Fan fic del 3 Dyr resa. |
Jag somnade om tills det kom en sjuksyster som väckte mig
och sa att mina föräldrar skulle hämta mig när som helst.
Jag kände genast hur arg jag blev igen. Jag skulle inte
prata med dom förens dom sa att jag skulle få gå på
Tokio Hotels backstage! Och om jag så illa säger nått säger
jag att jag tänker stjuta mig själv om jag inte får gå!
Men dom skulle säkert bara skratta åt mig och säga nått
taskigt tillbaks , att jag är töntig exempel. Men hur som
helst fick jag på mig mina vanliga kläder igen, och så fick
jag behålla det baby blåa nattlinnet från sjukhuset.
Efter 10 minuter kommer dom, Mamma kramar om mig och frågar
hur jag mår, och så berättar dom för mig att det blev en
spricka i huvudet så läkarna var tvungna att sy. Det skulle
bli ett skapligt ärr på huvudet men att det skulle bli bra.
Pappa tog sin arm runt min axel och så gick vi iväg mot
bilen. Jag hade inte sagt något än. Det dröjer inte länge
förens mamma börjar prata om det där med Backstage, hon
förklarar minst tusen gånger att jag faktiskt bara är 15 år
och inte klarar av att åka till LA själv! Jag kan inte
kontrollera mitt temperament och utbrister :
Hur vet ni det ? HUR ska ni kunna veta det? Jag får ju
aldrig chansen att visa nått ! Ni tror ju fortfarande jag är
7 år eller ?! Dom blir stumma hela vägen av resan hem.. När
vi kommer hem springer jag upp för trappan och smäller igen
dörren så hårt att hela huset nästan vibrerar , som vanligt..
" Den där dörren går väll sönder snart ." tänker jag. Jag
är fruktansvärt trött och kan nästan inte hålla ögonen öppna
, jag lägger mig i sängen och tittar på en bild på Bill och
säger tyst för mig själv : Snart kommer jag... Sen somnar jag.
Jag vaknar tidigt nästa morgon, det är lika dödstyst som
alltid i huset. Jag antar att mamma och pappa jobbar som
vanligt. Jag stampar ner för trappan och ser mamma och pappa
sitta och äta frukost tillsammans! "Okej .. nu är det nått
som inte är som det ska" tänkte jag. Uppstudsigt frågar jag
vad dom håller på med, jag var fortfarande sur på dom.
Mamma svarade : Äter frukost älskling, kom och ät med oss!
och så ler hon sött. Jag blir mest förvånad men sätter mig..
Det är verkligen nått som inte är som det ska, tänker jag.
Mamma börjar prata om att hon och pappa har pratat om det
där med Backstage, att dom tycker jag är stor nog att klara
av en resa själv.. Men jag får betala resan för mina egna
pengar. Jag studsar upp och tjuter av lycka, jag springer
säkert tre varv runt undervåningen och mamma och pappa
skrattar åt mig , men faktiskt inte så taskigt som dom
brukar göra! När jag är klar så börjar vi prata om hur det
ska gå till och det är först då jag inser det allvarliga i
det här..
Fortsättning följer..
|
|
|
|
