10. Stich Ins Glück [ff] |
Plikten kallar jag skriver här sen xD måste plugga. mamma dödar mig. Har historiaprov i morgon you see. men jag uppdaterar här snart. Kommentera<3
Kapitel tio
I'm just too far from where you are
Tom kände sig på något sätt lite bortkommen där han stod bakom Julia när hon och hennes mamma kramade om varandra. Han förstod det, självklart. De hade inte träffats på ett helt år och tydligen haft lika bra relation till varandra innan dess som han själv hade haft till sin egen mamma. Men Julias mamma verkade inte ens ha lagt märke till honom. Han kände sig helt enkelt dum där han stod i solglasögon och en gigantisk svampmössa på huvudet. De kanske inte visste vem han var. Kanske inte mindes hennes besatthet som yngre tonåring. Hur pass mycket fan hade hon egentligen varit? Hade hon talat om honom och bandet med sina föräldrar, eller hade hon hållit det mest för sig själv? Varför visste han inget om det? Hade han någonsin frågat henne över huvud taget?
Plötsligt kände han hur allas blickar var riktade mot honom, och han tog snabbt av sig glasögonen då han tyckte att det kändes en aning artigare när han ändå skulle träffa sin flickväns föräldrar. Eller, mamma än så länge.
Mamman såg ut som att hon inte riktigt visste vad hon skulle säga. Hon bara såg på honom, med halvt gapande mun och tom blick. Han sneglade på Julia som hastigt torkade bort några tårar med hjälp av ovansidan på handen, och mötte sen hans blick.
Han hörde att hon nämnde hans namn tillsammans med andra svenska ord som han inte förstod det minsta av. Men när kvinnan, Julias mamma, räckte fram sin hand mot honom, tog han lättat emot den, nickade och lyckades till och med tvingade fram ett litet leende.
Kvinnan sa på engelska att hon hette Lovisa, och förklarade för honom att han var mamma till Julia, trots att han redan listat ut det, men han sa inget, nickade bara återigen och sa sitt eget namn. Lovisa bad dem att stiga in i huset, vilket de också gjorde. Tom kände hur Julia trevade efter hans hand som hängde längs med hans sida. Han fick fatt på hennes hand, och kramade den uppmuntrande i ett försök att tyst övertala henne om att detta skulle gå bra. De hade just avklarat det värsta och jobbigaste momentet, tänkte han innan han gick bakom henne vidare in i huset, där hans Julia, hade tillbringat hela sin uppväxt.
Det var med lättade steg som han gick ut på trottoaren utanför den rosa lilla villan de just hade tillbringat resten av dagen inuti. Han hade av någon anledning fått för sig att mötet mellan dotter och föräldrar skulle bli stelt och obekvämt, men tvärtom. Familjen Bergvall var varm och välkomnande, och han kände sig som att han hade känt dem i hela sitt liv. Det fanns ingenting konstigt över situationen inuti huset, och han kände sig nästan lite bedrövad över att det redan var dags för honom och Julia att åka tillbaka till hotellet. Men det hade hunnit blivit sent på kvällen, och båda var utmattande efter föregående dags resa.
Lovisa hade gång på gång bett dem att ta Julias flickrum på övervåningen och övernatta hos dem istället för att återvända till det sjaskiga hotellet de bodde hos, men efter flera års erfarenhet av media, och med tanke på att de båda tysktalande så gott som hade flytt fältet från Tyskland, så kändes det bättre att bo på ett oväntat hotell.
De gick utan att säga något till varandra, ut på gatan och väntade på att den förbeställda taxin skulle komma. Han höll henne fortfarande i handen, och kände hur hennes kroppsvärme smittade av sig till honom och blandades med den lätta handsvett han själv hade.
Hon såg upp på honom, och mötte hans blick. Det blå paret ögon som under en rätt lång tid bakåt hade varit bekymrade, tänkande och smått bortkopplade, var återigen i nuet. Och hennes lycka, kändes lika väl som om den varit hans egen, vilket den delvis var.
Greppet om hans hand och fingrar hårdnade en aning och hon log mot honom där de stod i det lätta sommarmörkret på gatan.
- Tom, jag är glad över att du gjorde det här för mig, sa hon med förvånansvärd enkelhet. Han kunde inte annat än le åt hennes kommentar. Fanns det något finare än att se henne med det där barnsliga leendet på sina fylliga läppar? Nej, han trodde då inte det. Och det var därför han böjde sig fram och kysste henne mjukt på munnen.
- Det är jag med, mumlade han mellan kyssarna som blev allt mer intensiva, och de avslutades inte helt förrän lysen från en bil lyste upp dem båda. Han konstaterade texten ”Taxi Stockholm” på bilen, men tog ingen större notis om den. Han skyndade bara smått skrattandes på Julia då hon hoppade in i den, och hela vägen tillbaka till hotellet, satt han med ena armen om hennes axlar, och den andra handen vilade på hennes ena lår.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 3 dec 08 - 02:15- Betyg:  | | Naaaw underbart<3<3 | | RowsahKanin - 18 maj 08 - 11:45- Betyg: | | Bra | | Nattros - 14 maj 08 - 15:26- Betyg: | | naaw, underbar är den juh!! :D | | M-424 - 12 maj 08 - 17:34- Betyg: | | Åhh bra!! :D Jättebra.. verkligen!<3 | | prickigthallon - 12 maj 08 - 16:55- Betyg: | alltså, vilka kommentarer du har fått :O xD Värsta bra ju :D
du kommer lyckas, tro dem <3
Delen var underbara, du är underbar och det du gör är udnerbart <3
Älskar dig <3 | | ILoveTAKIDA - 12 maj 08 - 16:20- Betyg: | Jättebra, fortsätt!!! <3 :)
Proffsigt skrivet | | LoveMusic - 12 maj 08 - 14:59- Betyg: | Denna delen var såhär underbart bra! Och jag skojar inte om jag säger att jag flera gånger om tänkte "den här texten passar inte på en sån här sida, den borde vara i en bok - en bok som skulle bli en STOR succé"
Underbart bra :) hoppas att det går lika bra på provet som med novellen (med anda ord: MVG+++) och om det inte gör det, så borde du vara nöjd i alla fall, eftersom att det inte är många som kan klara av att skriva såhär fantastiskt bra (bara författare på proffsnivå) | | mikaelanystrom - 12 maj 08 - 07:29- Betyg: | | AW. bäääst jammie! Älskaar deen och hela ditt sett att skriva!<3 | | sockervaddsmoln - 11 maj 08 - 22:08 | Det blev ju bäst! (trots att jag var massa oseriös och störde när du skrev)
bäst äru, bäst, bäst! och lycka till med provet, säg bara till om du vill ha hjälp, jag är historia hitler himsleg ju :D | | Mp3 - 11 maj 08 - 22:04 | Älska älska älska <3
Jamie , skummis, du skriver underbart <3 Jag älskar denna :) <3<3 | | FortessOfTears - 11 maj 08 - 21:44 | HOLEY MADAGASKARSBANANER!
First of all, JAG ÄR INTE SEG, FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ MUCHO LÄNGE!
Och för det andra (nu blandar jag lite massa spåk här dåva), så skriver du som den fantastiska lilla skumma skumbanan du faktiskt är <3 :D | | Ciissii - 11 maj 08 - 21:25 | | Jättebra, som alltid :D fortsätt <3 |
|
|
|
