Resan *del 2* |
Efter några minuter känner jag nått vått som droppa på mig.
"va fan!"
Jag öppnar mina ögon och ser rakt in i ett par djupt bruna ögon.
"Bonjourno"
ögonen tillhör den vackraste person jag någonsin sett.
Vanligtsvis så tycker jag att en kille är söt, eller snygg, men
denna, han var vacker. Rakt igenom vacker!
"He-hej." Jag stammade i hans närhet, hans blick smälte mig och hans närvaro gjorde mig yr.
Jag slöt ögonen, varför pratar jag svenska? Jag är ju i italien! Herregud!
Han log, och mitt hjärta slog ett extraslag.
"svensk? jag kan svenska, lite."
"Kan du? Oj, coolt!" Jag drömmer, detta är ju för bra föratt vara sant!
"Si, min mamma har bott i sverige i hela hons uppväxt. Hon bor fortfarande där. Fast jag bor här, med min pappa."
"Oj," Vad händer? Sitter jag brevid en helt underbart vacker kille
och pratar om hans bakgrund? Sånt händer Roxanna, inte mig! Aldrig! Jag är för tyst för det.
Visst det händer att killar försöker prata med mig, men jag kollar alltid ner i golvet och är tyst.
Då skiter de i mig. Hemma vet alla hur jag är..
"Mm, jag heter Gabriel föressten.. Och du?"
"Sara, jag heter Sara. Ja, Sara.." Nu börjar jag igen.
"Okej," det där underbara leendet igen, "jag ska ut ikväll, och kompisar. du och din vän kanske vill följa med?
Elr jag fattar om ni inte vill." Han rodnar djupt. Och jag är säker att jag matchar hans kinder.
"O, klart vi vill, jag menar eller hur Roxanna! Eller alltså, vi kommer!"
Han leende blir om möjligen ännu större, och han strålade ikapp med solen.
Gud vad vacker han var.
"så, vi ses sen?"
"Ja" Ogud, jajajaja!
"Så, vi träffas här vid kanske 21.00?"
"Det låter toppen"
Han avfyrade ännu ett leende, vände sig om och gick. När han hade gått så var jag alldeles varm inuti. Och det var inte solen som var orsarken till det.
"nej men se på dig, vad sitter du här och fånler för?"
Roxanna sätter sig ner brevid mig, hon är kall och blöt. Så det var där hon var, i vattnet. Hur ska jag nu förklara?
"ehm , du.. ikväll så, asså det kom förbi en kille.."
Vad händer med mig? Hur svårt kan det vara att förklara att jag var blixtförälskad?
"En kille? Åh, varför missar jag alltid allt? Hur såg han ut? Va han snygg?"
Roxannas frågor haglade över mig, hur skulle jag förklara?
"Jo asså, visst var han snygg.. Men du, han ville träffa mig ikväll, vid 21.00 och han sa att du kunde få följa med. Kan du inte göra det? Snääälllaaa!"
"Jomen visst det, han kanske har en snygg kompis till mig"
Hon blinkade och hoppade över till sin egen solstol, lade sig ner och log mot mig.
" Vet du vad?" Sa hon. " Du hade rätt, det här är livet! sol, hav, killar och dig. Världens bästa vän!"
Jag bara log mot henne, hon visste redan att jag kände samma sak.
fortsättning följer, ;]
|
|
|
|
