Del 1 C'mon baby & rescue me (HPFF) |
Del 1.
Claramay
Första dan
Röken vällde fram på perrong nio och trekvart. Koffertar släpades upp på tåget, nervösa förstaårselever kramade sina föräldrar farväl och elever försökte hitta sina kompisar i smeten. Föräldrarna tittade länge efter sina barn, som om det kunde vara sista gången dom såg dom, ingen gick ju riktigt säker nu för tiden med denna mörka trollkarl som härjade med sina dödsätare. Claramay hade redan sagt adjö till sin mamma, som desperat hade försökt sätta upp några svarta slingor som slitit sig från den hårda knuten. Hon var nu påväg upp på tåget med sin tunga koffert, hennes mamma hade varit tvungen att utöka väskans storlek på insidan för att kunna få ner allt, därför var den nu tyngre än den såg ut.
”Låt mig hjälpa dig med den där May.” sa en lång gänglig kille med blont hår och blåa ögon och tog tag i kofferten.
”Tack El.” sa Claramay och log lättat.
Eldin och Claramay hade varit nära vänner sen dom var små. Eldin var sjätteårselev och gick i Ravenclaw medan Claramay var en femteårselev och gick i Slytherin. Dom litade helt och fullt på varandra.
”Min hytt är längst bort i andra änden är jag rädd.” pustade Eldin medan han drog kofferten längs tågkorridoren. ”Jag var påväg mot prefektvagnen.”
”Det är okej. Oriana eller Roxanne dyker säkert upp snart.”
Och mycket riktigt. Tre hytter senare kämpade en blond tjej med att få upp sin koffert på en hylla. Eldin puttade upp Orianas koffert den sista biten och lyfte sedan upp Claramays.
”Tack Eldin.” log Oriana.
”Det var så lite. Nu måste jag rusa.”
”Vi ses El.” ropade Claramay efter honom.
Dom två tjejerna slängde sig i varandras armar efter den långa sommaren utan varandra.
”Vad kul att se dig!” tjöt Oriana.
”Kul att se dig också!”
När dom kramats färdigt satte dom sig mittemot varandra och berättade om sommaren som gått.
”Var är Roxanne?” frågade Claramay när tåget började rulla.
”Hon är borta i prefektvagnen.” log Oriana finurligt.
”Blev hon prefekt?
”Ja! Hon och Jacob.”
”Han passar verkligen till det.” grimaserade hon.
”Jo, han är lite petig och så ibland.”
”Mhm …”
”Christel, Elba och Felina kommer nog sen. Dom har sina koffertar här i alla fall.”
”Okej.”
Dom började byta om bara för att ha det gjort.
”Är det okej om jag blundar lite bara. Jag kunde inte sova inatt. Get-Proven lär ju vara extremt svåra! Jag kunde inte tänka på något annat.”
”Lunga dig. Get-Proven kommer ju i slutet av året.” log Claramay åt sin väninna. ”Men vila lite du, om du behöver.” sa hon utan att nämna att hon också sovit oroligt inatt.
Oriana lutade sig mot fönstret och somnade. Claramay kollade på sig själv i fönstret. Dom redan röda läpparna var idag ifyllda med ett ännu rödare läppstift, dom midnattsblåa ögonen var diskret ifyllda och huden var pudrad till en jämn ljus yta. Hennes mamma hade idag satt upp en knut högt upp på huvudet och fäst små vackra spännen i den blåsvarta knuten, men en halvtimme senare hade redan några slingor lossnat och kittlade Claramays bleka hud när hon lämnade herrgården. Hon var vad hennes mormor kallade henne, släktens blomma, på gott och ont… Hon var väldigt olik hennes två äldre tvillingsystrar, dels på utseendet men också faktumet att all viliekraft från hennes farmor givits till Claramay och inte till dom.
Hon började känna sig dåsig av tågets rytmiska dunkande. Hon sneglade mot väninnan som sov djupt. Hon kanske skulle göra samma sak själv tänkte hon och lutade sig mot den svala rutan och slöt ögonen.
En stund senare slogs dörren upp med en smäll och en tunn tjej med lika tunnt ljust hår som hette Christel, stod i öppningen med två tjejer bakom sig som hette Elba och Felina. Hon log kyligt och slog sig ner bredvid den susande Oriana. Dom andra två satte sig bredvid den nyvakna Claramay.
”Så, Claramay, vad har du gjort i sommar?” frågade Christel.
”Ja, Christel, jag har varit hos min mormor, dansat mycket och så.”
När Claramay inte ställde frågan tillbaka snörpte Christel på munnen och sa sen högt.
”Jag har varit hos min faster som gift sig och dansat väldigt mycket jag också. Vad är det du dansar nu igen?”
