Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Övriga dikter

ännu en sommar

en ny sommar
och så mycket har hänt
förlorade vänner
men nyfunna

mor och far har ändras
varför?
det var så annurlunda
när jag var liten
så mycket enklare
och inga viktiga beslut

åren går
och nu kommer ännu en sommar
solen lyser starkt
som en vakande ängel
som värmer och finns där
även på natten i skepnad
som en måne

mitt liv är detsama
vad har förändrats?
samma gamla saker
men något nytt
vänner finns vid min sida
såna jag trodde hade
men som visade sig
inte känna mig på riktigt

visst, vi har delat många
minnen och stunder tillsammans
men med dessa underbara varelser
behöver jag inte låtsas
bara vara jag

tack för att ni finns

men det känns som jag inte
fått leva mitt liv än

låt mig falla
låt mig resa mig upp själv
låt mig se världen med
egna ögon

låt mig känna
även om det bryter mig ner
låt mig falla
även om jag träffar marken

jag ser löv som
blåser förbi
och ibland vill jag sväva med
i den mjuka vinden

sätt inga gränser för mig
inte allt för hårda
snälla låt mig
få känna det bittra livet
på egen hand

men skulle jag be på hjälp
finns då där
för jag är inte så stark ibland


en ny sommar
så olik de gamla

nu finns folket jag trodde
jag skulle umgås med livet ut
inte där
bara då och då
men jag har nya
så underbara
mina änglar med jollrande skratt
och får mig att le stort

utan dem vore jag någon annan
en som jag var väldigt bra på att vara

den osnyliga flickan
men blont hår
och oskyldiga blåa ögon
som var expert på att gömma
sig bakom ett skynke


nu är jag
flickan som träder fram
och visar att jag finns
allt här jag med
kämpar och tror på något
som hon aldrig släpper hoppet om

men det finns fortfarnde
skrik inom mig som vill ut
dem som fastnar i halsen
och drar åt magen hårt

salta tårar vill rinna
dem som jag hållit inne

benen som stått stadigt
i både kyla och blåst
vill snart vika sig

men ändå står jag upp
sväljer och blinkar bort
för dum som jag är
vill jag inte visa min svaghet

ni mina vänner
jag älskar er
utan er vet jag inte
vem jag skulle vara

kanske fortfarande den
osynliga flickan som gömde sig?

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Airya
1 maj 08 - 22:20
(Har blivit läst 77 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord