(Du är ju stark vännen) |
Kommer du ihåg när vi spred vinterglädje i Brunnsparken?
På den tiden då man kunde vara glad oavsett årstid
Och vi bara skrattade åt alla blickar vi fick
Då glittrade allt som våra andetag rörde vid
Kommer du ihåg det, tiden innan mina andetag blev gråa?
Innan jag föll en gång, och snubblar fortfarande runt
Jag snubblar i mig själv men tar mig upp på fötter igen
Synd bara att mitt ömma skinn är så tunt
Att det spricker varje gång, och lämnar stora blodfläckar
Kommer du ihåg när vi skrattade åt allt och inget?
Samtidigt som vi drack hallonsaft och försökte fånga skrattet på bild
Men hallonsaften skrattade vi ut och glitterskrattet kunde bara vi se
Och alldeles för mycket lycka är nu förspilld
För jag kan inte skratta längre vännen,
Jag kommer inte ihåg hur det känns med bubbel i magen
Nu för tiden känner jag bara hungern däri
Jag har från dig och lycka blivit bortdragen
(Drog jag bort mig själv?)
Men jag vill skapa nya minnen nu sötnos, vill du?
För jag tror att skrattminnen är bra att ha kalla regndagar
Jag vet att tiden inte går att spola tillbaka, och att jag har mycket att ta igen
Men jag ska försöka endå, för dina kramar lagar
Även om jag har trasat sönder har du aldrig förlorat din förmåga
Att laga allt du ser med skratt och kramar
Och även om jag under de senaste året har varit en plåga
Så slutade du aldrig med att älska mig som du gör
Och jag kanske kan skapa minnen till sommaren igen
Om du bara håller fast och ditt glitter strör
Så snälla, håll mig hårt
För du är det enda som håller kvar mig nu
Och snälla, jag vet att det är svårt
Men utan dig faller jag igen
|
| Kommentarer | | Mp3 - 12 maj 08 - 22:15 | jag blir helt allvarligt glad när jag får läsa den här dikten. Det bevisar att saker och ting kanske kan lagas, eller hur? Men riktigt , riktgit fin <3
jag älskar, jag menar verkligen älskar, alla dina dikter <3 |
|
|
|