”Ingen speciell dans, jag bara gör vad som faller mig in.”
”Visst ja, du har ju viliekraft i dig, du dansar alltså ingen speciell dans.” flinade Christel hånfullt, men man kunde ana en viss svartsjuka under det kalla leendet. ”Jag övar på rörelser som kan vara bra att kunna i vinter när jag tränar konståkning.”
”Okej.” sa Claramay kyligt.
En utomstående kunde direkt se att dom två flickorna inte gillade varandra. Dom log kyliga leenden och pratade artigt endast för att deras föräldrar ville detta. Christel var hennes föräldrars stolthet endast för att hon kom i Slytherin. Hon var syster till Eldin men eftersom han kom i Ravenclaw så var han inget att skryta om.
Claramays familj hade ett bra rykte och var renblodiga på droppen. Eftersom Claramay var hennes mamma Vesperas ögonsten, så hade Vespera redan utsett en kille som hon tyckte att hennes dotter var värd. Hans namn var Vasco Barret.
Barretfamiljen var en fin, rik och renblodig familj. Vascos mamma och Vespera bestämde tidigt att deras barn passade så bra ihop, att dom skulle göra allt som låg i deras makt för att dom skulle bli förälskade. Christel som alltid varit förtjust i stiliga Vasco, hade därför aldrig gillat Claramay och det var mot Claramays stolthet att försöka bli vän med någon som inte gillade henne.
Så därför log dom nu kyliga leenden mot varandra och tittade sen ut genom fönstret under tystnad.
Plötsligt sköts dörren upp och en tunn pojke med liten uppnäsa stod i dörröppningen.
”Vasco bjuder bort er till hans vagn, Claramay.” sa han och tittade nervöst på henne.
”Jasså, det gör han. Hälsa honom att jag kommer om en liten stund, kanske.” sa Claramay och njöt av att se Christel gnissla tänder.
Pojken sprang iväg. Claramay funderade på om hon skulle gå bort eller inte. Hon hade egentligen inte lust att sitta i en vagn full med killar från Vascos gäng. Varje gång hon syntes med honom tycktes han liksom njuta av att visa upp henne för alla som kan se. Hon ville inte behöva ha det så med någon. Hon ville att relationer skulle vara för två och att det skulle räcka.
Men sen kom hon ihåg hennes mammas samtal med henne kvällen innan. Hon hade sagt att det var hennes ansvar, som släktens blomma, att dela sitt liv med någon ärofull, renblodig kille. Att hålla uppe släktens goda rykte. Hon berättade om alla fördelar och använde hela tiden Vasco som exempel. Det var alldeles för tydligt vad hon ville.
Claramay bestämde sig för att sitta kvar med den sovande Oriana och använda henne som anledning ifall han skulle fråga varför hon inte kom sen.
En stund senare hoppade vagnen till och det vackra landskapet började sakta ner utanför. Oriana ryckte till och satte sig yrvaket upp och kollade sig omkring. Christel log snabbt åt henne innan hon samlade ihop sitt bagage och gick ut i korridoren. Claramay och Oriana väntade tills alla dom andra tre tjejerna gått tills dom drog sig mot utgången dom också. Dom gick av från tåget, var nära på att krocka med skakiga förstaårselever som var på väg mot den store klunsen Hagrid och gick sedan neråt åt vagnarna.
”Jag har hållit två platser åt er.” hördes en självsäker mörk röst.
”Tack Vasco.” kvittrade Claramay och log mot honom. Hans kompisar öppnade dörren för dom och Vasco tog Claramays hand för att hjälpa henne upp i vagnen.
Claramay och Oriana hade blivit så vana vid att bli uppassade av killgänget att dom inte tänkte särskilt mycket på det. Men dom brukade göra narr av honom på grund av det ibland, när ingen annan såg på, förstås. När alla kommit in i vagnen ryckte den till och rullade iväg. Vasco var väldigt snygg ikväll, som vanligt i och för sig. Hans tjocka, kortklippta mörka hår, hans muskulöse, långa kropp och stålgrå, charmiga ögon hade fått många flickors kinder att rodna.
Dom sneglade ut upp på slottet när dom närmade sig. Dom stora tornen och tinnarna såg så praktfulla ut i sensommarkvällen. Alla hade längtat dit under hela sommaren, det var allas hem. Men Claramay kände lite oro för i år. Inte bara Get-proven, utan också hur hon skulle kunna göra sin mamma nöjd med allting. Hennes mamma försökte hela tiden ingjuta att Claramay enkelt kunde säkra sin framtid genom att skaffa sig ett visst märke på sin vänsterarm… Hon ställde så höga krav att det ibland kändes som om hon la flera ton på hennes axlar. Men ikväll skulle hon bara njuta bestämde hon sig för.
