Interlude } :: vice/VERSA |
Interlude } All that he wants
Det är kallt ute. Kallt eftersom det redan är november, men det finns inga tecken på snö, trots den bitande kylan. Marken är kal och hård, och varje liten stenskärva fångar upp den benvita månens sken så att det ser ut som om asfaltsvägen är gjord utav diamant - och bland tillskottet av ljus finns även ett par svagt lysande gatulampor. Det dimmiga ljuset är dock mer skrämmande än hjälpsamt. Trots den stillsamt vackra bilden är skolan ingen trevlig syn - byggnaden är gammal, mörk och avskräckande. Frosten täcker de stora fönstrerna och får det att se ut som spindelnät av glas. Mer ser han inte.
Det är mörkt ute - mörkt, kallt och förjävligt. Men han känner sig kallare inombords, kall nog att rubba hans kroppstemperatur totalt. Han vet faktiskt inte om det är kylan eller känslorna som fått hans kroppsvärme att sjunka så drastiskt.
Och det är förjävligt för att det är ensamt där på cykelbanen. Inte bara är det helt öde - han är ensam för att Caspar inte längre finns där. Inte någonstans.
Vad som är värst är att allt är hans fel.
Case vet varken om han borde skratta eller gråta. Det sistnämnda har han inte gjort på åratal, men den gnagande tomheten i hans bröst är smärtsam - den river och förtär honom från insidan, långsamt men olidligt smärtsamt.
Han vill skratta, för allt är trots allt hans egna fel. Det är hans fel att Caspar är där han är - var han nu är. Det svider när han inser att så fort de återförenas sabbar han precis allt.
Det gnager lite till.
"Caspar." Kvider han ut och kylan bildar vita fuktmoln så fort de sköra betoningarna passerar hans spruckna läppar. Det låter hemskt i hans öron. Patetiskt och äckligt. Svagt.
Men han smakar på namnet och på bitterheten det medför. Och trots den bittra smaken är det ljuvligt och sött, precis som Caspar själv. Underbart.
Case ser upp mot den benvita månen och ett par skälvande ljud lämnar hans strupe. Det tar en stund innan det låter som ett riktigt skratt. Medan han står där och ser upp mot himlen, medan skrattet ekar mellan de höga, kala väggarna, så rullar ett par varma, våta tårar nedför hans iskalla kind.
Sammanfattningen kan läsas på min profil - och nej, det är inte alls meningen att detta skall bli nån melodramatisk cuttarberättelse :D <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Violet - 25 dec 09 - 19:41- Betyg:  | Oerhört fängslande och vackert.
V/L | | Tackra - 18 jun 08 - 13:17- Betyg: | shit va bra! rörande! :) vill läsa fortsättning!
K/K skulle jag gissa ftår för att det är ett homosexuellt förhållande i berättelsen/novellen. | | Elon_B - 28 maj 08 - 17:31- Betyg: | Den här var ju asbra ! ='D
Kommer det någon fortsättning snart? (aa)
Den är väldigt välskriven och verkar spännande,
me like! =D <3 | | xxzxczx - 12 maj 08 - 21:06 | | kille/kille |D | | Mp3 - 12 maj 08 - 19:01 | Verkar bli otroligt bra <3 Jag vill verkligen, verkligen läsa mer av den här. Men fårjah bara fråga vad K/K står för ? x'D :P (A)
<3<33 |
|
|
|
