2. How Can I Not Love You [HP Ficc] |
Ny del:) Och jag vet att den här är überkass och säkert jättekort också, men jag pallar inte ändra det :P Ni får nöja er med det som är^^
Vet inte när nästa del kommer, men förhoppningsvis blir det senare i veckan eller nästa vecka:) Jag har lixom berg av läxor som är större än Mount Everst (överdrift), och det blir inte så mycket tid över :P
Men jaja, Läs und Enjoy ^^
2.
Flera dagar senare vaknade Draco kallsvettig med ett ryck mitt i natten. Han hade drömt något, men ju mer han försökte komma ihåg vad han drömt, desto mer verkade drömmen glida undan från hans minne.
Bara en sak naglade sig fast i hans huvud, och det var ett skräckslaget skrik, följt av flera högljudda snyftningar. Och hur mycket än Draco försökte förstå sig på vad det kunde betyda så lyckades han ändå inte klura ut någonting alls.
Efter att ha legat vaken och lyssnat på de andra pojkarnas snarkningar och inte kunnat somna om bestämde sig Draco för att smyga upp till köket och be husalferna där om någonting att äta, för hans mage kurrade högt då han reste sig för att ta på sig sin svarta klädnad. Han smög tyst, för att inte väcka de andra, ut ur sovsalen och upp till våningen med tavlan med det kittliga päronet som dolde ingången till köket. Draco gick in och några minuter senare kom han ut igen med fler mackor än han kunde äta.
Medan han åt vandrade han omkring lite varstans i slottet. Solen hade ännu inte stigit över bergstopparna, Draco gissade att klockan var ungefär tre. Alltså var det cirka fyra timmar kvar innan resten av eleverna vaknade…
Helt plötsligt fann Draco sig sittandes på det svala stengolvet. Smörgåsarna låg utspridda runt honom. Han tittade upp, och en konstig pirrande känsla for igenom honom – där stod ingen mindre än självaste Harry Potter.
”Vad gör du här?” sade de i mun på varandra.
Draco skyndade sig upp på fötter igen, och en honungsmacka som legat i hans knä for ner på golvet med ett ljudligt splach.
Han kände sig nyfiken, vad fick Harry att vandra omkring i slottet nattetid, precis som Draco själv.
De både pojkarna stod och granskade varandra en stund i tystnad, sedan öppnade Draco munnen för att säga något, men Harry han före.
”Vad… Varför är du här?” sade han.
Draco tyckte att något inom honom frös till is av den kyliga tonen i Harrys röst, men tvingade sig själv att svara, trots klumpen i halsen växte sig större och större.
”Öh… jag…”, stammade Draco, ”jag var hungrig så jag gick till köket och bad om några mackor, sen gick jag bara omkring här lite…”
Harry kastade en blick på smörgåsarna på golvet och fnös.
”Du är visst inte lika tuff nu, när du varken har Crabbe eller Goyle till ditt beskydd, Malfoy”, sade han. Han drog fram sin trollstav. ”Få se vem som skrattar sist nu.”
Draco ryggade tillbaka när Harry riktade staven mot hans bröst, och det var först då han trevade efter sin egen trollstav som han upptäckte att han hade glömt den på sängbordet i sovsalen i fängelsehålorna.
Han svalde hårt och undrade var Harry kunde tänkas gör mot honom, så vidrig Draco alltid varit mot honom. Han ångrade det nu, vartenda ont ord Draco sagt om Harry ångrade han. Dels för att de båda var ensamma i en korridor mitt i natten och Draco inte hade någon stav att försvara sig med, men mest för att hans känslor för Harry hade ändrats totalt över sommaren.
”Vad är det Malfoy?” flinade Harry, ”Har du glömt din trollstav hemma, eller vågar du bara inte duellera mot mig?”
Draco tittade sig desperat omkring efter något att gömma och skydda sig bakom, men korridoren var tom på gömställen. Men till hans enorma lättnad och räddning hördes snabba steg närma sig, och Harry stoppade kvickt undan sin trollstav.
Draco upptäckte plötsligt var de befann sig, korridoren på sjunde våningen, alldeles utanför Vid-behov-rummet! Han tänkte hårt på att han behövde någonstans att gömma sig, och mindre än en sekund senare syntes en liten dörr i väggen.
Draco kastade en snabb blick på Harry, som inte märkt att ett perfekt gömställe just dykt upp, och övervägde ett ögonblick om han skulle dra med Harry in, och på så sätt rädda Gryffindor från avdrag från elevhemspoängen. Han blundade hårt, tog tag i Harrys arm och skyndade in i det lilla rummet. Dörren stängdes i precis samma stund som Filchs röst hördes utifrån.
