You kill me well - del femton(th fanfic) |
I'm back! mwaha, trodde ni att jag hade lagt ner den här? det trodde jag med, men igår fick jag en enorm lust att skriva på den, så here it goes. Jag lovar att jag inte kommer sluta på den, utan skriva klart den. Bra va?:)
sen, det är så att jämt n'r jag skriver har jag någon låt på repeat, och blir väl lite "inspirerd" eller iaf får till en känsla av den, så jag tänkte att ni borde få veta vilken låt så att ni ochså kan komma i samma känsla, typ.
till det här kapitlet ska ni lyssna på: http://youtube.com/watch?v=R-fJ9ROrW08 faktiskt så är det en av mina absoluta favoritlåtar.
annars, enjoy! och hoppas att ni har bättre väder än mig sötnosar (här snöade det igår, eheheh)
Puss :*
Part fifteen Sucker love
(Gustav)
Han säger ingenting. Skickar inget sms, ringer inte, kommer inte och hälsar på och kastar sig på sängen bredvid mig, breder ut sig och skrattar åt artikeln.
Inte ett enda livstecken från Tom får jag. Trots att jag vet att mitt nummer är ett av de få han kan i huvudet, och Georg har antagligen sagt var jag befinner mig.
Beror det på att han tror på det som stod i tidningen?
Gustav avslöjar: Jag är kär i Tom
Fumlande får jag upp en cigarett. Mentol. Tom röker alltid mentol, påstår att det är mycket ”fräschare”
Jag stirrar bara på cigaretten under några cigaretter. Det går en stöt genom mig när jag förstår att han har bytt ut mina cigaretter mot mentol, antingen bara för att jävlas med mig, men det är också en sån grej som han skulle göra för att visa att han liksom bryr sig. På sitt konstiga sätt.
För att få bort den där klumpen i halsen tänder jag cigaretten snabbt, och drar girigt ett bloss.
Tänk om han aldrig mer kommer röra vid mina prylar? Byta ut mina cigaretter, sno mina kuddar bara för att dom är mycket skönare än hans och hälla raklödder över hela mig när jag sover.
Tänk om han aldrig mer kommer prata med mig?
Jag skakar på huvudet, som om jag vill skaka bort tanken. Men den försvinner inte, utan ger bara upphov till nya ofullständiga, trasiga tankar.
Tänk om han hatar mig nu?
Utan så mycket som ett ljud reser jag mig upp, tassar fram till fönstret, öppnar det försiktigt, som om jag är rädd att en massa fotografer ska stå utanför. Men tydligen tror dom fortfarande att jag är på hotellet med Bill, Tom och Georg, för det som stör utsikten är några trasiga glasflaskor.
Snabbt hoppar jag upp och sätter mig i fönstret, det är inte särskilt bekvämt, men det bryr jag mig inte om. Känner det knappt.
Det enda jag ser just nu är glöden från cigaretten. Den lyser kontrastfullt mot den gråa himlen.
Jag tar ett sista bloss innan jag kastat ner cigaretten. Känslan som kryper runt i mig är svår att förklara, men samtidigt hur lätt som helst.
Det känns som om jag övergått till svartvit tv igen.
Det känns som om jag har förlorat något. Något viktigt. Något som är viktigare än precis allt annat.
Ipoden ligger precis där den brukar. Inknölad i fickan, trassliga hörlurar.
Det måste vara bland det viktigaste jag äger. Ipoden. Det som förser mig med musik.
Den är rosa. Tuggumi rosa, som Bill skulle sagt. Egentligen skulle jag ha en svart, men jag gjorde misstaget och bad Tom springa och köpa en. Och han kom tillbaka med ett enormt leende och en rosa ipod.
Jag har alltid sagt att jag ska gå och byta den så fort jag får tillfälle.
Men nu när jag sitter här, hud mot metall och den svaga lukten av misslyckande, vet jag att jag aldrig hade bytt ut den. Att jag tyckte om den där otroligt fåniga färgen.
Återigenom skakar jag på huvudet. Sakta lutar jag huvudet mot fönsterkanten och trycker på play.
Sucker love is heaven sent.
You pucker up, our passions spent.
My hearts a tart, your bodys rent.
My bodys broken, yours is spent.
Carve your name into my arm.
Instead of stressed, I lie here charmed.
Cuz theres nothing else to do,
Every me and every you.
Sucker love, a box I choose.
No other box I choose to use.
Another love I would abuse,
No circumstances could excuse.
Och jag minns när vi hade kollat på den filmen som låten var soundtrack till. Bill hade sovit genom hela filmen, och legat raklång och tagit upp all plats i soffan, vilket hade fått Tom att under svordomar om att han hoppades att Bill skulle få ”hobenkrebs” lägga sig på golvet.
Det hade varit en sån där jävligt regnig och dålig dag. Men nu efter saknar jag den. Saknar allt som var innan.
Och jag vill bara spola tillbaka allt, spola tillbaka så att jag är säker på att inget har förändrats.
För jag skulle göra vad som helst för att allt skulle bli som innan.
En liten röst i mig viskar att det kanske var bra att det där kom ut, att det skrevs i tidningen.
Nu har jag ju chans att berätta för Tom. berätta hur mycket jag tycker om honom, berätta hur mycket jag vill röra vid hans läppiercing.
Nej, jag skakar på huvudet åt mig själv och hoppar ner på golvet igen.
Jag måste förneka allt, få honom att tro att det inte alls är sant.
Det känns som om jag har förlorat något. Något viktigt. Något som är viktigare än precis allt annat.
Mig själv
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 30 maj 08 - 06:34- Betyg:  | | älskade sistq delen. <3<3<3 | | wtb483 - 18 maj 08 - 16:01 | | oootroooligt braaa ! | | Mangasagan - 16 maj 08 - 11:34- Betyg: | Megagrymt! <3 Har saknat den här novellen!! <3
Mera! :D<3<3 | | Mp3 - 12 maj 08 - 18:39 | hELT UNDERBART <3 Det finns inga ord <'3 Och det sista - kärlek <3<3<3
men du, jag började asflabba när jag läste detta "Jag stirrar bara på cigaretten under några cigaretter" Cigaretten -cigaretten x'D Inte ett sådan lämpligt ställe att skratta på men det kan inte hjälAS. Och jag älskar den här <3
Låten är mycekt bra föresten :D <3<3 | | prickigthallon - 12 maj 08 - 17:04- Betyg: | alltså. Människa. du skriver som en G U D <33
Jag tycker att du kan träna färdigt, äta en bit mat och sen komma till mig och prata :D <3 |
|
|
|
