Nerina och livet där efter. (del33) |
Hej, här kommer del trettiotre av Nerina och livet där efter. Läs och njut!
Nerina.
Jag satt på den mjuka sängen i ett av husets sovrummen. Det var sent, och vi hade alla ätit kvällsmat. Sedan hade Tonks, Lupin och Black gått med oss till övervåningen för att visa våra rum. Alla rummen var identiska, så det spelade inte så stor roll. De hade alla samma ljusblåa tapeter, samma vita, mönstrade lakan och så vidare. Alla hade de samma vita rosor också. Mitt, Dracos och Devans rum skiljde sig från de andra genom att ha en spjälsäng. I den sov nu Devan. Han var väldigt trött.
-Vad tänker du på?, viskade Draco, och kröp närmare intill mig. Jag låg med ryggen åt honom, och han omfamnade mig. Jag njöt av hans närhet.
-Nja ingenting.. Jag tänker på det här huset, sa jag drömmande. Jag gillade verkligen det här huset. Jag kände mig på något vis hemma här.
-Jag gillar det också. Det är fint, sa Draco, och började kyssa min hals. Jag ryste av välbehag, det var länge sedan sist. Jag vände på mig, och såg rakt in i hans blåa ögon. De var så sorgsna. Det var länge sedan jag tänkt på det. Hans sorgsna ögon. Jag hade aldrig riktigt fattat varför de var sorgsna. Jag suckade, och Draco stannade upp.
-Vad är det som är fel?, sa han skamset. Han såg oerhört bedrövad ut.
-Dina ögon.., sa jag tyst. Draco försökte se mig i ögonen, men jag undvek hans blick.
-Vad är det med mina ögon?, sa han efter ett tag. Han höll mig nu hårt i handen, och jag kände att det fanns en tvekan inom honom.
-De är så sorgsna.., sa jag, och tittade på honom. Nu var det han som vände bort blicken. Han sa inget, så jag fortsatte:
-Vad är det som har hänt dig egentligen?
Orden hängde i luften. Dracos ögon hade gått från sin vanliga färg till att få en isblå, kall färg. Det såg ut som om han tänkte tillbaka. Vad skulle jag säga?
-Draco, du behöver inte säga, det är inget måste, viskade jag. Han ryckte till, och såg mig i ögonen.
-Jag vill att du ska veta, sa han, samtidigt som en tår rann ner för hans kind. Jag tog tag med båda händerna runt hans hand, och tryckte hårt. Jag var nästan rädd för att få veta sanningen.
-Jag vet inte vart jag ska börja, det har pågått så länge.., viskade han. Han såg väldigt sorgsen och rädd ut.
-Ta det från början.. Vi har all tid i världen, sa jag. Draco nickade, men suckade.
-Jag vet inte om jag klarar att berätta. Men jag kan visa dig, sa han, och satte sig hastigt upp i sängen. Han såg ut precis som en fjäder som hoppade tillbaka till sin plats. Ganska kul, faktiskt. Han sträckte sig efter sin trollstav, som låg och vilade på nattduksbordet. Han fick tag på den, och vände sig emot mig.
-Sätt dig upp, sa han lite små ivrigt. Jag gjorde som han sa, och satte mig upp i sängen.
-Ge mig din hand, sa han, och såg nu lite alvarligare ut. Jag gav honom min hand, och han höll i den hårt med sin vänster hand. Sedan höjde han trollstaven och sa:
-Acordarse!
Plötsligt var jag och Draco inte kvar i rummet, utan vi var hemma hos familjen Malfoy. Vi var inne i Dracos och mitt rum, men det såg inte ut som det brukade. På golvet låg en hel del leksaker, och i ett hörn stod en kvastkäpp lutad mot väggen. Draco högg plötsligt tag i mig, och viskade:
-Titta.. Jag behövde inte fråga vad han menade, för då upptäckte jag den lille pojken som satt på golvet och lekte med ett förtrollat tåg. Pojken hade en grön klädnad på sig. Hans hår var vitblont, och hans ögon var klarblåa. Läpparna var rödrosa, och skiljde sig från resten av ansiktet, som var väldigt blekt. Pojken liknade en äldre Devan, eller en yngre..
