Han kunde läsa |
Krigstrummorna ekar
Som berg i rörelse
Skrämmer, bultande som ett lejons hjärta
För lejonet är på språng
Varslar, likgiltigt som valens smärta
För dem väntar nu en tysntad lång
"Han har nånting i blicken", viskar männen till varandra
"Han har det i blicken"
Som ett förlängt pekfinger pekar han
Med svärdet mot hären
Och de visste vad de skulle göra
Och fienden visste vad som skulle komma
För han hade det i blicken
Han ville så gärna ge bort allting
Dagen innan hade det varit fest
Mat och sång
Han hade njutit
Nu var det det han fruktade mest
Död orsakad av tidens gång
Som enskilda celler bildar en gemenskap
Rör de sig framåt
Drivna av varandra, drivna av blickarna
Drivna av det som göms i deras blickar
Ett vrål
Det är ingens vrål
Det är allas vrål
Det är hans vrål
Ingen trumma hörs längre
Om han kunde skulle han gett bort allting
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | phritz - 15 maj 08 - 16:56- Betyg:  | | wow, den här är bra! | | Tiggarflikkan - 11 maj 08 - 17:22 | | Vilken makt det fanns i den, man kände den enda ner i trna direkt!! |
|
|
|
