You are my only one....del 1. |
Här kommer lite nytt ifrån mig. Skrev allt detta idag, men den blev så lång att jag fick dela upp den i två delar. Lägger upp andra delen direkt här efter.
Jag blev riktigt nöjd med den här historien och hela historien är påhittad men det finns en del sanning invävt här och där. Inspirationen kom ifrån en låt med Yellowcard, därav titeln.
Läs, och kommentera mycket haha!:)
You are my only one Del 1.
Ibland kan livet förändras genom en handling, till och med ett ord kan betyda mer än allt annat du tidigare upplevt eller gjort.
Du förändrade mitt liv på så många sätt att mina ord inte ens räcker till för att beskriva hur speciell du faktiskt var. Jag vet inte om jag ens lyckades visa det för dig då du fanns här vid min sida. Jag vet inte ens om jag själv förstod hur stor plats du fyllde i mitt liv.
Du dök upp så självklart en kall vinterkväll. Som alla andra fredagar så var jag ute på stadens disko, där alla ungdomar mellan 14-17år hängde. Jag dansade med Julia, min följeslagare i det mesta jag tog mig för. Tillsammans så var vi destruktiva och allt snurrade runt att vara värst. Egentligen så ville vi bara ha uppmärksamhet, fast vi inte ens själva var medvetna om det. En 15årings vardag ska inte fyllas av droger och fylleskandaler varje helg. Tyvärr var det just det som mitt liv bestod av vid den tidpunkten. Någonstans i barndomen hade något gått snett, och jag letade hela tiden efter flyktvägar. Drogerna gav mig den känslan jag så väl behövde just då och jag blev precis den som jag ville. Tillsammans med andra trasiga själar blev jag någon och mitt liv började till sist gå ut på att hela tiden söka efter nya sätt att bli hög igen. Drogerna blev en väg till lyckan för mig även fast jag innerst inne visste att det bara var en falsk kemisk lycka. Trots det hängde jag mig fast i de stunderna som om det gällde livet.
Den kvällen, då klockan snart skulle slå sitt tolfte slag, så kom du in genom dörren efter att ha gett din jacka till den fejkblonda tjejen i garderoben. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag vände mig om just då, men våra blickar hittade varandra och jag minns fortfarande ditt sneda leende som du gav mig. Det som var så typiskt för just dig.
Julia fortsatte att dansa vår vanliga utmanande dans, utan att lägga märke till att jag stod stilla.
Mitt blick var som fastklistrad vid dig, men du hade nu släppt blicken ifrån mig och det såg ut som om du letade efter någon. Du kollade sökande runt i rummet, och ditt ansikte sprack upp i ett leende när du hittade den du sökte. En tjej med kastanjebrunt hår började knuffa sig framåt i folkmassan för att nå dig och när ni stod framför varandra så resulterade detta i en kram.
Något stack till inom mig men jag försökte strunta i det. Intalade mig att det bara var en vanlig kille som oturligt nog redan hade en tjej. Inget för mig alltså.
Just då så hade jag redan en pojkvän även fast detta inte var en kärleksrelation. Inte på riktigt. Det var mer en kompisrelation. Att vi hade sex då och då var bara en liten detalj, ett sätt att fylla ut känslan man fick av att vara hög. Denna killen höll också på med droger och det var genom det som jag hade träffat honom. Vi fann att vi kunde prata med varandra och det kändes skönt att ha någon som satt i samma båt som en själv. Jag kunde känna en ömhet för honom och även fast denna relationen också var en smula destruktiv så var jag fast med honom. I alla fall så länge jag höll på med drogerna.
Kvällen på diskot tog slut runt ett-tiden då mamma hämtade oss. Jag är inte ens säker på att hon märkte att vi var lite påverkade, och om hon gjorde det så sa hon i alla fall inget.
Julia släpptes av hemma hos sig, och som så många andra gånger så smög hon sig in i huset då föräldrarna sov. Klockan tolv hade det sagts att hon skulle vara hemma, men Julia tog lätt på det. "En timme mer eller mindre gör ingen skada" var hennes motto.
Tider var min mamma lite hårdare med men det var nog för att hon själv växt upp i ett hem där tider var viktigt att hålla.
Efter den kvällen på diskot så gick livet vidare. Jag tänkte inte så mycket på killen som fångat min uppmärksamhet utan det händelsen föll i glömska. Det var så mycket annat som hände, och hemma var jag inte så mycket. Ofta sov jag över hos min pojkvän i huset där han och hans föräldrar bodde. Vi hade hela övervåningen för oss själva och där brukade han och jag sitta och smygröka. Ingen märkte något, och nu när jag ser tillbaka på denna tiden så är jag förvånad över att faktiskt ingen såg något. Tecknen på att det var något som var fel var hur många som helst och hade de vågat att se sanningen så hade de kunnat ta itu med det. Tyvärr så blundar många därför att det är det enklaste just då. Det blir deras flyktväg ifrån något de inte klarar av att ta itu med.
Ungefär tre månader senare, kvällen då min 16års fest skulle äga rum, så möttes vi igen. Jag skulle precis skära upp tårtan då han återigen dök upp i dörröppningen. Han log och tittade lite på allt folk som trängdes i den trånga hyrlokalen. Jag reflekterade inte så mycket över vem det var men när jag satte mig ner vid ett litet bord för att smaka på tårtan så satte han sig bredvid mig. Han log lite grann och frågade om det var jag som fyllde år.
Jag minns att jag bara nickade lite eftersom jag hade en stor bit tårta i munnen.
Vi satt där vid det bordet och pratade länge. Jag fick reda på att han hette Niko och precis hade flyttat tillbaka till Sverige efter att ha bott fem år i Grekland, som var hans pappas hemland. Han var 17 år och jag var lite imponerad över hur mogen han var för sin ålder. Inte så mycket att det kändes som om han var minst 20 år äldre utan mer att han visste vad han ville och han var säker på sig själv. Han fick mig att skratta och det var längesen som jag hade känt mig så bekväm med en kille. Den obekanta känslan av trygghet fyllde mig och det var nog då jag fick en föraning om att denna killen borde jag inte släppa. Han var för speciell för det. Vid kvällens slut så gav han mig sitt mobilnummer och jag kramade hårt lappen i min hand. Kanske skulle jag våga ringa någon dag. Dum som jag var så hade jag alldeles glömt bort att ge honom mitt nummer. Nu hängde det på mig om det skulle bli något mer.
Dagarna gick och jag glömde nästan bort den lilla lappen med de hastigt nerskrivna siffrorna.
Minnet hade blivit något sämre av alla droger som jag hade tagit, och jag började inse att jag faktiskt var fast. Innan hade jag använt en missbrukares vanliga ursäkt. "Jag kan sluta när som helst". Tyvärr var suget starkare än önskan att sluta och därför blev det att jag fortsatte att åka med i den allt snabbare karusellen.
"Har du en gång hoppat på, så vågar du inte hoppa av. Risken är för överhängande att du slår dig alldeles för hårt".
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ciissii - 9 maj 08 - 22:31- Betyg:  | | Riktigt bra, gillade denhär :) | | xDDockanDX - 6 maj 08 - 18:41- Betyg: | | Det var verkligen jätte bra!!<33 | | Mp3 - 5 maj 08 - 21:33 | | Riktigt ritkgit bra. Helt strålande skrivet och en fantastisk handling <3 |
|
|
|
