En Sorg i en Bunden Korg |
Nu sitter jag här igen
Och skriver dikter om min egen sorg
En sorg som man inte kan släppa
Och man lägger den i en bunden korg
En sorg som är stor och får en att må dåligt
En sorg som får ens hjärta ihåligt
Det är då man behöver nån att bli stöttad av
Och inte nån som håller en massa krav
Sorger och förlusten är stor
Men den håller också ihop på det man tror
Och man måste kämpa emot sorgen
Annars hänger den där, i den bundna korgen
Men min sorg har vart störst av allt jag vet och känner
Ja, jag vet. men det är så jag känner
Jag kan inte hjälpa det längre
Allt blir bara trängre
Allt kan ändras med omtanke och ord
Det finns dom som inte klarar det och går under jord
Jag tycker synd om dom som haft sådan sorg
Nu är vi där igen, allt ligger i en Bunden korg
Jag saknar dom jag mist men måste gå vidare
Du måste kämpa, kanske bli en stridare
Men jag vet inte om eller hur jag pallar det
Allt jag älskat bara smet...
|
|
|
|