Dom kom fram bland dom sista till stora salen men fick ändå bra platser på grund av ett par rädda andraårselever som Vascos gäng körde iväg. Claramay slog sig ner och tittade sig omkring. Slytherinarna hade redan börjat håna flickan i Gryffindor som ofta hade sitt ljusa, midjelånga, lockiga svall uppsatt mitt på huvudet, närmast satt Ravenclaw där eleverna var lite mer lågmälda än hufflepuffarna bredvid och längst bort satt Gryffindor där det just nu viskades vilt om något bland dom andra femteårseleverna, men gryffindorare är ju alltid gryffindorare suckade Claramay. Vid bordet längst fram skymtade Claramay en ny lärare, en häxa. Hon såg väldigt graciös och vacker ut och samtalade med Professorn för Mugglarstudier.
Plötsligt slog dörren upp och professor McGonagall kom in med alla förstaårselever bakom sig på led. Claramay betraktade dom en efter en och försökte tränga undan minnet av hennes egen sortering. Dom allra flesta såg ut som om dom skulle svimma, spy eller så skakade dom som tokiga. Vissa såg helt för fascinerade av allting för att kunna bli nervösa och vissa rabblade tyst någon enstaka trollformel dom lärt sig, som för att förbereda sig för det kommande testet. Dom stannade framför lärarbordet medan McGonagall hämtade fram sorteringshatten och en pall. Förstaårseleverna såg undrande ut men när professorn förklarade hur det skulle gå till såg dom allra flesta lättade ut. Sedan brast hatten ut i sång. Det gamla vanliga om elevhemmen räknades upp men också att nu när denne onde trollkarl härjade skulle vi vara extra försiktiga. Sedan började namn ropas upp.
När sorteringen var klar och Dumbledore sagt dom ord han brukade säga högg dom alla in på den goda maten som kom som från ingenstans på dom gyllene tallrikarna. Kycklingklubbor, korvar, biffar, pajer, grönsaker, såser, sötpotatis, gratänger och bröd så långt ögat kunde nå. Deras bägare var fyllda till bredden med söt pumpasaft. När alla hade ätit sig så mätta dom kunde dök efterrätterna upp. Och då måste dom trycka i sig lite till av dom smarriga tårtorna, bakelserna, puddingarna och kakorna.
Senare när ätandet hade slutat och pratet och skratten hade dött ut reste sig Dumbledore för att hålla sitt årliga tal. Han presenterade den nya läraren Professor Alexa Voirrey som skulle ta platsen som lärare i försvar mot svartkonster. Efter det tappade Claramay intresset eftersom hon vid det här laget visste hur det skulle låta nu. Det vanliga att man inte fick gå inte i förbjudna skogen och inte använda magi i korridorerna, sedan sa han god natt och alla började dra sig mot sina sovsalar.
Claramay träffade Roxanne på vägen ner till sovsalen och kramade trött om henne. Hennes ljusröda, vågiga hår var tillbakadraget av ett slytheringrönt hårband och hennes prefektmärke satt prydligt fäst på tröjan. Hon, Roxanne och Oriana tog sällskap ner till sovsalen där Crevan Greengrass, Orianas storebror och Vascos följeslagare berättade lösenordet för dom, Slingrande slyngel.
Plötsligt hördes en smäll bakom dom och Vasco och Killian kom gående baklänges mot dom samtidigt som dom sköt besvärjelser åt någon som stod vid toppen av trappan dom just kommit ner för. Killian träffades av någon sorts besvärjelse som knuffade honom rakt in i en rustning som med en skräll välte rakt över honom. Oriana och Roxanne rusade fram till honom och Crevan var framme med några långa kliv vid Vascos sida för att försöka hjälpa honom.
Claramay försökte komma fram för att se vem det var som dom kämpade mot men kände plötsligt som om hon gick in i en vägg. En stoppbesvärjelse hade kastats över henne.
Hon sneglade på Vasco och såg att han stod och fingrade på läppen med ett drömmande uttryck i ansiktet. En riktig kämpareld hade däremot tänts i Crevans ögon och han skickade nu iväg olika besvärjelser. Helt plötsligt tystnade det ovanför trappan och Crevan sänkte trollstaven med ett nöjt uttryck i ansiktet.
Vasco hade nu gått fram till en rustning och klappade den våldsamt på visiret samtidigt som ha skrek ”Vakna! Vakna! Vakna då idiot!”
