Del 2 |
Natten känndes tung. Vålnaderna smekte längt min iskalla kropp. Jag la mig på den ännu snöklädda marken och önskade mig långt bort. Snöflingorna yrde runt min lättklädda kropp. Rakbladen brännde i min hand.
- Ska inte.. viskade jag i enn tungt andetag.
- Du är svag, men inte nog svag.
Jag kännde hur jag lyftes upp av ett par starka armar, han lyfte mig som om jag var fjäderlätt. Min tunna svarta klänning dansade runt min kropp. Dörren knakade inte ens då han öppnade den. Mjukt la han mig i sängen. Han var varm mot min kropp, hans mjuka händer smekte min rygg och jag drog in hans ljuva lukt.
- Tack, mumlade jag och sömnen drog mig med sig till sitt svara hav.
Väckarklockans bergsprängande pip väckte mig halv sju. Jag kröp närmare honom, ville känna hans mjuka närhet..
Med en hård duns föll jag ner på det kalla golvet. Vars va han?
Jag satte mig upp i min nyvakna yrsel. Mina förvirrade tankar snurrade och stannade till slut i mitt överfyllda huvud. En dröm.
Det var inte första gången han varit där, i min dröm. Det var så sjukt, jag brukade inte drömma. Aldrig. Jag hallicunerade en massa. Men jag brukade aldrig drömma!
Duschens varma vatten fick mig att komma ännu mer tillrätta med mina tankar. Han, min underbara vän som jag så ofta träffade, men som jag aldrig trodde skulle komma ihåg mig. Han levde ut i mina drömmar.
Men han var fortfarande en förbjuden tanke.
|
|
|
|