”Vad gör du?” sade Harry argt och slet loss sin arm ur Dracos grepp.
Draco fnös.
”Är det tacken man får för att ha räddat dig från straffkommendering och avdrag från elevhemspoängen?” sade han stött. Harry stirrade på honom. ”Men om du nu inte vill ha hjälp så kan du ju alltid gå ut till Filch och anmäla dig frivilligt!”
”Öhm…”, mumlade Harry, ”ja… tack då.”
Draco nickade kort, gäspade och sjönk ihop intill väggen. Harry satte sig bredvid honom.
”Nu skulle man haft en av de där mackorna du hade”, flinade han då hans mage kurrade högljutt.
De både pojkarna satt tysta en stund, tills Filchs ilskna svordomar och steg sakta tystnat och tillslut dött bort. När de var säkra på att varken Filch eller mrs Norris, Filchs katt, var kvar på våningen vågade de sig ut ur rummet.
De småsprang tyst mot trapporna medan de ideligen kastade blickar runtomkring dem för att vara säkra på att Filch inte dök upp bakom deras ryggar.
Men knappt hade de hunnit fram till trappavsatsen innan en elak röst hördes bakom dem.
”Jaså, elever uppe mitt i natten. Det blir strafftjänst för er båda.”
Draco och Harry vände sig snabbt om och såg Filch komma stapplande mot dem med mrs Norris i hälarna. Kattens ögon lyste illvilligt i mörkret.
De följde efter Filch till professor McGonagalls kontor, där de fick slå sig ner på ett par stolar medan Filch gick för att hämta McGonagall.
”Nu är vi illa ute, va?” sade Draco och suckade.
Harry nickade.
”McGonagall kan vara väldigt sträng ibland, och då man fått straffkommendering är ett av de tillfällena”, sade han.
”Tänk, terminen har knappt börjat och vi har redan brutit mot reglerna”, skrattade Draco glädjelöst.
Harry öppnade munnen för att svara, men just då kom professor McGonagall in i rummet med Filch efter sig, så han
”Potter, Malfoy”, sade hon strängt, ”vad för idioti får er att vandra omkring ensamma i slottet nattetid?”
Varken Draco eller Harry svarade.
”Ja, eftersom ni brutit mot reglerna måste jag ge er ert straff, det hoppas jag ni vet. Femtio poängs avdrag vardera.”
”Och deras straff då?” sade Filch ivrigt.
”Jag tänkte just berätta dem, Argus, om du kunde sluta vara så otålig”, sade professor McGonagall irriterat och vände sig mot de båda pojkarna igen. ”Ni ska städa hela sjukhusflygeln på torsdag. Utan magi.”
En liten stund senare lämnade de båda pojkarna kontoret och gick mot sina sovsalar efter ett kort hej då till varandra.
Draco hade en konstig känsla i magen, trots han just fått strafftjänst och avdrag på elevhemspoängen kände han sig glad. För att inte säga överlycklig. Dels för att straffet han fått var med Harry, och dels för att han just fört ett normalt samtal utan hånfullhet eller spydiga kommentarer med Harry.
Kanske, tänkte han, kanske kunde de glömma det förflutna och bli vänner.
Kommentera, Plz? ^^ Så blir jag jätteüberglad:D
Vill veta vad Ni tycker om den här.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | IrMiS - 12 maj 08 - 14:07- Betyg:  | Vad tvungen att kommentera igen,
och gratulera!!!!
Du förstår, om du inte har märk det,
så är detta det hundrade verket du gjort.
Och det var jätte bra!!! =)
Var bara tvungen att säga grattis,
jobba på med nästa avsnitt nu =)
//irmis | | Maadelen3 - 9 maj 08 - 16:29- Betyg: | | Nu tycker Hon-som-får-nämnas-vid-nämn att denna andra Hon-som-får-nämnas-vid-namn är grymt bra på att skriva, och att denna novell är underbart bra :D Jag längtar efter meeeera :D <3 | | Guldvattnet - 7 maj 08 - 16:02 | | bra :) | | IrMiS - 7 maj 08 - 11:47- Betyg: | Yees!!
Haha, as bra som vanligt^^
Rent ut sagt underbart!
Älskar det!!
Åhh, H <3 D ??
Hihhi, det skulle vara kul:P
Aja, mycket bra iaf!
Kip on rocking!
//irmis | | Alexiz93 - 7 maj 08 - 09:24 | | jättebra:)längtar till nästa del | | Chillaah - 6 maj 08 - 22:14 | | jätte bra :D längtar tills förtsättningen :)<3 |
|
|
|
