Drakflickan Del 4 |
Drakflickan backade långsamt,
men Kentauren höll henne i ett säkert grep med blicken.
Han tog ett steg fram och Drakflickan hoppade till
av den höga ljudet som hoven gav ifrån sig.
Kentauren böjde sig fram och tog hennes hand.
Hon svalde hårt.
Han kysste den varsamt och log ett brett leende.
Drakflickan kände att allt inte var som det skulle vara,
och då, som om att hon var tankeläsare,
den enorma Kentauren kastade upp henne på sin rygg.
Hon började skrika men vad hjälpte det!?
Hon var ju på andra sidan skogen, ingen kunde ju höra henne!
Förutom de tre fjärilarna som oroligt susade omkring
en bit ifrån.
Kentauren gjorde tecken till den främsta vetten som
ännu en gång ropade något till resten av vettarna
som började formatera sig som tisteln, och dem gav sig av.
Med Drakflickan vill säga.
Efter en lång vägs vandring så sträckte Kentauren upp
sin hand, och den främsta vetten visslade till,
alla stannade.
Drakflickan som hade somnat på Kentaurens rygg,
vaknade av att hon blev nerlyft.
Hon blev stående framför Kentauren i någon sekund
innan de små vettarna kom fram och band hennes
händer och fötter, till hennes fasa band de även om
hennes Drakvingar ordentligt.
Hur skulle hon nu kunna ta sig där ifrån!?
Och hur skulle Hedda få veta var hon befann sig!?
Plötsligt började Kentauren prata med henne.
- Du, Drakflicka men Draken's Gåva! Kan du ursäkta denna
bedrövliga inbjudan till mig, Beretus Sieloman Kentaur
Af Konungaskogen? Han tittade uppfodrande på henne.
Men Drakflickan kunde inte förmå sig att svara,
hon föll ihop i en liten hög på marken och började gråta.
Hon grät och hycklade där i gräset.
Kentauren verkade förlora tålamodet,
han tog ett stadigt och hårt grep
runt hennes överarmar och lyfte upp henne framför sig.
Han suckade ljudligt och slängde upp henne på sin rygg igen.
Sedan gjorde han tecken åt den främste vetten som
visslade, och ännu en gång ställde vettarna upp i tistel-
formen och så bar det iväg.
Drakflickan fortsatte att gråta, men ljudlöst..
Under tiden på stranden flög de tre fjärilarna och
samlade alla smådjur i Skogen, de måste få veta
vart Drakflickan bodde så att de kunde söka hjälp..
De frågade och frågade men icke..
Ingen ville säga något om Drakflickan,
hon var ju enligt dem, en fasans ängel..
Fortsättning följer...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | tavasa - 10 apr 06 - 06:22- Betyg:  | | skit bara!!!!!1 | | -Hamstern- - 6 mar 06 - 02:02- Betyg: | | den e jätte bra! :P |
|
|
|
