En bit av mitt livs historia |
Söndagen den 6 augusti var den dagen mitt liv helt och hållet förändrades för alltid.
Jag vaknade ganska tidigt denna söndags morgonen, av att telefonen ringde.
Det var Christian, som ringde och frågade om vi skulle åka till landbadet och bada.
Självklart ville jag det. Vi bestämde att vi skulle åka inom en och en halv timme.
Det var då jag kom på att jag inte hade pratat med min far på över en vecka.
Så jag ringde hans mobil, den var avstängd, och sedan till hemtelefonen.
Jag var vid det tillfället hos min mor, eftersom mina föräldrar vid det tillfället hade skilt sig.
Hemtelefonen hos min far var avstängd, och jag blev orolig, eftersom det hade gått en ganska bra stund, började jag sedan bli orolig, Jag ringde mobilen än en gång, men den var fortfarande avstängd.
Jag skulle just gå ut genom dörren för att åka ner till min far, när Christian ringde på dörren, och frågade om jag var redo. Jag åkte med honom till landbadet. OCh vi badade och hade kul hela dagen lång. Jag lärde att göra volt från trean, och jag dök massor som vanlig, och livet lekte.
Efter ett antal timmar, så åkte vi hem, när jag kom hem till min mors lägenhet var det ingen hemma.
Jag hade dessutom inga nycklar så jag kom inte in. Just då när jag kände på bakdörren, så sa Ragna Chirstians mamma, att jag skulle komma upp och vänta på att någon kom hem.
Jag hade väl varit där uppe en timme, och höll Ragna sällskap när hon rökte. Just då kom min mamma nedanför, och hela hennes ansikte var sprängt i tårar. Ragna bad henne komma upp och berätta vad som hade hänt, och att jag var där uppe.
Mamma kom upp, och bad mig sätta mig i hennes knä, Jag var förövrigt tolv år vid detta tillfälle.
Mamma svalde ett par gånger, ch jag såg skräcken i hennes ögon. Och sedan berättade hon för mig att pappa var död. Jag kunde inte förstå vad hon menade, Jag undrade vad hon sa. Hon sa återigen att min far, Herman är död. Jag brast ut i gråt, och det kändes som att hela min värld rasade ihop inom gången av en minut. Jag skrek, och grät, och blev allmänt förbannad, Jag frågade hur..
Mamma berättade då att han hade tagit livet av sig, han hade hängt sig i trappan i vårt hus på egersbergsvägen.
Det har nu gått snart 8 år sedan detta hände. Jag kommer fortfarande ihåg dagen som om det var igår.
Och den smärta som en sådan här sak ger, går inte att beskriva.
Jag har varit depremerad i snart sex år, Det var först efter två år som jag egentligen förstod vad som hade hänt.
Jag älskade och fortfarande älskar min far mest av allt i hela världen, och jag kommer aldrig att glömma honom. Det jag vill komma till med denna berättelse är..Att hur mycket du som än läser detta hatar din far, eller hur dåligt det än är mellan er...Se till att fixa det, den dagen han är borta, då är det försent. Njut av att du har honom för resten av ditt liv, Men ni som även förlorat era fäder, han kommer alltid att finnas med er, Se till att komma ihåg alla bra minnen, och gläd er åt dem...Håll honom vid liv i tankarna...Att förlora sin fadersgestalt, är något av det jobbigaste man kan gå igenom..Gör inte mitt misstag, Visa hur mycket du älskar din far, och låt honom aldrig glömma det.
|
| Kommentarer | | AngelOfBlood - 7 maj 08 - 14:08 | | Du är duktig älsk<3 |
|
|
|
