del 1 /Kära pappa, du kan dra åt helvete. [th ff] |
haha, första delen. ^^ det finns en prolog till denna också, men den behövs inte läsas för att man ska förstå :] ^^
2020 / ca 13 år senare ..
Jag öppnade lätt mina ögon. Mitt långa svarta hår låg över ansiktet som en täckmantel för solen som brände på mina armar. Jag drog bakåt håret och lät solen lysa i mitt ansikte för en sekund innan jag satte mig upp och tittade ut genom fönstret. Gud verkade vara på gott humör idag, vädret var underbart. Jag log för mig själv. Idag fyllde jag tretton år. Tanken avbröts när det ringde och jag tog telefeonen som låg på nattduksbordet brevid min säng. Jag blev förvånad då det stod "Mamma" på telefondisplayern.
- Hallå?
- Hej älskling!
Mammas ton var stressad. Var hon på jobbet?
- Är du på jobbet? sa jag irriterat.
- Ja, älskling...
Kunde hon inte ens vara hemma på min födelsedag? Kunde hon inte slita sig från jobbet ens då?
- Jaha.
Irritationen på rösten var stor. Det hörde även mamma, hon försvarade sig med medlidsam röst:
- Jag är ledsen, jag var tvungen att jobba ...
Jag tryckte på röd lur. Hennes röst försvann och jag kastade telefonen i väggen med ett pang. Fan, fan, fan ta henne. Hur mycket betydde jag för henne, då hennes jävla jobb gick före mig hela jävla tiden?
Jag reste mig, visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen med min ilska. Jag tog stereokontrollen på nattdugsbordet och tryckte på "On." Rummet fylldes av musik som jag älskade. Rummets fylldes av Bill Kaulitz röst. Av tokio hotel.
Ilskan började rinna av i takt med musiken.
Över min säng hängde en stor tokio hotel plansch. Jag fastnade med blicket på Bill i mitten. Han log med hela ansiktet. Jag studerade hans ansikte, och sedan mitt egna i spegeln bredvid. Vi var ganska lika, vi hade likadan näsa och ansiktsformen var likadan. Det hade jag märkt för flera veckor sedan, sedan jag började lyssna på dem, och min bästis Hannah höll med. Vi kanske är släkt på långt håll, tänkte jag ironiskt. Men det kan ju inte stämma. Man kan ju likna någon iallafall.
I alla år hade det bara varit jag och mamma. Ingen pappa. En pappa, det var något alla andra hade. Inte jag. Jag hade aldrig riktigt brytt mig, jag hade ju mamma, som jag älskade. Även om hon jobbade nästan hela tiden. Jag satt på parkbänken i parken och lutade mig bekvämt mot ryggstödet, med fötterna uppe på bänken. Mot mina ben vilade ett ritblock och i handen höll jag en penna. Pennspetsen trycktes mot pappret, det blev ett streck. Jag fortsatte och snart kunde man urskilja en ansiktsform med hals och axlar. Inget speciellt, lät bara fantasin flöda. Ögon växte fram, och en näsa. Snart kom även ett par läppar, ett léende...
Jag slutade tvärt av en smärta i pannan. Jag kollade förvånat omkring, jag hade blivit träffad av någonting. Bredvid mig på bänken låg en rosa liten boll. Jag kollade på den som om den hade kommit farandes alldeles av sig själv, men självklart var inte det sant. En liten flicka som tydligen hade kastat bollen kom med en man som hon höll hårt i handen.
- Oh herregud, hur gick det?
Oro i rösten. Mannen såg klart orolig ut.
- Det är ingen fara, sa jag, lite chockad bara ...
Jag lade ifrån mig blocket och tog bollen som jag gav till mannen med ett léende.
Jag tog den tacksamt och automatiskt slängde han en blick på mitt block.
- Oj! Vilken talang! Du är verkligen bra på det där!
Jag rodnade och stammade fram ett litet tack.
- Själv kan jag knappt måla streckgubbar, skrattade mannen, innan han gick därifrån med flickan. Dem gick till en kvinna som satt på en picknickfilt, mitt på gräsmattan framför mig.
- Det var ingen fara, hon gjorde sig inte illa, hörde jag den lilla flickan säga avlägset.
- Ja, men du får ta det försiktigt med bollen nu! sa mamman strängt.
En sådan lycklig familj. Jag studerade dem noga, avlägset. Dem märkte mig inte. Jag var säkert grön av avund där jag satt på min bänk. När var jag och mamma på picknick en sådan här fin dag som denna senast? Aldrig, så långt som jag kan minnas. När gjorde vi någonsin något tillsammans? Jag kunde inte komma ihåg.
Irriterat plockade jag upp blocket igen. Jag störde mig på léendet i ansiktet jag hade ritat. Jag kladdade dit en stor rund fläck för att dölja det glada. Nu såg det ut som om hon skrek, med stort gap. Ungefär så kände jag mig innuti. Jag ville bara skrika.
Jag satt framför dataskärmen. Klistrad framför en live konsert med Tokio Hotel. Dem sjungde monsoon, en av mina favoritlåtar. Jag hade tagit mig från parken och hem, hållt mig lugn och inte skrikit trots min ilska. Jag var stolt över mig själv.
