Älskar du mig inte? del 2 |
Jag älskar ju Johan.
Jag älskar honom så jag tror att jag dör.
Jag vill bara dö.
Eller vill jag det?
Jag satt vid mitt skrivbord och räknade matte.
Eller ja, jag försökte så gott det gick. Men jag kunde inte tänka, så jag stängde matteboken och la mig i sängen.
Varför just jag?
Johan..
Mamma kom in i rummet.
-Sanna, älskling. Vad är det som har hänt?
-Inget... Låt mig bara vara..
Mamma satte sig på sängkanten.
Jag tittade på henne.
-Du verkar så ledsen, jag är så orolig för dig Sanna..
Jag vände bort huvudet och kände en tår som rann ner för min kind, jag ville prata med henne, ville att hon skulle veta.
-Det är ingenting säger jag ju! Gå härifrån, jag vill bara vara ifred!
Mamma gick, hon stängde dörren tyst efter sig.
Hur skulle jag komma över Johan?
Johan..
Han och jag hade varit tillsammans i två år, allt hade varit så himla bra.
Tills nu.
Jag är arg, jag är så ledsen, jag är krossad.
Resten av veckan levde jag som en dimma.
Jag orkade inte tänka, jag orkade inte prata.
Jag ville vara ensam hela tiden.
Jag orkade inte vara.
Det knackade på dörren.
Jag vaknade med ett ryck, somnade jag?
Det knackade igen.
Jag sprang ner för trappan.
Det var Anna.
-Hej... Får jag komma in?.. mumlade hon.
-Javisst, svarade jag helt yrvaket, vill du ha något att käka?
-Näee, det behövs inte..
Vi satt på mitt rum.
Anna satt tyst.
-Jahaa, ville du något speciellt? frågade jag.
-Ehm, jaa.. eller ja..
Det blev tyst. Anna tog ett djupt andetag.
-Alltså.. det var jag. Förlåt Sanna, det var jag.. Hon hulkade.
Jag förstod ingenting.
-Det var jag som var med Johan, Sanna, jag är så ledsen, men jag var full..
Det gick sakta upp för mig.
Anna...
Anna och Johan?
Jag visste inte vad jag skulle säga.
Anna har varit min bästa kompis sen vi var små.
Hur kunde hon?
Hur fan kunde hon?
Anna höll för sitt ansikte och grät.
-Förlåt..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SaraMikaela - 12 maj 08 - 20:07- Betyg:  | | Jag gillar´t . :D | | Fisfilip - 7 maj 08 - 20:30- Betyg: | | så jävla bra =/ men skit sorlig =/ |
|
|
|