Crevan gick fram till honom och drog bort honom därifrån och mumlade något till sin syster innan han fortsatte in i uppehållsrummet med Vasco gående efter honom med ett förvirrat flin. Killian hade piggnat till och följde vingligt efter dom in i uppehållsrummet.
Tjejerna utbytte blickar och gick sen in i uppehållsrummet dom också.
Dom gick långsamt igenom det avlånga, grönt belysta uppehållsrummet som var nästan tomt på folk eftersom alla begav sig direkt till sovsalarna.
”Vem kunde det ha varit som kastade besvärjelserna?” undrade Roxanne och bet sig i läppen.
”Det är mot skolreglerna. Jag fattar inte att Crevan gjorde likadant. Han skulle ha hämtat professor Slughorn! Tänk om han blir relegerad!” Oriana såg upprörd ut när hon tänkte på vad hennes bror gjort.
”Han kommer inte att bli relegerad därför att den personen som kastade alla dom där besvärjelserna knappast lär skvallra eftersom den gjorde likadant och det var ingen mer än vi där nere. Eller hur?” Claramay tittade Oriana i ögonen som lugnade sig lite nu.
”Det var en Confundo-besvärjelse som Vasco blev träffad av. Det var därför han blev så förvirrad.” berättade Oriana.
Claramay kunde inte hjälpa att le när hon tänkte tillbaka på hans förvirrade min och försöket att väcka rustningen.
I sovsalen satt redan Christel, Elba och Felina och fnissade om någonting, men dom tystnade när Roxannes prefektmärke glänste till i ljuset, hon låtsades inte märka men Claramay såg att ett leende lekte på hennes läppar när hon vände sig mot sin säng och bytte om till sitt nattlinne. Claramay funderade medan hon själv drog på sig sitt nattlinne, ett vitt, kort i siden med smala axelband. Över drog hon på sig en mörkblå sidenrock i samma stil, den gick ner till fötterna men var så lätt, så lätt att det kändes som om hon var naken. Det var rättså kallt nere i sovsalarna att ingen ville gå där utan morgonrock. ”Undra vem eller vilka det var som hade kastat alla dom där besvärjelserna och undra om det var Crevans besvärjelse som tystat ner dom eller den.” Claramay beslutade sig för att fråga Vasco imorgon, om hans besvärjelse släppt.
Hon gick fram till handfatet i det lilla badrummet, sköljde ansiktet i det svala vattnet, pillade ur alla hårnålar ur håret och la dom på nattduksbordet så att håret föll ner ända till rumpan på henne, hängde sidenrocken på sänggaveln, drog igen dom gröna draperierna och somnade så fort hon la huvudet på kudden.
Första delen här då :D Snälla kommentera (A) Ris och ros...
Förlåt om det var lite rörigt med mycket fakta och så... men det blir bättre :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.2) | Ferdos-Lina - 8 jul 10 - 12:20- Betyg:  | Jättefint
jag ska läsa fortsättningen | | viunderregnmoln - 1 feb 09 - 23:39- Betyg: | | *klappklappklappklappklapp* | | _NotAnAngel_ - 30 jul 08 - 16:21 | Glömde totalbort att du skrev denna! ):
Men den var jättemegaüberbüberbraü<3 (:
Kramar,
Lina
[kommer nog att ta tid o läsa alla, är inte på särskilt mycket läshumör nu för tiden:s] | | Fungii - 5 maj 08 - 15:00 | inte för att jag fattar så mycket av sånt här.
men jag kan inte bara slyta läsa för det (:
för det känns som om man fattar endå på nått vis :P | | Fungii - 5 maj 08 - 15:00 | inte för att jag fattar så mycket av sånt här.
men jag kan inte bara slyta läsa för det (:
för det känns som om man fattar endå på nått vis :P | | Fungii - 5 maj 08 - 14:59 | inte för att jag fattar så mycket av sånt här.
men jag kan inte bara slyta läsa för det (:
för det känns som om man fattar endå på nått vis :P | | Guldvattnet - 2 maj 08 - 22:24 | | håller me om att de va många namn men den va väldigt bra ;)<3 | dikter_93 - 2 maj 08 - 21:39- Betyg:  | | lite rörig med många namn | | cissilarsson_ - 2 maj 08 - 21:10 | | jättebra:D:D:D Du skriver så jäkla bra!:D | | IrMiS - 2 maj 08 - 20:30- Betyg: | Tyckte det var bra,
verkligen väl skrivet!!
Mycket bra!!!!
Ska fortsätta läsa:)
//irmis | | Mangasagan - 2 maj 08 - 20:10- Betyg: | Åh, jättebra!<3 Älskar ditt sätt att skriva, det är så... medryckande och intressant. Gillar den här novellen starkt!
Mera!<3 |
|
|
|