Tänk att jag inte ens visste vad han hette. Min pappa, alltså. Tänk att mamma aldrig velat berätta.
Jag kom att tänka på vinden. Två trappor upp, kanske det finns några hemligheter. Jag hade inte varit där sen mamma berättade att hon hade sett en jättespindel däruppe. Jag hade tagit avstånd, eftersom jag har en hemsk spindelfobi. Men också för att jag inte hade någon andledning att gå upp dit. Jag bestämde mig för att kolla iallafall. kanske hade hon några bilder? Kanske ett brev, NÅGONTING om honom?
Jag gick ut från mitt rum och upp för trapporna. Dörren till vinden var sliten och ful, påminde om en skitsliten gaderobsdörr. Jag öppnade den, förvånades inte av det knirrande ljudet från gångjärnen. Tror inte mamma var här uppe speciellt ofta heller. På vinden var det mörkt och instängt. Men ett litet takfönster lös upp tillräckligt mycket för att jag skulle kunna se ett par möbler här och var, några tavlor och annat. Längst in i vinden kunde jag skymta spindelväv, vek undan med blicken i rädsla av att se en spindel.
Jag tog mod till mig och traskade in i det eventuella spindelparadiset. Jag ryggade tillbaka, lukten var outhärdig. Hon kunde ju åtminstånde komma upp och vädra minst en gång varje år, min kära lilla mamma? Jag började plocka bland sakerna. Hittade en låda full av gamla CD-skivor, tittade lite på dem. Jag frös till när jag kom till dem sista CDskivorna: Tokio Hotel Zimmer 483. Tokio Hotel, Schrei. Det här måste ju vara några av deras första skivor! Coolt! Dem finns inte att få tag i längre, iallafall inte i sverige. Hade mamma haft dem häruppe hela tiden?! Jag lade skivorna i mina stora fickor i min stora tröja. Ville inte komma tillbaka upp hit och hämta dem, om jag gick lov av mamma att behålla dem. Så, mamma hade varit ett fan av dem, när hon var liten. Undrar om hon fortfarande tyckte om deras musik. Deras nya musik.
Jag letade vidare, hittade en massa gammla kläder som tydligen hade varit mammas. Jag hittade en gammal dator, säkert från stenåldern. Och bakom datorn hittade jag en guldkista.
Nyfiket öppnar jag locket, möts av en massa foton. Mamma som tonåring. Hon hade svart hår, med rosa snelugg. Hon såg ganska cool ut, även om frisyren är från stenåldern. Jag vände på korten och där stog det 2007 med svart bläck. Hur gammal var min gammla mamma då? Var hon 17? Jag fortsatte kolla på fotona, jag hade satt mig ner framför kistan. Såg bilder på henne och hennes kompisar. Det fanns flera kort på mormor också. Fast hon redan var död när jag föddes saknar jag henne. Hon såg så snäll ut, mamma brukade berätta hisorier om henne för mig. Under alla lösa foton låg ett stor fotoalbum. Den var rosa och hon hade klottrat en massa på den. Jag lyfte på första sidan försiktigt. På första sidan satt ett kort. Jag fick en rejäl chock när jag studerade personerna. Det var mamma, med blont hår som kysste en svarthårig person. Bill kaulitz, jag kände igen han på långa vägar. Nånting slog mig i magen, jag tappade talförmågan. Hade mamma varit tillsammans med honom ?
å sen vill ja ha en kommentar oxå ! xO :D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | RowsahKanin - 28 maj 08 - 15:24- Betyg:  | Håller med Sawa ^-^
Annorlunda & jättebra :) | | Sawa - 23 maj 08 - 18:46- Betyg: | Först tänkte jag, ff, inget å ha...
Jag älskar ff! Denna är så cool, så häftig, annorlunda de andra th/ff:arna...
Framtiden. Det är ett så coolt tema till detta. Först fattade jag inte det där med Tokio Hotel-skivorna, jag tänkte bara: "Ööh, de är inte gamla, de!" Men sen...
Äh, jag vet, jag rör ihop det, men kort sagt: A la magnific! | | LillaRosen - 19 maj 08 - 21:21- Betyg: | | Mer mer meeerr ! xD | | _NotAnAngel_ - 18 maj 08 - 15:46- Betyg: | | Men SHIETH alltså<'3 Vill se mer:} | | misslyckaaad - 10 maj 08 - 10:28- Betyg: | | mer mer mer mer mer :) | | mikaelanystrom - 10 maj 08 - 09:55- Betyg: | | SKIT BRA! MER! SPÄNNING! :D<3 | | Emmabra - 8 maj 08 - 22:06- Betyg: | | den var skiitbra, meeeraaa!!!!! | | Carlstedt - 8 maj 08 - 22:04 | | skitbra :D meer! :D | | Niice - 8 maj 08 - 20:24- Betyg: | | ÅÅÅH!! Skeetbraa assssåÅ! :D <3 Meeraforttttt xD (A) | | Guldvattnet - 8 maj 08 - 19:59 | | gaah, mer :D<3 | | Chillaah - 8 maj 08 - 19:37 | | åååååååh underbart ! fortsättning nu tack !:)<3 |
|
|
|
