Nu sitter jag här igen
tänker på det som vi en gång delade
jag trodde det var en saga utan slut
men även jag som är så säker av mig själv
hade mer fel än någon annan
Jag stirrar ut mot fönstret
Löven faller från träden och likaså gjorde vi
vi föll likt änglar ner från vänskapens himmel
vi gick åt olika håll och sen var sagan slut
hoppas vi någon gång möts vart det än är
Vårat vänskapsband slets sönder och blev tunnare
vi lämnades och glömmdes bort av varandra
dock älskade vi dagarna som kom efter
Vi som en gång var ett blev två
Hur fick detta förekomma i våra kravfyllda världar?
Då vi ses lovar jag att klistra ihop våra händer tätare än möjligt
då ska vi vandra genom livet tillsammans
och likt sugproppar ska vi aldrig släppa taget
för vi två är gjorda för varann
för älskling det vet vi ju efter allt vi gått igenom
hjärtat, att beskriva dig i ord är omöjligt
dessväre är det svårare att beskriva det vi delar på
det är ett öde som alltid kommer älskas av lilla jag
för vad vore min värld utan dig och våra minnen?
svaret finns inte det existerar inte ens
Älskade vän du är min dag du är mitt ljus
livet utan dig är ingenting jag kan leva upp till
du är pumpen i mitt hjärta och luften i mina lungor
Alltid har du en säker plats i mitt hjärta
för du är den som jag älskar mest vännen
och du,
vad som än händer så kommer alltid
den starkaste och största stjärnan
lysa för Rebecca och Matilda
|
Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Tiggarflikkan - 11 maj 08 - 17:16 |
Tycker om denna, den var så känslosam!! |
rebecc - 10 maj 08 - 12:21 |
tack så mkt för kommentarerna, tack! :) |
Lemonadis - 10 maj 08 - 08:49- Betyg: |
skit fin |
InDieNacht - 7 maj 08 - 19:43- Betyg: |
Det att du hade skrivit med kursiv text i mitten gjorde mycket i den här dikten. Och ja, som angels_eyes säger; En magisk rytm.
Bra jobbat! |
angels_eyes - 7 maj 08 - 09:16 |
Underbar känsla,
en magisk rytm med kursiverat i mittenraden på varje stycke |
Nightclaw - 6 maj 08 - 17:49 |
Söt och fin :) |