-Draco, den där pojken är du va?, sa jag halvtförvånat. Draco nickade, och la sin arm runt min midja.
-Det är jag när jag var fyra och ett halvt år gammal, suckade han tungt. Jag nickade. Varför ville Draco att jag skulle se det här? Mer hann jag inte tänka förens dörren till rummet slets upp.
-Draco!!!! Vad håller du på med?!?, skrek en yngre version av Narcissa. Hon såg annars ut precis som hon brukade göra när hon fick ett vredes utbrott.
-Ingenting.. Jag leker med mitt tåg, vill du vara med?, sa den yngre Draco, och log försiktigt mot sin mor. Han hade nu ställt sig upp, och stod vänd emot sin mor. Men hennes ögon var svarta av ilska.
-Leker!? Men Mörkrets Herre anländer idag! Allting måste vara i ordning Draco! Också sitter du här och leker!, skrek hon, och gick ett steg närmare lille Draco. Den 16 åriga Draco som stod tätt intill mig, lade huvudet på min axel, och började viska:
-Nej, nej, nej.. Varför… Förlåt, nej, nej.. Det han viskade var oförståligt, så jag åter gick till att titta på Narcissa och den lille Draco. Lill-Draco såg vett skrämd ut, han var blekare än vanligt.
-Men mamma.. Förlåt.., viskade han och tittade förtvivlat på sin mor. Då tog hon upp sin stav, och sa lätt:
-Expelliarmus! Lill-Draco flög upp mot väggen, och skrek i smärta.
-Nej, kved han, och man såg hur tårarna hade letat sig fram. Narcissa skrattade.
-Crusio!, sa hon, och tittade fascinerat på lill-Draco när han vred sig i plågor.
-Våga inte förolämpa Mörkrets Herre, väste hon. Plötsligt var även Lusius i rummet, och gick fram och ställde sig bredvid sin fru.
-Förolämpade han Mörkrets Herre?, sa han nästan hånfullt.
-Ja, det gjorde han, sa Narcissa med en lömsk min som fick det att rysa i hela kroppen. Den Draco som stod med huvudet mot min axel, höll nu om mig hårt. Jag kramade tillbaka så gott jag kunde. Jag försökte se allt som hände i rummet.
-Pappa, förlåt.. Pappa, Mamma skadade mig.. Pappa?, sa lill-Draco, och tittade bedjande på sin far. Men Lusius vände bara på blicken.
-Ge honom vad han förtjänar, sa han kallt till Narcissa, innan han lämnade rummet. Narcissa vände sig åter mot lill-Draco, och skrattade elakt. Då fick den äldre Draco nog, höjde sin trollstav, och sa:
-Fuera con Acordarse!
Jag öppnade ögonen, och vi var tillbaka på vårat rum i huset. Devan låg och sov lugnt i sin säng, ovetande om att mamma och pappa varit borta. Jag tittade på Draco, som hade rödgråtna ögon. Han såg så hjälplös ut.
-Draco, jag anade inte.. Varför har du aldrig sagt något?, viskade jag. Draco mötte min blick med trötta ögon.
-Jag har ganska svårt för att lita på folk.., sa han tyst. Det högg till i mig, hade han inte litat på mig förens nu? Han såg vad jag tänkte, och sa snabbt:
-Jag hade tänkt berätta tidigare, men det har alltid kommit saker i vägen. Jag ville inte oroa dig mer än nödvändigt.., sa han sorgset. Då började jag lipa. Han tänkte alltid på mig!
-Nerina, bli inte upprörd. Jag har inte blivit torterad på två månader, och det är den längsta tiden jag har varit med om. Och dessutom så är vi fria nu, sa han. Jag tittade upp på honom. Hans ögon lyste lika klart som de gjort på pojken jag sätt i Dracos minne.
