Namnet. Kopplingen.” Kingsley såg plötsligt osäker ut. ”För nog är det väl därför du är här?”
”Dolder. Ja.”
”Naturligtvis finns det flera som heter Dolder, men vi har gjort undersökningar. Jag önskar jag kunde säga att familjen Dolder i Little Hangleton inte har något med Voldemort att göra, men de är släkt.” Kingsley suckade djupt. Harrys hjärta hoppade över ett par slag. De hade alltså något med Voldemort att göra. Det kunde inte vara en tillfällighet att just de hade blivit mördade av alla andra i Little Hangleton. Men vem hade gjort det? Det kändes som om Harrys huvud var fyllt av getingar som surrade och försökte komma ut.
”Men vem?”
”Ja du, Harry. Skulle vi veta det så skulle det här kunna sluta ganska så fort. Men den jäkeln har ju – hur det nu har gått till – skapat en ny besvärjelse, så vi kan inte identifiera vår mördare.”
”Har ni ingen aning?” frågade Harry och hoppades att Kingsley skulle kunna gissa. Och gissa rätt. Precis som Dumbledore alltid gjorde. Dumbledore. Saknaden låg över honom för det mesta som en tunn dimslöja, men ibland slog den till likt en stormande våg. Dumbledore skulle kunnat hjälpa.
”Nej. Inte den minsta lilla idé om vem det kan vara. Det ser hopplöst ut Harry.”
De satt tysta en stund. Harry tänkte så det bultade i huvudet. Han kunde inte komma på någon som skulle kunna ha gjort det. Det måste vara någon som hade en anledning. Vem skulle ha en anledning att mörda Voldemorts mugglarsläktingar? Vem skulle ha en anledning att mörda en hel by? En mugglarhatare skulle såklart ha det, även fast det verkligen inte var en vettig anledning enligt Harry. Men familjen Dolder? Vem skulle ha det förutom Voldemort? Någon som ville hämnas honom. Då måste det ha varit någon som visste om Voldemorts släkt med Dolders.
”Harry. Kommer du på något, så kom till mig direkt. Du kommer väl till jobbet i morgon?”
”Öh… Javisst, självklart”, svarade Harry som sjunkit ner i tankar. Han reste sig upp och Kingsley räckte fram sin hand och skakade Harrys.
”Det är bra det. Vi ses, Harry. Jag meddelar dig om något mer skulle hända.”
”Öh, bra. Ajö, mini…” Kingsley satte upp handen och log menande. ”Åh, javisst. Ajö Kingsley.”
Utanför Kingsleys kontor slog tanken Harry; han hade utan att vilja det blivit indragen i ännu en härva av galningar, mord och mysteriet. Varför alltid han? Suckande och med en molande huvudvärk begav han sig hemåt.
Den tryckande känslan av att sväva i ingenting omringade honom och han landade på farstun i Godric’s Hollow. Han öppnade ytterdörren och steg in i hallen. Det hördes stoj och skrik från övervåningen och Harrys huvud värkte ännu värre.
”Ungar!” ropade han. ”Kan ni vara tystare, så är ni snälla!”
”Det är inte jag, pappa!” ropade James röst tillbaka. ”Det är Al och Hugo!” Det måste betyda att Ron och Hermione var här.
”Hej, älskling”, sa Ginny och tittade ut genom köksvalvet. ”Jag bjöd Ron och Hermione på middag, är det okej?”
”Visst”, sa Harry. Han tog av sig skorna och kappan och hängde upp den på en krok, uppsatt på den gräddvita väggen.
Vid spisen stod Ginny och lagade något som doftade ljuvligt och Harrys humör blev genast lite bättre. Hermiones yviga hårsvall hängde ner på ryggen där hon stod och hackade sallad. Ron såg besvärad och uttråkad ut vid morötterna han höll på att skära i stavar.
”Harry!” log han lättat när han fick syn på Harry. ”Rädda mig!” mimade han och himlade med ögonen åt Ginny.
”Ehm, jag tar med mig Ron och visar honom…” Han kom inte på vad han skulle visa, men Hermione och Ginny pratade och skrattade livligt om något en känd häxa gjort. Harry och Ron smög sig ut ur köket och in i vardagsrummet. Fotografierna på byrån log och vinkade glatt när de kom in i rummet. Ett foto på fenixorden fångade Harrys blick. Hans föräldrar log lyckligt, likaså Nevilles. Båda hade gått hemska öden till mötes. Och nu händer det igen.
”Tack, Harry”, pustade Ron ut. ”De höll på att ta död på mig därute! De enda de pratade om var nån känd häxa som hade sagt nåt i radio! Och så morötter…” Han flinade brett. ”Det krävs inte så mycket mer för att jag ska tuppa av.”
”Och ändå har du klarat av att vara kompis med mig i alla år, med allt var det innebär?” sa Harry och flinade tillbaka.
”Ja, det är ett under.”
”Hur är det med Hermione och Hugo och Rose, då?” frågade Harry medan han funderade på hur han skulle framföra de nya upptäckterna.
”Det är väl bra”, svarade Ron och sträckte ut sig i soffan. ”Vad kan man förvänta sig när de har en underbar make och far?”
”Va? Har Hermione gift om sig?” frågade Harry och spelade chockad. Det kändes skönt att skämta och inte tänka på mördaren som gick lös.
”Haha”, sa Ron och himlade med ögonen igen. ”Vart var du nånstans, förresten?”
