Diamond eyes : part four (sann) |
Alla sagor har en hjälte, ellerhur? Eller en prinsessa, magiker…you name it. En god människa.
Jag är ingen hjälte, och jag är verkligen ingen prinsessa.
Men jag heter Tone. Namnet kommer från Norge. Pappa kommer därifrån, och farmor. Egentligen skulle jag heta Scheherazade, som hon i tusen och en natt, men farmor tyckte inte om det.
Tone blev en slags kompromiss.
Och det är ju inget prinssesnamn, men jag tycker om det.
Torsdag
Lakanen luktar annorlunda. Något jag inte känt på länge.
Hemma.
Väggarna är vita. Vita och svarta.
Och pappa sover i rummet bredvid.
Världens finaste pappa.
Mamma tjatade på mat igår, men jag ville bara äta pappas ostsås.
”Jag kan göra flera liter ostsås senare, men jag har ingen creme fraiche hemma nu”
Så det blev pappas skaldjursgryta. Blandat med lite tårar.
Pappa ville först inte äta, trötthet tror jag att han skyllde på.
”Om inte pappa äter, äter inte jag”
Så han åt ändå, och jag satt mitt emot och försökte att inte gråta. Inte gråta.
Och det gjorde ont. Lite överallt och ingenstans.
Och jag hatar att gråta. Gråter alltid ljudlöst. Tyst. Som om ingen ska märka då.
Varför jag gråter vet jag inte riktigt.
För jag är ju hemma, jag är hemma.
Och jag borde inte gråta.
Fast mina tårkanaler lyder inte riktigt mig. släpper ut vatten vid helt fel tillfällen.
Det känns som om inget på mig funkar riktigt som det ska. Jag funkar inte riktigt som jag ska.
Fredag
Med Lasse Lindh i öronen och täcket uppdraget över huvudet försöker jag gömma mig. från vad vet jag inte alls. För det finns inget att vara rädd för. Inte här. Det farligaste här är jag själv.
Jag har alltid varit min egen största fiende. Alltid varit den som mest klagat på mig själv. Viskat till spegelflickan att hon inte duger. Att hon inte är bra nog.
Men spegelflickan viskar alltid tillbaka.
Jag byter bort Lasse Lindh, sätter mig upp. Det går inte att kolla ut genom fönstret, mamma har dragit ner persiennerna. Precis som hon alltid gör.
Jag tycker inte om det alls.
Det stänger ute ljuset. Och jag har fått nog av mörker.
Jag har bara några hemma, tills på söndag, och jag vill verkligen göra det bästa av tiden.
Men ändå skriker jag på mamma, och jag gråter bort tiden.
Dumma Tone, jag borde inte göra så.
Jag borde sitta och fiska med pappa någonstans. Med choklad, så där som vi alltid gjorde när jag var liten.
Och pappa glad. Jag vill se pappa glad, jag vill se honom le. På riktigt.
Och mina tårar kanske inte riktigt hjälper.
|
| Kommentarer | | Lovely__ - 6 maj 08 - 19:23 | har läst alla delar som du lagt ut nu och jag måste säga att du skriver väldigt fint.
dina ord blir levande och hela tiden så ser jag allt framför mig. och det är väl just så den som skriver berättelsen vill att det ska vara.
dina ord får liv.
och att det är sant, jag vet inte vad jag ska säga.
men ta hand om dig! | | prickigthallon - 3 maj 08 - 16:48 | | Älskling <3 Puss på dig :* | | glasbubblan - 2 maj 08 - 07:56 | | sötaste du <3 |
|
|
|
