Julias liv [23] th ff |
[Tillbaka blick av Georgs synvinkel]
Efter ett tag bestämde jag mig för att vara tvungen att gå tillbaka till Julia, jag var även
Tvungen att berätta allt som jag hade känt för Gustav, annars kanske det skulle komma
någon annan väg. Även fast jag visste att Julia hade något emot bögar. Hon reagerade
exakt som jag hade förväntat mig…
Del 23
När hon plötsligt slängt ut några av de ord jag verkligen inte ville höra, att hon trodde jag var en
äcklig bög. Visserligen gillade jag fortfarande Gustav men jag ville inte avbryta med henne för det.
Det var det jag aldrig hann komma till. Nu är hon borta, alldeles putsväck. Jag har ingen aning vars
hon har kunnat ta vägen så därför såg jag ingen vits att ens försöka leta efter henne. Jag försökte
ringa, men hon tröck upptaget, hade inte förvätat mig något annat i och försig men hoppet fanns ändå
kvar. Jag kunde inte göra någonting annat än att skriva ett sms.
"Hej! Jag förstår om du är sur på mig. Fast jag hann aldrig komma dit vars jag ville med hela
samtalet. Kanske att jag började fel, för jag skulle nog reagerat på något liknande sätt. Du
är förstådd! För att detta ska kunna funka måste du lita på mig, okej? Är du intresserad på
vars jag ville komma så kan du höra av dig. Jag tänker inte följa efter dig som en pervers äckel
gubbe. Allt ligger nu i dina händer. Kommer ändå aldrig sluta älska dig / Din Georg"
Jag blev nöjd utav mina ord, det var precis så jag kände. Jag ville ha henne men jag tänker inte
jaga henne. Allt har sin mening, det är och förblir mitt motto. Klockan var mitt i natten och jag
gick och la mig. Jag somnade inte direkt, jag hade för mycket att tänka på, alldeles för mycket.
Klockan hann bli närmare 4 innan min jag hann bli nog avslappnad så att jag kunde somna.
Jag vaknade inte förän 13 av att klockan ringde, hur dum kunde jag vara att ställa klockan
mitt i natten? Jag stängde av klockan och klev upp. Jag gjorde iordning frukost och hoppade
sedan in i duschen. När jag sedan skulle klä på mig såg jag att jag hade fått 2 sms. Ett från
Julia och ett från Tom.
" Hej! Hur är det med dig? Har inte hört så mycket från dig.. Kan vi inte hitta på någonting
idag? Ska fan slå dig i Mariokart, sådeså! Nåja, älskardig / Din Tom <3 "
"Hej! Nej, jag märkte att du inte precis var något proffs på att inleda ett samtal, men jag
vet inte om jag kan lite på dig.. Hur ska jag veta att det inte är nått mellan dig och Gustav
när jag är i Sverige? Jag måste tänka på saken.. okej? Du kan förklara men inte just nu..
Klarar inte av det.. Älskar dig, nu och för all framtid / Din Julia
Jag kände ingen lust att svara på någon av smsen, fast det skulle egentligen vara kul att
hitta på nått med grabbarna, fast inte nu utan ikväll. Istället satt jag på en av mina absoluta
favoritfilmer, Lebenszeichen. Jag vet inte egentligen varför, det bara är så.
Tiden gick snabbare än vad jag hade tänkt, klockan var nu halv 8 på kvällen. Jag tror mina
tankar har gett mig svar nu, äntligen. Det enda jag känner är kärlek till Julia, Gustav finns väl
i baktankarna men inte mer än så. Jag kan inte förstöra hela Tokio Hotels rykte pga av det,
bättre att jag förstör för mig själv än för alla andra.
Jag gick och hämtade min telefon som låg på köksbordet. Jag ringde Tom och vi bestämde
oss för att samla oss alla 4 hemma hos mig klockan 8. 30 minuter kvar att städa och fixa lite
mys stämning. Jag bäddade sängen, slängde alla kläder i tvättkorgen, diskade undan all disk
och sist men inte minst damsög. När allt såg någolunda fräscht och fint ut tände jag ljus lite
överallt i lägenheten och satte colan i frysen.
20 över 8 ringde det på dörren, blev inte direkt chockad av att de inte kom i tid, jag menar
Tom är ju med. Jag har valt att alltid skylla allt på Tom fast jag nästan förstod att det var
Bill som hade segat men Tom är roligare att reta.
- Tom, jag har ju köpt en klocka till dig.. ändå kommer du försent, sa jag med ett suck.
- Haha, men du Georg, jag vet varför.. Tom kan inte klockan, sa Bill och brast ut i skratt.