”Hos Kingsley.” Nu var det sagt, och då skulle Ron självklart fråga varför.
”Varför det? Har det hänt nåt mer? Förutom att nån mugglarfamilj blev mördade i går natt, alltså?”
”Nja, det är just det”, svarade Harry. ”De hette Dolder.” Ron fick ett trögt ansiktsuttryck.
”Jaha. Och det betyder…?”
”Dolder, Ron. Voldemorts mugglarsläktingar, om du kommer ihåg? Ministeriet har bekräftat det.”
”Oj. Det var ju inte bra… eller?”
”Nej, duktigt Ron. De vet inte vem bara, och samma oregistrerade förbannelse användes, men det har du säkert läst i the Prophet.” Ron nickade. ”Och plötsligt, efter bara några minuter, har jag blivit inblandad i den här härvan. Ofrivilligt, precis som förra gången.” Ron suckade.
”Herregud, Harry, det är riktigt jobbigt att vara vän med dig. Du drar ju till dig problem som Ginny drar till sig män!” Han flinade. ”Oj då, Ginny bad mig att inte säga nåt till dig.” Han började skratta och Harry föll in. Men långt in i bakhuvudet gnagde irriterande tankar på allt som hänt. Han visste att han hade svaret någonstans, men om han jämförde tankarna med surrande getingar, så var just den där tanken instängd under ett glas.
En påminnelse bara! K O M M E N T E R A! :D <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | DracoLove - 7 nov 08 - 21:54- Betyg:  | Vet inte vad jag ska säga,men jag är beroende av novellen ^^
// Polly | | brokengirl - 12 jul 08 - 10:19 | Har varit hemskt dålig på att kommentera
dina andra delar *skäms*. Gillar verkligen
den här ^^, Du skriver fantastiskt bra ;D | | TokioHotel4ever - 8 jul 08 - 20:00 | _NotAnAngel_:
tacktack :DD det är okeej :)
Mangasagan:
Tack :DDD <3 | | _NotAnAngel_ - 8 jul 08 - 19:58 | Vackert<3
ska försöka hinna läsa resten, men sak drax'D | | Mangasagan - 16 jun 08 - 17:12- Betyg: | | Superbra! Ledsen att jag inte skriver en längre kommentar, men jag måste läsa resten nu^^ | | TokioHotel4ever - 29 maj 08 - 19:26 | hahahah ^^ märker det på bokstäverna :P hoppas du har det SUPER! :D :D tack så mycket, lilla evve, för ditt värmande beröm XD :) men du, vi måste bestämma ett datum till sommaren. och nu när jag är inloggad så är inte du det... :( BUHUUU ^^
PUSS PÅ DIG OCH HA DET BÄST! <3<3<3 | | Chillaah - 29 maj 08 - 14:49 | | asso flisan underbart bra! jag ska klappa dig pa huvudet som en hund nar vi traffas ;) du ager ! buuhuu klogga in po msn kvinna ! ar i grekland och sakanr dig och madde, :( ska lasa nasta del och roa mig med :)<3<3<3 | | TokioHotel4ever - 23 maj 08 - 06:55 | | harrypotterlover: tacK! :) mycket glad blir jag xD | | Harrypotterlover - 23 maj 08 - 00:15- Betyg: | | Jag kommenterar gärna!!!! D E N Ä G E R ! ! ! | | TokioHotel4ever - 21 maj 08 - 18:18 | | haha, tack tack! :) Ska skriva mer nu :D | | SabbePabbe - 21 maj 08 - 15:51- Betyg: | | Nu vill jag att du skriver mer just precis NU! Men jag kanske inte behöver förstöra mitt tagentbord, du kan ju ändå inte se det. Men alltså du skriver väldigt bra och jag vill bara läsa mer hela tiden! Så fortsätt skriva. | | TokioHotel4ever - 20 maj 08 - 17:13 | | tihi, tack så mkt, men NÄÄÄ det är inte Rowling standard XD | | TokioHotel4ever - 19 maj 08 - 17:02 | | JennnyJ: Hahha, tack så mkt :D :) okej, det gör inget XD du kan göra det nästa gång :D <3 | | JennnyJ - 19 maj 08 - 17:00- Betyg: | UNDERBART!!!! De e allt jag har att säga ;) (sorry för en icke-tips-för-att-utveckla-din-skrivning-kommenta r, men min hjärna är för dimmig och muddig för att orka tänka ut nåe ¨/)
/JvJ | | TokioHotel4ever - 19 maj 08 - 16:05 | | hihi, tacktack! :) Men IrMis: NEJ! Det är inte J.K Rowling standard, hon skriver som en liten gudinna! Jag kaan skriva bra om du vill, men det är en förolämpning mot J.K Rowling att säga att jag skriver som hon! *näsan upp i vädret* XD men tack :) | | IrMiS - 19 maj 08 - 15:57- Betyg: | Mycket, mycket bra!!!!!
Älskar det!
Det ÄR J.K Rowling standard det här!
Underbart!
//irmis | | Maadelen3 - 19 maj 08 - 15:54- Betyg: | | grymt bra :D huhuhuhuhu, jag snackade i tele och löste matte och åt , men ja xD brabrabra :D merameramera :D <3 | | Alexiz93 - 19 maj 08 - 15:35 | | jättebra:) | | Evviis - 19 maj 08 - 15:26- Betyg: | Jättebra :D
Det känns naturligt så som du skriver, handlingen är cool och spännande ...
Vill ha mer NU! :D :D |
|
|
|
