Min Skogsolycka Den 25 Maj -05 |
Jo, Nu kommer jag till det hemska... Jag fattar inte att jag är i Livet och att jag klarade mig med bara dem skadorna som jag fick.
Jag och 2 kompisar var upp i skogen i Onsdags. Vi var uppe på Lerums Högsta Berg som heter Sockertoppen, som är otroligt Vacker att vara på, På en Sommarkväll, Det e en sådan fin utsikt å allt.
Men så e det ganska mycket träd ivägen om man ligger uppe på Berget, så vi tog med oss en yxa för att röja lite första gången i Söndags å så i Onsdags då.. Det var då det hände....
När vi då kommer dit så måste man gå ner för berget lite för att komma ner till träden. mina kompisar börjar att gå ner på Vänstersidan, medan jag som skall gå ner på Högersidan som verkade inte så svår att komma ner på. Men det hade regnat den dagen så berget och mossan var typ Glashalt. Jag börjar glida neråt, Rullar runt och jag vet inte allt vad jag gör i luften... Det e typ först en brant backe, med berg å mossa. När jagglider ner mot stupet så ser jag 2 grenar som typ sticker upp från mossan som jag verkligen försöker få tag på i alla medel, Men lyckas inte. Sen ser jag hur jag kommer fram till Stuppkanten och då svartnar allt framför mig. Då precis i den sekunden innan jag tappade medvetandet så tänker jag bara att nu dör jag. Fatta vad hemskt att veta att nu kommer jag aldrig mer leva igen eller kommer att träffa mina vänner,familjen å allt som finns.
Från Stupkanten och ner till marken är det ca: 10 Meter. Som tur va så hade vi i Söndags fält ett träd som la sig precis nedanför stupet, som låg ca: 2 meter ovanför marken. PANG!!! Jag vaknar av att jag ligger på magen på grenarna och gallskriker AAAA,AAAAA,AAAAA,AAAAA,AAAA Och gråter i Floder, för innan jag tappade medvetandet så trodde jag att jag dog och sen vaknar igen och känner att jag lever var en alldeles fruktansvärt underbar känsla. Men när jag ligger där och skriker raklång på magen så har jag ingen känsel i kroppen. jag trodde först att jag var totalförlamad i ett par sekunder, Sen känner jag hur det börjar verka som fan i Högerarmen,Vänsterlåret,Bröstkorgen å revbenen, ryggen, nacken och Händerna!
Min Räddning va att vi välte trädet 3 dagar innan. För under mig på Marken är det massa ojämna stenblock, Avkapade stockar som är väldigt spetsiga, så man kan ju bara tänka tanken att tänka om jag landade där. Då hade jag dött, ett sådant fall och sen ner på marken där, Kan ingen överleva...
Just det... Precis jämte mig vid grenarna som jag landade på så var det en gren som stack rätt upp. Skulle jag landa på den skulle jag blivit spetsad och den var alltså precis intill mig! Jag mår fan dåligt av att skriva detta nu alltså. Är helt varm i kroppen nu och gråtfärdig... Tänk om jag skulle försvinna den Kvällen??? =(
Mina 2 kompisar springer fram till mig och håller mig lugn och kollar så allt e ok med mig, frågar mig en massa saker å så...
Det slutade med att vi kom ner från skogen och hem till mig där jag duschade och gick å la mig... Fick inte en blund på hela natten, tack vare all min värk. Idag Torsdag så skulle jag jobba, men när jag kom dit till Chefen å när jag berättade för honom och när han såg hur jag såg ut så fick jag inte jobba. Han sa att jag skulle uppsöka läkare med detsamma!
Jag åker hem igen och byter om igen. Spyr på Toa för jag mår så illa och allt känns så konstig i kroppen.
jag tar bilen och åker till Mölndals Sjukhus.
Där berättar jag hela historien igen. Den känner på min kropp, Lyssnar på Lungorna å hjärtat. Jag läggs på en bår typ, som är stenhård, för jag skall ligga rakt med ryggen, Får även på mig ett Nackskydd och spänner fast mig med selar och åker in till Röntgen!
Jag får dropp + att dem tar en massa blodprover på mig...
Sen åker jag in i rummet, där den stora maskinen är som man skall åka igenom.
När jag e där inne i maskinen så sprutar dem in ett medel i mitt dropphål som jag har i handen som hette krasse eller nått sådant som gör kroppen kokhet alltså... Det känns som man kokar upp, man blir as varm. Det e bara till för att dem skall lättare se blodådrorna. Jag Röntgas från Topp till Tå.
Sen Fick man vänta svin länge på att dem skulle analyseras och allt sådant... Så jag får ligga kvar på den båren som är stenhård och som gör att man är svin stel och kan inte röra sig för man e fastspänd + all den smärta som jag hade i ryggen. Alltså det var helt sjukt... jag hade så ont att jag hade tårar i ögonen, men jag var tvungen att ligga kvar så ifall det skulle vara nått, så man inte gör skadan större.
Efter en bra stund så rullas jag in igen på mitt rum... Där låg jag ett tag till innan doktor kom in och sa att det inte var något som var brutet. Han tar bort nackskyddet och båren som jag ligger på.... Kunde knappt resa på mig av smärtan jag hade i ryggen. Han berättade sen för mig att jag har fått en sviktning i bröstkorgen.
Den har förflyttats lite bakåt och det gör att jag får så ont när jag andas. Revbenen som sitter fast i ryggraden hade skadats lite i fästena och det är det som gör ont i ryggen, men det e bara bråskbitar som har rört på sig typ.
Det går över genom att man vilar och ligger rakt Osv.
Fick smärtstillande medel + fick reda på att mina blodprovsresultat var helt OK.
Fick tabletter med mig hem som motsvarar typ Morfin + recept på Smärtstillande tabletter som jag skall hämta ut på apoteket och ett Sjukintyg + Försäkringspapper som jag skall anmäla för det kan bli värre eller hända nått när man blir gammal.
Kom in på sjukhuset vid 15:30 och var hemma kl 23:00
Det var en rolig upplevelse, eller INTE!!!
|
| Kommentarer | | VandraiGudsljus - 30 mar 06 - 18:29 | Usch da! nä sånt vill man inte uppleva,
låter nästan som en skräckfilm för mig iallafall
fyy,,det förstår jag då att det måste ha varit jobbigt
jag har oxå varit utsatt för en hemsk trauma,,en bilolycka
som jag fortfarande inte bara kan glömma,,man får ju mardrömmar
man känner sig konstig, man mår illa bara av att berätta om det.
så jag vet nog precis hur det känns att vara död ena sekunden
o andra sekunden vakna till,,,helt overkligt..
Jag hoppas att du får all den hjälp du behöver, du ska aldrig
vara rädd för att be om hjälp,,en del vill vara starkare än
vad deras kropp klarar av..
Sånt här går inte över på en o två dagar,,det kan ta flera år
innan man kan känna sig någorlunda bra,tills man kan acceptera o lära
sig att leva med det..jobbigt men sant..hitta rätt sätt att orka vidare
jag har fått söka hjälp många gånger,,idag känner jag mig mycket bättre
men smärtorna kan finnas kvar, kommer o går.. | | vattendroppe - 3 mar 06 - 21:38 | shit vilken hemsk upplevelse,vet hur det känns att man tror
att man ska dö...
Sköt om dej! | | Cilises - 3 mar 06 - 21:05 | | Fy fan vad hemskt....tacka någon för att du lever...liksom vadå Tur...Skönt att du klarade dig utan vidare skador i alla fall! |
|
|
|