-Jag älskar dig så, och jag ska alltid finnas här för dig, viskade jag och kysste honom.
-Jag älskar dig också Nerina. Du och Devan är mitt allt, sa han, och kysste mig. Sedan blev kyssandet vildare. Jag hade verkligen saknat hans närhet..
Det var då det trettiotredje avsnittet av Nerina och livet där efter. Ja, och mer är på gång så.. Kommentera, lite ris och ros uppskattas!! Kramar//irmis
Jo, en grej till.. Trollformlerna Acordarse och Fuera con Acordarse är på hittade av mig. De är tagna från spanskan.. Acordarse=minnas Fuera con Acordarse=Bort med minnas.. Det är då när man direkt översätter det.. Just det, ni har min frihet att använda dessa formler=)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Summerlover - 6 maj 08 - 18:08- Betyg:  | Ros, såklart, som vanligt xD Öhm, något ris? kanske man borde få veta lite mer om Draco, fast det får vi nog snart :P
Annars.. Asbra som vanligt!! | | Mangasagan - 4 maj 08 - 18:39- Betyg: | Åh, men stackars Draco! :(
MERA!<3 :D | | TokioHotel4ever - 4 maj 08 - 17:20 | | neeeej, stackars lille Draco!! <3333 braavo i alla fall :) | | Lauren - 4 maj 08 - 17:11 | | YEY ÄNTLIGEN!!! ;_; stackars lilla Draco ;___; | | Chillaah - 4 maj 08 - 13:01 | | åååååhhhhh underbart! Süper!Sehr gut! Lovely! jätte bra, vill läse mer nu , orkar intevänta länge till !!/ Evve<3 | | rihannalover - 4 maj 08 - 09:16- Betyg: | | Jättebra<3 | | sandruskapuska - 4 maj 08 - 00:04- Betyg: | | Jättebra<3<3<3<3<3< | | IrMiS - 3 maj 08 - 21:00 | Angående två månader:
Detta utspelar sig den 22 december
22december - två månader = 22 oktober
Det var efter Devan fötts och han lämnat Nerina och anslutit sig till Voldermort!
Hum, tror jag är en aning stud på min serie:P
//irmis | | fluglort - 3 maj 08 - 19:25- Betyg: | Underbart :O
Älskar verkligen hur du väver in alla känslor, som ett magiskt spindelnät :)
du har talang tjejen, ta väl vara på den :)
<3Fluglort | | DontDroolOnChie - 3 maj 08 - 18:55- Betyg: | As bra som vanligt:D Ända man reagera lite var juh var juh "Jag har inte blivit torterad på två månader"
Som NotAnAngel också nämnde . Annars var de skit bra:) ! Längtar efter nästa del:) men de måste börja hända lite mer nu :) | | _NotAnAngel_ - 3 maj 08 - 18:45- Betyg: | Faen:P Faen vad BRA asså:P Ägigt bra:P Hett asså^^ HAhax'D Okej, förlåt><
Haha, vilken asbra fantasi du har:P Ärligt, bättre än Rowlings [eller sämre, eftersom Rowling skapade Harry Potter-världen><]
Men jag menar med Acordarse osv:p
Bra skrivet, jag väntar mer<'3
Lite ris:
"Jag har inte blivit torterad på två månader", asså, tänk efter nu litegrann... Två månader... hur mycket skiljs det mellan första dagen på terminen till eventuellt jullovet? Han blir väl för Guds skull inte torterad i skolan><
Och sedan: "Också sitter du här och leker!", "också" är mer som "även" så det blir: "även du sitter här och leker", det ska stå "och så" för att det ska bli korrekt:P
Mycket ros:
Ska jag säga allt jag har på hjärnan? Okej, om du har tre år på dej...
DU ÄGER FETTHOMYCKET<'3 [det tar egentligen mer än tre år att få in det i skallen]
Själva beskrivningarna, o allt. Skit i stavningarna, i det hela så är det ju bra<'3 |
|
|
|