- Meeh, det är inte jag som inte hittar mitt hårspray, sa han i försvar.
- Haha, nej jag vet. Det är du som inte hittar ut från ditt rum, sa Gustav och skakade på skallen
och vi alla gick in och satte oss framför tvn.
Vi satte oss i soffan, alla 4 och trängdes. Som alltid hann det bara gå några minuter innan vi åter
igen satt på Mariokart. Jag vann, såklart. Hade du trott någonting annat eller?! Precis.
- Jo, Georg föresten.. Vars är Julia?, frågade Bill och kollade mot mig.
- Hemma i Sverige skulle jag tro.., sa jag och kollade ner i backen.
- Aha.. Varför sov hon inte hos dig inatt för?, frågade Bill och såg ganska.. konstig ut.
- Inte vet jag... hur vet du det föresten?, sa jag och hade fortfarande blicken nere i golvet.
- Hon sov hemma hos mig, sa han och försökte få ögonkontakt med mig men jag totalt vägrade.
Var detta en hämd eller?
[Tillbaka blick från Julias synvinkel]
Klockan var nu ungefär 11 på kvällen när jag bestämde mig för att ringa
Bill. Han var den enda jag kunde ringa, vi var kompisar, eller?
Jag slog in hans nummer och väntade med förhoppningar på att
han skulle svara. Vad skulle jag göra annars?
--------------------------------------- -----
Bill svarade efter några signaler. Han hade faktiskt rätt gullig röst.
- Hej, det är Julia, sa jag och försökte inte stamma för mycket.
- Hej, sa Bill men ganska ovetande röst.
- Jo du vet Georg flickvän, sa jag. Flickvän? Visst var det vi ännu? Jag hoppas det.
- Aha, nu hänger jag med. Hur är läget?, sa Bill och lät en aning gladare.
- Jorå, det är göttans. Fast jag har ingenstans att ta vägen. Kan jag komma förbi?, sa
jag och lät nog ganska hoppfull av mig. Hoppas han inte misstolkade det.
- Joo.. visst kan du det, men Georg då?, sa han och lät en aning förvånad.
- Ähh, vi tar det sen.. Gick det bra eller?, sa jag, lät väl lite irriterad.
- Jo självklart. Portkoden är 5547 så du vet. Det är bara att komma in, sa han
- Aah, tackar. Hejdå
Jag visste nästan exakt vars han bodde eftersom Georg hade visat mig förut. Sedan
bodde han bara två portar från Georg. Jag ringde på och klev in. Jag kom in i en
hall som var nästan på pricken som Georg, liten och stöckig. Han kom fram till mig
och gav mig en kram. Lite oturligt var Gustav och Tom också där.
Jag satte mig ner bredvid Bill i en av hans 2 sitsiga soffor. Alla kollade på mig som
att jag var ett monster eller någonting liknande. Fast den tillvaron ändrades väldigt
snabbt när vi satt på en film, tyvärr en romantisk film. Mitt under filmen ville Gustav
att jag skulle följa med ut på balkongen. Jag ville egentligen inte men hade jag något
annat val?
Ute på balkongen var det både kallt och mörkt. Jag passade på att röka när jag var
där ute. Kände mig ganska nervös men jag var tvungen, annars skulle jag nog inte
ge ett bra intryck fast hade jag gjort det annars? Var lite osäker.
- Såå.. Vad gör du här egentligen?, sa Gustav och kollade rakt ut.
- Umgås.. Stör det dig?, sa jag lite snobbigt. Jag menar, jag och Bill är endast vänner.
- Nej inte alls.. Jag tänkte bara att du kanske ska vara med Georg?, sa han och kollade
mig rakt in i ögonen. Han hade fina ögon, mörkbruna.
- Varför då?, sa jag kallt.
- Jag vet inte.. Har ni bråkat?, frågade han och tände ett cigg.
- Kan man lungt säga, sa jag och kollade ner.
- Lyssna på han bara, sa han och gick in.
Hur blir det hemma i Sverige? Hur är hennes
mamma?
Sådär nu är del 23 ute ^^ Fråga mig inte varför det
blir ofta byte där i början och sedan annolunda där nere..
Sjukt konstigt :S men iaf hoppas ni gillar den :) kram/ cissi
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 10 maj 08 - 03:29- Betyg:  | | Låte bättre nu när jag kommit in i historien igen.. även att jag inte minns den xD | | johannaa_ - 6 maj 08 - 15:32- Betyg: | | Jättebra!! Ser framemot nästa del ;D | | ILoveTAKIDA - 6 maj 08 - 14:36- Betyg: | | Japps, klart man gillar den ;D |
|
|
|
